80 trappsteg nedför - eller hur var det nu?

I går sa vår guide att i morgon blir det en lätt dag, då är det bara 80 trappsteg nedför. Så skönt tänkte jag eftersom det gör mest ont i trappor och just nedför är de värsta för knät. Så bara 80 trappsteg lät som en enkel match. Fast guidens engelska var inte alltid så lätt att förstå och siffror var tydligen besvärligt. Oftast fick hon skriva ner dem på sin mobil för att det skulle bli rätt. Så efter att ha gått på glasbron var det nu dags för dessa trappor.

1, 2, 3, 4, 5 och 6 och 7 trappsteg, vandringen nedför börjar. Det är en mycket smal klyfta som vi ska ner i till ravinen. Det är massor med folk så det går inte så fort vilket är bra för mig. Som tur är så är trappan enkelriktad, man kan bara gå ner därför är det inga som kommer trängandes uppför.

Är man i Kina så behöver man inte känna sig ensam.

Vi går och går, ja  det känns mer som om jag kravlar mig nedför och när vi har kommit till en avsats säger guden att nu har vi gått en tredjedel av sträckan.

- VA! Vad sa du? en tredjedel och jag tycker det känns som vi gått dessa 80 trappsteg för länge sedan.

- Hur många trappsteg sa du att det var?

1.680

- Sa du 1.680 trappsteg, ja jösses och jag som bara hörde de två sista 80. Fast vill jag ner så finns det ingen annan väg dit, så det är bara att kämpa på.

På en skylt står det att den här klyftan kallas för "A strip of sky", det stämmer för det är inte mycket ljus som strömmar ner hit trots att det är en strålande vacker solskensdag. Inte lätt för kameran att hitta rätt och att börja ställa om för varje bild är inte så lätt under nedfarten. Det får bli som det blir, huvudsaken jag tar mig ner.

Men kineserna runt omkring mig är trevliga och hejar på och jag har väl aldrig fått så många hejarop och tummar upp tidigare i mitt liv.

Långt dit ner ska vi.

Fler än jag som behöver en liten paus.

Så går vi vidare.

Är vi nere nu? Nej, men här kan man se glasbron underifrån.

Som vi såg uppifrån glasbron så har det nyligen varit ett ras här, ett som drog med sig delar av trapporna. De är nu lagade och här kan vi även se hur de tillverkar de fina räckena i området. Hur de byggs upp på armeringsjärn.

Glasbron ser ganska kul ut underifrån.

Men nu är vi verkligen nere och jag känner mig tämligen slut, men glad. Liten stunds vila så ska vi fortsätta en vandring i den lummiga kanjonen.

Det är en lättgången vandringsled där man går mestadels på gångbroar utefter floden.

Vattenfallet såg vi också uppifrån glasbron.

Föregående  -  Nästa

Zhangjiajie Glass Bridge över Grand Canyon .

I dag ska vi tillbaka till nationalparken men vid en annan del, ett ställe som kallas Zhangjiajie Grand Canyon. Där finns det en glasbro som vi har tänkt oss att få gå på. Som vanligt här så är det en väldig logistik och ordning, man får inte åka ända fram till entrén med egen bil utan det finns bussar som sköter den saken. Väldigt noggranna instruktioner för att få gå ut på glasbron är det också.

En av reglerna gör mig en hel del upprörd, jag får inte ta med kameran ut på glasbron. Mobiltelefonen är den enda i kameraväg som får tas med. En regel som gjorde att nu ligger min nya mobil på posten och jag ska gå och hämta ut den i morgon. En med bättre kamera än vad det är i min gamla telefon. Men vad som var jobbigast var att jag inte ens fick ta med kryckan genom säkerhetskontrollen. Tur att jag hade makens arm och att det var räcken utefter de flesta köerna.

Den här bron öppnades den 20 augusti 2016 men var bara öppen i knappt två veckor innan den stängdes igen. Det strömmade till så mycket folk att de inte klarade av köerna och allt blev kaos. Bron är byggd för att kunna ta ca 800 personer samtidigt och man hade då räknat med att det skulle komma ungefär 8000 personer som i verkligheten blev ungefär 80.000 personer. Inte undra på att det blev kaos. Nu har de byggt om så det finns ordentliga kösystem.

Vi ser att det verkligen behövdes. Vi hade bokat biljett till kl. 10.00 men inte ens vår guide visste att det var ca 800 till varje tid. Köerna är långa och många, jag tror vi köade i ungefär en timme innan vi avverkat alla köer.

Väntan i köerna är lite underhållande också, titta på folk och det som händer där utanför. Är man riktigt modig så kan man boka in en sådan här flygtur. Hade varit spännande. Finns även TV-skärmar som visar hur hållbar bron är. I en sådan film visar de hur glaset håller för slag med slägga och så får jag inte ta med kameran ut och inte ens mina lätta och gummiskodda kryckor.

