22. Victoria Falls Bridge.

Victoria Falls Bridge går över Zambesifloden och eftersom den floden är gränsen mellan Zambia och Zimbabwe är det här man måste passera gränsstationen. Vill man bara gå till bron kan man säga det i passkontrollen och får då passera utan att ha visum.

I dag tänkte vi ta en liten promenad och se hur det fungerar. Lämnar den lilla staden Victora Falls för att bege oss dit. Staden är inte stor.  Bakom skulpturen som föreställer en elefant, ligger de flesta butikerna.

Inte läge att köra fort här.

Då vi lämnar själva stan får vi genast sällskap av en turistpolis. Känns lite tryggt.

Vid gränsstationen har inte kiosken öppnat ännu, men vårtsvinen är redan på plats.

Även aporna är här, de klänger runt överallt. Ser dem även undersöka långtradarna, som även här köar för att få passera gränsen.

Lite längre fram i bilden ovanför syns gränsstationen. Fotar den på håll för säkerhets skull.                 

Att passera där fungerade som vi fått det beskrivet för oss. Vi berättade i passkontrollen att vi bara skulle ut på bron och då fick vi en liten avriven papperslapp där tjänstemannen skrev 2 pax och satte sin stämpel på. Den lilla lappen  lämnade vi sedan vid grinden och fick passera.

Vi hinner inte så långt innan vi får sällskap av två killar som ska till bron för att sälja sina alster. De är mycket trevliga och vill veta mycket om Sverige. Speciellt om hur kallt vi har och om vi har snö. De berättar också om sitt liv och om bron vi är på väg till.

Om det ser ut som att det regnar så är det ingen synvilla, för det känns nästan som regnväder, men det är stänk från fallen.

Mitt på bron finns den här skylten, fast det finns ingen skylt om att man kommer in i Zambia.

Här kan man också se hur vacket placerat Vitoria Falls hotel är.

Våra självutnämnda guider visat stolt på minnesmärket för bron.

Hade inte de visat oss att det fanns en servering med utsiktsterass på den Zamiska sidan, så hade vi kanske missat den. Där uppe har man bra utsikt över bron och kan fotografera utan att bli blöt.

Någon som hade ett blött jobb var damen med rosa paraply. Hon stod mitt på bron och skötte "Stop and  Go skylten".  Istället för trafikljus, så stod hon där i blötan, med en skylt där hon vände texten åt det håll som trafiken fick köra.

Även killarna som skötte om Bungy Jump hade kommit och klättrade omkring under bron för att ordna till alla linor och selar.

Här uppe på terassen kunde man stå och vänta ut vinden och få en bild på fallen.

Oftast såg det ut så här, bara vitt och vitt och massor av spray.

Fast för att få lite mer bilder på fallen, går jag ner till bron igen. Då är det snabba skott med kameran som gäller. Vänta in så att vinden blåser iväg spraymolnet lite, av med linsskyddet, ta bilden och snabbt på med linsskyddet igen. I bästa fall fick man då minimalt med stänk på linsen.

Härifrån ser man även bron vid fallen på den Zambiska sidan. På den bron gick vi för tre år sedan.

Zoomar in och ser att det går personer där även nu.

Nu är det dags att återvända till Zimbabwe, våra vänner följer med tillbaka över bron och lyckas också sälja några alster till oss. Lite tack för sällskapet ska de väl ha.

Aporna sitter och väntar på tåget, de får nog vänta ett bra tag för numera går det inte så många tåg över bron.

Det är inte mycket trafik på vägen tillbaka, kan bero på att det tar sådan tid vid gränsstationen.

Många av långtradarna är inte i så bra skick och ser även ut att behöva se över sina däck.

Vi är tillbaka vid gränsstationen och det går lika smidigt att komma in i landet igen som det var på vägen ut.

Kioskerna som säljer varor till långtradarchaufförerna har nu öppnat.

På tillbakavägen beslutar vi oss för att ta genvägen som går mellan hotellet och fallen. Genast får vi sällskap av en turistpolis. Känns tryggt för vi ser hur männen som håller till vid stigen kryper in i buskarna då de får syn på honom.

Vi passar på att ta en sväng förbi utsiktsplatsen också.

18. Kvällstur på Zambezifloden.

En stilla tur på Zambezifloden är ingen dum avslutning på dagen.

Vi blir avvinkade av ett gäng dansande och sjungande killar.

Vi beger oss ut på en mysig tur på floden, som så här års har ganska mycket vatten.

Vi är inte de enda som kommit på att en flodtur är en bra idé. Floden är gräns mellan Zimbabwe och Zambia, den är 2 660 kilometer. Långt där borta ser vi hur det ryker från Victoriafallen, molnen syns på långt håll.

Det dröjer inte så lång stund innan vi träffar på det vilda Afrika, i form av ett gäng flodhästar.

Flodhästen kan vara ganska aggresiv och farlig.

De lever i flock, kan inte simma utan går på botten. Ofta ser man bara att det sticker upp ett par öron och några strån ur vattnet.

Inte tillrådigt att gå för nära med båten för en flodhäst kan lätt välta en stor båt. En vuxen flodhäst är i genomsnitt 4,50 meter lång, inklusive en cirka 50 cm lång svans. Mankhöjden ligger vid 150 cm och vikten mellan 2700 och 4500 kg.

Det är inte bara flodhästar man ska akta sig för, här finns också en hel del krokodiler.

Det är förståss inte bara farliga djur vid floden, såg även en hel del fåglar.

Nilgås.

