Glengoyone

Är man på utflykt i Skottland så händer det inte så sällan att man hamnar på ett whiskydestilleri, så hände även den här gången då vi var på tur från Glasgow. Vi kom till Glengoyone som ligger i Dumgoyne.

Glengoyne är unikt eftersom det producerar Highland single malt whisky som mognar i Lowlands. Glengoyne destilleri ligger på Highland Line, gränsen mellan Highlands och Lowlands i Skottland. Det historiska Glengoyne Distillery går tillbaka till 1833 och är känt för sina prisbelönta maltwhisky, destillerad till en tredjedel av den vanliga hastigheten och mognad på fat av sherry ek.

Destilleriet producerar en mängd olika singelmaltåldrar.

Inne i destilleriet fick jag inte fotografera. Fick någon krystad förklaring om explosionsrisk, lät lite konstigt för på andra destillerier har det varit fritt fram att fota. Men en grundlig genomgång hur det går till fick vi och det till goda dofter från drycken som tillverkades.

Sedan ska det bli provsmakning men innan dess lite mer berättelser om hur tillverkningen går till.

Det finns en angenäm doft av whisky i luften på destillerier. Detta kallas för ”angels share” (änglarnas andel). En viss mängd av den lagrade whiskyn i faten avdunstar alltid. När det gäller whisky får faten inte fyllas på igen, så det händer att ett fat med whisky är halvfullt. Det fick vi illustrerat med de här flaskorna, där man kan se hur mycket som försvinner för vart år.

Sedan var det dags för provsmakning.

Vi går ut en sväng på altanen för att se vattenfallet och det vatten som används i tillverkningen.

Provsmakning var det!!!

Livet på tomten

Här ute på landet, en kvart från storstadsdjungeln, där är det djuren som tycks rå om vår tomt. 

Vi lånar den bara från de djur som bor på närgränsande allmänning. Vi trivs med det även om de ibland kan kännas som om de sköter om det som växer, på ett för oss annorlunda sätt. När de nöjer sig att beta av gräset på gräsmattan så är det helt okej.

Att kura ihop sig till en liten boll och sova på gräsmattan, det är bara gulligt.

Men då den höggravida hinden väljer att använda vårt spirande jordgubbssland som säng, då blir det mer tveksamt.

Tagen genom ett oputsat och lite vågigt fönster.

.

Inget av det gör så mycket, är mest trivsamt att ha rådjuren som kommer och inte är speciellt rädda för oss de stannar kvar även om vi går ut på tomten, men då de beskär mina pelargoner så att min stora frodiga blomma bara ser ut som några strån, då blir jag inte lika glad. Den kanske var godare än de taggiga rosbuskarna som växer vid staketet.

-Vad, sa du? Får jag äta av dem.

Räven har egen toalett. Tror inte att fåglarna här gillar att han använder fågelbadet som toalett, får nog sätta upp en skylt där.

Såg nu att man måste klicka på YouTube symbolen för att se vad räven gör.

Undrar om Hacke och ekorren har samarbetat här vid ekorrmataren. Kan vara lite jobbigt att lyfta på locket. Förr var där en plexiglasskiva, den hackades sönder av fåglar. Den här massonitskivan som jag satte dit istället har klarar sig tills i går.

Då det var en plexiglasskiva var ekorrmataren ganska lockande för fåglarna. Den här talgoxen hade fått syn på godsakerna där innanför.

Men hur får man fatt på dem? I botten på mataren finns det några dräneringshål och de hade talgoxen fått syn på.

Om jag sträcker på mig riktigt mycket så går det nog.

Får även ta vingarna till hjälp, och då lyckades den. Sedan var det nästan kö dit, såg att även hackspetten klarat av att hämta små smulor vid hålen.

Vi har tre ekorrar på tomten i år och de har alla olika sätt att attackera mataren, en lyfter bara på locket och äter, en som verkar vara ny för i år har ännu inte lyckats förstå att om man sitter på locket så går det inte att öppna. Den tredje lyfter på locket och kryper in så bra svanstippen syns utanför.

Tittut!

Får väl hoppas på att hinden sedan kommer hit och visar upp sina små som tack för alla krokusar och tulpaner, eller väljer att föda dem här som hon gjort några år. Den här bilden är tagen strax efter att hon har haft vår tomt som sitt BB för något år sedan.

Det var lite om djuren vi lånar vår tomt av.  Även grävlingen brukar göra ett besök och då det är fallfrukt kommer ibland mården in och hämtar ett äpple.

Vildmarkståget 2023. Snälla människor

Första dagen och första måltiden ombord på Vildmarkståget bad jag vår servitris Yvonne om att få kapsylen då hon öppnade min flaska med vatten till maten. Jag fick den och då jag även bad om makens kapsyl började hon undra om jag samlade på kapsyler. Då jag svarade ja och hon kom med fler så ville hon förstås veta varför jag ville ha dem.

Jag visade en bild på vad jag skulle ha dem till och i och med det så började Yvonne samla kapsyler. Du får dem då vi fått ihop en påse.

Påsen växte och växte och vid sista middagen kom hon med en välfylld påse, den vägde över 1,5 kg.