Bron är 530 meter lång och 6 meter bred och är 300 meter hög. Den är tillverkad av en stålram med mer än 120 glaspaneler. Vi får tygtossor att ta på över skorna för att inte repa glaset. Nu har vi kommit så långt fram i kön att det bara är några tiotal personer framför oss och jag kan ta en bild genom fönstret ut på bron.

Och så är vi äntligen framme.

På med tygtossorna och så ut på bron.

Under bron finns det fästen för bungeejump på 265.1760m Det anses vara det högsta hoppet i världen.

Det är inte så lätt att visa i bild hur högt det är eller hur högt det känns att vara, men jag lovar det var långt ner till marken. Men trots det så kändes det säkert att gå där. Många ville sitta och ligga på glaset för att ta bilder på sig själva och varandra.

Även jag tog en selfie på bron ;)

Långt där nere ser vi dit vi ska senare. Det som ser ljust och grusigt ut är ett ras som varit vid ett skyfall.

På andra sidan av kanjonen håller de på att bygga nya gångvägar.

Vattenfallet som syns där nere ska vi komma till lite senare i dag.

Vi går över hela bron, bara för att ha gjort det.

Man behöver inte känna sig ensam här.

Det är kul att se hur de små barnen reagerar då de kikar ner, de flesta verkar väldigt oberörda av höjden.

Den här lilla flickan hade en näsduk och försökte putsa glaset, tyvärr hann jag inte med att fota då. Känner mig obekväm med att fota med mobilen.

En sista bild innan vi lämnar bron. Där mötte vår guide upp med våra kameror och mina kryckor. Skönt!

Del 1 -Del 2 - Del 3 - Del 4 -Del 5 -Del 6

Nästa

Efter en dag i bergen.

Efter en dag uppe i bergen var det skönt att ta det lite lugnt nere vid hotellet. Bredvid där vi åt vår sena lunch låg det lite butiker och då vi gick förbi den här så trodde jag först att det var en djuraffär som sålde lite keldjur. I den undre buren ut mot gatan sitter det en kanin och i de andra burarna lite olika fåglar, akvarierna inne i butiken simmar det fiskar. Fast strax insåg jag att det var den lokala mataffären.

Området där hotellet ligger är inte så stort och mest uppbyggt runt turismen som ska upp till bergen. En timmes bilresa från flygplatsen och en timmes bilfärd upp till nationalparken. Det mesta här har turistanknytning och var inte så spännande. Men restaurangerna gör sitt bästa för att dra turister till sig, som det här stället.

Tvåhjuliga fordon finns det gott om i Kina, men den här varianten av kombinerat regnskydd och soltak har jag bara sett här.

Vi tar en liten promenad för att inte bara sitta på hotellet nu när det är så fint väder.

Kina är rött och här kan man tydligt se att de även räknar Taiwan till Kina.

Det byggs och arbetas en hel del i området, på många ställen med enkla redskap och metoder.

Kan vara bra med hjälm som skydd då man målar.

Många hotell här, kan tänka mig att det blir mycket lakanstvätt.

Det ar varmt och jag var ganska trött i benet så vi slog oss ner en liten stund i den här fina busshållplatsen...

...och tittade på trafiken.

Efter ett tag hörde vi hur det spelades lite fin musik och ljudet närmade sig oss. Vi satt kvar och lyssnade tills vi insåg att det var en bil som spolade vägen med vatten. Ett rejält tryck i sprutet var det så vi tog till flykten för att inte bli helt blöta.

Vi går tillbaka. Utefter vår promenadväg så rensas det i planteringarna. Kanske ett tips till vår regering som vill skapa enkla arbeten. Här gick det åt mycket folk.

Och med enkla redskap.

Vi mötte också en strävsam äldre dam.

Sedan var vi värda en drink före middagen, gjord på färska nypressade frukter.

Kvällen kom med fin blå himmel. Vår guide hade tipsat om turistcentret som låg bredvid vårt hotell, där var det dansuppvisningar den här kvällen. Efter att ha gjort några gruppresor i Asien så har vi blivit bussad till flera liknande så vi avstod från att gå in.

Buss efter buss kom dit med förväntansfulla turister.

Finns det turister så kommer försäljarna.

Vart var det nu jag skulle?

Sova nu för i morgon är det nya äventyr som väntar.

Del 1 -Del 2 - Del 3 - Del 4 - Del 5 - Del 7

Tianzi Mountain och Xiang Dakun.

Efter en busstur till nästa ställe i de fantastiska bergen i  Zhangjiajie National Forest Park har vi nu kommit till Tianzi Mountain.