Vad det här är för art vet jag inte, kan det vara Neptunus barnbarn? De var i alla fall glada och såg ut ha roligt.

Kvällen går mot sitt slut och solen börjar gå ned. Det som ser ut som tre stenar framför vassen, är inga stenar utan några flodhästar.

Det är inte ofta man får se flodhästarna på land eftersom de oftast går upp för att beta då det är mörkt. Vi har tur och får se en familj som är uppe på land. Fast det börjar bli ganska mörkt nu och svårt att fotografera dem.

De är växtätare och även om jag inte fick någon skarp bild, så visar den här hanen vad han han gillar att äte.

Bättre porträtt på den här bjässen.

Tips på lämplig fotbeklädnad om man ska ut och åka båt. Den här ryska damen hade lite svårt med balansen då det gungade.

Nu åker vi hem

Så kom då den allra sista dagen på vår resa. Tre veckor har vi varit på resande fot och jag skulle nog kunna tänka mig tre till. Kunde inte före resan föreställa mig att den skulle bli så här fantastisk och innehållsrik.

Här på River club kan man ta en promenad på egen hand eftersom området är inhägnat och inga farlig djur finns innanför stängslet, så innan packningen tar jag en runda i det markerade spåret. Ser några djur, fast de är inte så värst farliga. Den här lilla larven är mest bara ullig och söt.

Några näshornsfåglar skränar i ett träd.

Sedan efter morgonpromenaden är det dags för packning, men eftersom jag inte har så mycket med mig går den fort, så några bilder hinner jag med att ta.

Vi hinner även med en kopp kaffe på altanen innan det är dags för avsked och avfärd till flygplatsen.

Flygplatsen i Livingstone är inte så stor.

Så var det dags att gå ombord på vårt plan för en kortare färd till Sydafrika.

och därefter en längre resa, ut ur Afrika för resa hem.

Nu är det slut.............!

Mighty Zambezi

På kvällen gjorde vi en skön båttur på Zambezifloden. Av ortsbefolkningen fick vi lära oss att den skulle kallas för "Mighty Zambezi" och visst var det en mäktig flod så här års.

Fast först lite afternoon tea på verandan.

Sedan äntrade vi båtarna och gav oss iväg.

Bred och som sagt mäktig flyter den fram.

En hel del fåglar håller till vid floden.

Inte bara fåglar utan en och annan krokodil fanns det där. De var inte så lätta att få syn på, där de låg och mest liknade en gammal stock och när vi närmade oss med båten så slank de snabbt ner i vattnet.

Inte så långt från vårt hotell hittade vi ett gäng med flodhästar.

Jag var den enda som röstade för att vi skulle åka lite närmare dem, för att få bättre bilder. Men när jag fick höra att det skulle bli simmandes så avstod även jag, tror inte att min kamera var så vattentät.

Den här apan sitter i ett träd i Zimbabwe och gränsen till det landet går här ute i vattnet, så nu är vi alltså på Zimbabwes del av Zambezifloden.

När vi ska tillbaka stänger vi av motorn på båten och driver med strömmen. Tyst och sakta flyter vi fram smuttandes på en G&T och njuter av den nedåtgående solen och stillheten.

Vi möter ett filminspelningsteam....

...som följer efter den här båten och filmar, jag trodde först att mannen i båten har en mikrofon i handen men det är en ölflaska.

På många ställen ser man att det är mycket vatten i floden nu.

Skymningen sänker sig och vi återvänder till River club och den väntande middagen.

Skola

Det enda på den här resan som var lite synd att jag inte visste i förväg, var det här besöket på skolan. Pennor och papper är inte så tungt att packa ner och brukar vara poppulärt att ha med sig till barnen. Kanske en fotboll också. Men nu kom vi direkt från vattenfallet och jag hade inte ens min penna med mig.

Såg både på skolgården och i barnen skrivböcker, att de jobbade med och informerade om faran med AIDS.

Ett litet besök på rektorsexpeditionen med information om skolan och dess arbete.

Även klassrummen besökte vi. Poppulärt att bli fotograferad.

Alla ville vara med på bild och sedan se sig själv i displayen i kameran.

Det var inte så lätt att få någon bild på flickorna, pojkarna var vildare och mer framfusiga än de tysta och stillsamma flickorna som mest satt och väntade och hoppades på att någon skulle se dem. Även då så lyckades någon pojke komma med på bild.

Två vänner.

Ibland blev det tuffa tag för att få vara med på bild.

De minsta barnen gick i den här lokalen.

Många barn hade 4 - 7 km att gå till skolan ena vägen, de skulle hem också. De fick inte så mycket stöd hemmifrån för att gå i skolan, föräldrarna ville helst att de skulle vara hemma och hjälpa till.

Efter skolan besökte vi en liten by som inte låg så långt därifrån. Många glada barn fanns det där också. De barnen hade antagligen eftermiddagspasset i skolan.

Här bor jag.

Hej då!

Lite kontrast mot hur vi bodde, men vi fick veta att vi indirekt stödde skolan och byn genom att bo på River Club, för en del av vinsten från hotellet gick till byn och skolan. Det senaste som de finanserat var en vattenledning till byn så att barnen slapp gå och hämta vatten i floden, utan kunde ägna sig åt skolarbetet istället. Nu skulle en ny samlingsal byggas.

Men visst kändes det lyxigt att få bo så här.

Går vi en trappa ner så har vi egen badavdelning, med t.o.m dörr till toaletten.

...och ute på altanen en alldeles egen liten pool att slappna av i,  med utsikt över "Mighty Zambezi".