Sista från Peru

Tror jag i alla fall.

Vi bodde så nära stranden sista dagarna i Peru och promenader utefter stranden lockande för där var så mycket fågel. Inte bara sjöfågel utan även lite andra fåglar också. Som den här lilla falken.

Jag tror i alla fall att det är någon slags falk.

Mest var det förstås fåglar som höll till i vattnet. 

Jag är tyvärr lite dålig på att artbestämma fåglar vid vattnet, men är väl ganska säker på att de här går in under benämningen vadare.

Lång böjd näbb har den, som verkar vara lämpad för att leta mat i strandkanten.

Lyckat försök.

Kan bli lite svårt att hålla balansen då vågorna slår.

Sjögräs runt fötterna.

En lite minder sort som också letade mat vid stranden.

Titta vad jag hittade.

Ge plats, här kommer jag!

Oups!

Tvättdags.

Sedan kan man flyga upp och ner.

Flamingon trampade upp och ned med sina fötter för att röra upp botten.

Och så ner med huvudet för att fånga bytet.

Andra sover hellre.

Det var ganska många flamingos här.

Liten häger. Den ser lite lömsk ut.

Posering.

Bra balans.

Måsen har fångat en liten rocka.

Strandskata på promenad.

Vid hotellet höll den här lilla punkaren till.

Sov gott

Peruansk nakenhund

Peruansk nakenhund var känd redan före inkaindianeran. Avbilder av dessa hundraser har setts på keramik tillverkad  före Inka perioden. Hunden ersatte puman, falken och ormen alltså var det ett symboldjur i forntida peru runt 300 f.kr till 1400 e.kr.

Rasen är vänlig och tillgiven mot sin ”familj” reserverad mot ”främlingar”, fast den här som jag träffade på vid en marknad uppe vid Aguas Calientes såg bara lite reserverad ut, den har väldigt go och ville gärna bli klappad. Pebing, som den hette, var så söt i sin röda jacka att jag tyckte den skulle få vara med i bloggen också. Rasen är känslig för sol och behöver precis som vi smörjas in för att kroppen ska kännas mjuk och vid kyla kan de behöva skydd.

Islas Ballestas

Bara lite till från alla fåglar på Ballestasöarna, det var förstås inte bara fåglarna som gjorde att det var intressant att se den platsen. Öarna hade skulpterats i spännande former av hav och vind.

Resterna från guanoindustrin skapade spännande inslag i naturen,

och överallt vimlade det av fåglar. Borde haft ljud med i det här inlägget.

Förstorar man så syns allt fågelvimmel mer.

Utkik.

Grottor och öppningar i bergen fanns det överallt.

En säl poserar lite fint.

Spider sa guiden, men jag tycker inte att det liknar någon spindel.

Enligt giden skulle den här sjöstjärnan vara ätlig.

Skarvar.

Kalkongam, det var inte så vanligt att se den här ute.

Å så lite mer av den fina inkatärnan.

Vår tur ute bland öarna är över.

Ballestasöarna del 2.

Ballestasöarna har sedan 1800-talet exploaterats för sin guano (fågelspillning), som anses som ett av världens förnämsta gödningsmedel och en gång den största exportvaran från Peru. När exploateringen börjades fann man guano ned till 70 meters djup. Guanon ansågs tidvis som lika viktig som guldet för Peru. Nu ser vi mest reser från den industrin, de enda som vistas på öarna, förutom fåglar och djur är några vakter som ser till att ingen går iland.

Dröjde lite mellan del 1 och 2, men när Montezumas hämnd slår till tryter orken för både att skriva blogginlägg och kommentera. Har hitintills klarat mig från det under alla resor, men någon gång ska väl bli den första, hoppas även den sista. 

Det sägs att öarna producerar 20 ton guano per år! Det kan man förstå, för gott om fåglar är det verkligen här.

De både hörs och syns. 

Sälarna verkar trivas bland alla fåglar. 

De klättrar så vigt upp på klipporna.

Den lilla lilla ungen kommer efter.

Men sveps bort av vågorna och ropar förtvivlat på mamma.

Hur det gick för den lilla ungen vet jag inte för vi åkte vidare.

Kom till mina favoriter, pingvinerna.

Det här är Humboltpingviner och en art som är utrotningshotad därför pågår ett bevarandeprojekt där arten, bland annat, föds upp i fångenskap världen över.

När jag berättade för guiden att jag samlar på pingviner, såg han ganska imponerad ut och frågade om jag hade dem hemma hos mig i huset. Fast han såg lite lugnare ut då han förstod att samlingen bestod av bilder. Det är den nionde arten som jag sett. Bara åtta kvar då. 😀

På en klippa har inkatärnorna samlats. En skarv har satt sig på deras hörna och då kan vi se att tärnan inte är så stor. 

En väldigt vacker fågel tycker jag.

En blåögd skönhet som jag glömt namnet på.

Pelikan.

Ett otrolig vimmel av fåglar. 

Avslutar dagens inlägg med en trött liten säl.

.

Ballestasöarna

Strax utanför vårt hotell i Paracas ligger några öar som heter Ballestasöarna. Där formligen sjuder det av liv! Miljontals fåglar bor här året runt och här finns allt från rödfotad guanay, koromander, humboltpingviner och Peruanska Boobies, som slåss om utrymmet för sig själva och sina nästen.  Vet inte om jag kommer att kunna klura ut vilken art som är vem, men det ska bli spännande att få se dem. Här finns även en av världens största kolonier av sjölejon. Öarna är numera naturreservat och man får inte gå iland på dem. De här öarna brukar ibland kallas för lilla Galapagos för sitt otroliga fågelliv. Vi ska nu ta en båttur ut till dessa öar. Vår båt är den lite större med tak där ute.

Först flytvästarna på och så kan vi dra iväg.

Bortifrån hamnen inne i Paracas kommer det fler båtar som ska ut till öarna.

På vägen ut passerar vi en hamn för lite större fartyg.

Där håller en flock pelikaner till. Det här är några utav dem.

På den ön finns också geoglyfen "El Candelabro" (Kandelabern), den är 60 meter hög och man ser den bara från havet. Ingen vet hur gammal den är, vem som gjort den eller varför.  Den är ”inristad” i berget under sanden, och försvinner inte trots sandstormar och starka vindar från havet.

Vi börjar nu se fler och fler fåglar...

...som flyger åt alla håll.

 Nu börjar vi också närma oss öarna.

De har spännande former och många grottformationer. 

Spännande djurliv och landskap, men lite irriterad blir jag för det var sagt att båten skulle vända runt så att det inte spelade någon roll på vilken sida man satt i båten. Nu har vi kommit till sjölejonen och båten ligger med bredsidan mot dem. Inte den sida jag sitter på så klart. Jag viftar och vill att de ska visa även oss på höger sida vad som händer. Kapten förstår inte men guiden vinkar och jag får komma fram och sitta i  guidstolen.  Högt och bra och med utsikt åt alla håll.  Lönar sig att ha en riktig kamera med tele med sig.

Det som händer på den sidan är att ett sjölejon har fått fatt på en fågel och håller på och leker med den.

Den kastar sin fågel upp i luften, fångar den igen och igen. 

Guden berättar att de inte äter fågel men vill gärna leka lite. 

Vi fortsätter turen, inte genom den här passagen den är för trång och grund.

Vi fortsätter runt bland alla fåglar. 

Det vimlar verkligen av fågel här.

Många bilder blev det vid dessa öar så det kommer en fortsättning snart.