Jag lovade Yvonne ett av de karottunderlägg som jag skulle sy av dessa kapsyler. Nu har jag sytt ett och det är postat och på väg till Yvonne.

Vildmarkståget 2023. Örnsköldsvik - Stockholm.

Sista dagen på vår resa, känns lite sorgligt och vemodigt att det snart är slut, men nu ska vi njuta av alla kvarvarande stunder.

Från järnvägsstationen slänger jag iväg en sista blick mot Ting 1.

Ett första stopp i dag blir i Härnösand. Stationsbyggnaden har fått en tillbyggnad vid sidan om för att även kunna betjäna busstrafiken.

Jag tar en liten sväng mot stan. Regnet hänger i luften så jag vänder tillbaka till tåget.

Men maken går vidare och tar lite bilder, stan ser lite öde ut.

Det finns ett bilmuseum här, dit kommer vi nog gå nästa gång vi kommer till Härnösand.

Vårt tåg tuffar vidare, där har vi toaletter i gammal stil i alla fall i vår vagn. Där ser man spåret om man kikar ner i toan.

Den här skylten kom upp första dagen, jag lovar, jag gick aldrig fel. Men någon kanske gjorde det...

Åker man tåg så måste man även ha biljett och självklart är det viktigt att konduktören kommer och kontrollerar att man har rätt biljett och klipper de. Det gör man naturligtvis även på vårt tåg. Extra viktigt om det är en junior ombord.

Sådan här vattenkaraff kommer jag ihåg från barndomens tågresor, bredvid fanns det pappmuggar som var veckade på ett finurligt sätt. Vek man ut dem blev de helt platta, var en rolig lek och gjorde att alla barn var väldigt törstig då de åkte tåg. För bara hämta en mugg att leka med, vågade man inte.

På allt roligt kommer ett slut, sista måltiden och då tackar vi av personalen i köket och restaurangen med sång.

På vägen mot Stockholm, stannar vi både i Gävle och Uppsala släpper av folk. Sedan i Stockholm, efter kramar och tack så skingras vi alla.

Till slut ett varmt och stort tack till alla våra medresenärer och alla personal .

Ett extra stort tack till Heike och Thomas som ordnade allt så bra för oss och såg till att allt fungerade. Toppenreseledare! Extra stor kram till er båda.

Kan även rekommendera den resan med det varmaste. Den kommer troligtvis gå i oktober och kanske även nästa år.

Vildmarkståget 2023. Kiruna - Örnsköldsvik.

I dag far vi söderut, så vår hemfärd har börjat. Vi kliver på tåget i Kiruna och nu har vi vårt eget tåg igen.

Så här ser Kiruna station ut nu.

Känns skönt att vara tillbaka ombord igen, sitta i de sköna fåtöljerna och se landskapet sakta förändras. Vi passerar Gällivare igen och tuffar på ut mot kusten. Ska nu följa Malmbanan till Boden.

Men nu spanas det efter ren igen , Wille har fortfarande inte sett någon vit ren. Hoppet har inte tappats, och plötsligt då vi sitter i barvagnen, med kameran kvar i vår salong, så står det tre renar nära spåren och tro det eller ej men två av dem är vita. Lyckan är fullständig, nu har han tur i dubbel bemärkelse eftersom det sägs att man får tur om man ser en vit ren.

Den här renen är till Wille, inte fotograferad på den här resan utan förra hösten då jag var i Arjeplog. Den får symbolisera de vita renar vi såg.

Sedan dröjer det inte så länge innan vi är i Boden. Där gör vi ett stopp. 

Bodens järnvägsstationsbyggnad är ganska lik den i Gällivare. De är byggda i samma nationalromantisk stil. Huset är en kulturbyggnad och märkt som byggnadsminne.

Där inne har de ett mysigt café, kunde inte testa det för det var stängt, men det såg fint ut när jag kikade in.

Gångtunneln vid stationen är rikligt dekorerad med väggmålningar.

Här kan man lära sig en hel del om järnvägen i norr.

Man kan även lära sig Gällivarevisan, den texten skulle vi haft då vi var på väg till Gällivare.

Den mest kände resenär som bytt tåg i Boden är förmodligen Lenin. Efter februarirevolutionen 1917 reste han från sin exil till Ryssland via den då enda öppna vägen, via Haparanda.

Norrtåg kommer in och även åker.

Sedan är det vår tur att åka vidare. 

Vi äter gott, umgås och har det allmänt trevligt. Det är första maj och i dag har personalen vita uniformsmössor på sig.

Vi kommer till dagens slutmål och beger oss till vårt hotell.

Beger oss sedan ut på stan för att bland annat betrakta stadens nya sevärdhet. Ting 1, i höstas utsågs det till Ångermanlands fulaste hus. Fast jag tycker nog att det är en ganska kul byggnad. Färgglad i alla fall.

Det är byggt ovanpå en betongklump som är det gamla k-märkta tingshuset från 1967.

Tidigare var det väl hoppbacken mitt i stan som var det mest spekulativa.

Det ser verkligen ut som om backhopparna ska landa mitt i centrum.

Vi bor vid hamnen, med vacker utsikt över Örnsköldsviksfjärden.

Den stora kranen vid hamnen har de sparat som minne.