Tianzi Mountainär uppkallad efter jordbrukaren Xiang Dakun, som ledde ett framgångsrikt bonderuppror under Song Dynastin  (1127 -1279) och kallade sig "tianzi".  Det betyder himlens son och är den kinesiska kejsarens traditionella epitet. Jag tycker väl att det borde vara Xiang Dakun som skulle stå staty här uppe, men istället har man rest en gigantisk staty av Marshal He Long. Han var en kraftfull militär som slogs i det kinesisk-japanska kriget.

Även här reser sig en mängd stentoppar upp som en skog av sten.

Många av dessa stenstoder har tallar på toppen och legenden säger att det är penselstråna från Xiang Dakuns penslar. Dessa penslar skulle ha blivit till stenpinnar efter att han besegrats efter en strid på 40 dagar mot Mingdynastins kejsare.

En kvinna som ska ha varit kär i Xiang Dakun gick hit upp för att leta efter honom.

Hon strödde blommor över en klippa och blev förvandlad till en stenstaty.

Det ska vara ett rikt djurliv i de här trakterna, men den enda vi träffade på var en liten ekorre.

Vi är inte precis ensamma om att ha kommit på iden att åka till de här bergen och på vissa ställen får man ha vassa armbågar för att ta sig fram till utsiktspunkterna för att få en fin blick ut över stentopparna och ta lite bilder.

Men det är värt mödan.

Vi vandrar runt här och beskådar utsikten från flera platser, på ett ställe passerar vi en plats där folk ställer upp pinnar på bergväggen.

Jag förstod inte riktigt guidens hela förklaring om vad symboliken med dessa pinna var, men förstod att det hade något att göra med att människans förmåga att klara problem och sträva efter något bättre.

Nationalparken är relativt nyligen iordninggjord för att kunna ta emot större mängder med folk, tidigare var det betydligt enklare gångvägar som man tog sig fram på.

Det går också att vandra upp hit, men kan vara ett riskfyllt uppdrag, för två personer som gjort den vandringen kom aldrig fram och ingen har heller hittat dem.

Vem vet de kanske också har förvandlats till stenstoder.

De här stenklipporna brukar liknas vid en här av soldater.

Tianzi Pavilijongen är inte öppen för besök, men vår guide  Carol flyttar på avspärrningen och vi får gå upp för att beundra utsikten från den. Jag avstår och sätter mig att vila en stund medans min make och hon går upp.

Sedan börjar magen knorra och det är dags för lite mat, men Carol tycker inte att maten här uppe i bergen är så bra så vi tar linbanan ner. Den har en höjdskillnad på 692 meter och är 2.084 meter lång.

Det tar sex minuter och tjugotvå sekunder att åka den och vi får en fin tur mellan bergstopparna.

Vår guide Carol.

Första dagen uppe i de fantastiska bergen är slut och nu ska det smaka gott med lite mat.

Eller hur?

              Del 1 - Del 2 - Del 3 - Del 4 - Del 6 - Del 7

No.1 Bridge under Heaven

Som en av tio underverk i Zhangjiajie sträcker sig denna himmelbro över två berg.

De ser kanske inte så speciell ut så här från sidan då man inte ser ända ner i dalen eftersom vegetationen döljer sikten ner. Men står du på bron, som är 25 meter, och kikar ner så är det 357 meter rakt ner. Det lär vara den högsta naturbron i välden.

Att fota rakt ner i djupet ger inte så mycket i bild, djupet försvinner liksom, och när molnen ligger lågt så ser man inte botten heller.

Klart vi måste gå över bron och kika ner i djupet. Den är speciell för kineserna som sätter upp både hänglås och band med böner om hälsa och välgång.

Ett lokalt ordspråk säger, "Att gå på den här bron ger dig bra hälsa och livslängd." Det sägs också att om din kropp skakar och dina ben darrar då du går över bron, så testas inte bara din puls och blodtryck utan du utmanar också ditt psykiska tillstånd. Låter som om det skulle vara en enorm utmaning att gå över, men bron är fem meter tjock så det kändes ganska tryggt och inte blev det några bendarr heller.

Vi lämnar bron och fortsätter vår tur här uppe. Promenaden runt här är lite av en utmaning för mitt onda knä för det är många trappor både uppför och nedför.

Men det finns så mycket fint att se på.

Träd växer högt uppe på topparna.

Det är så otroligt många vyer som jag vill fånga med kameran, svårt att välja bort vilka som ska få vara med i bloggen.

Vi kommer till en liten damm som heter The Long Life pool, där bor det några sköldpaddor.

Ser ingen som matar dem, men många försöker pricka deras lilla bro med mynt.

Orsaken till att det finns sköldpaddor här, antar jag, är för att strax intill så finns det ett berg som lär likna en sköldpadda och som kallas för "Dubbla sköldpaddan som kryper till himlen". Fast där räcker inte min fantasi till för jag hittar inget berg som ser ut som någon sköldpadda trots att vår guide försöker peka ut det för oss.

Men nu har vi vandrat färdigt i den här delen av parken. Visserligen finns det ett ställe till som vi ville gå till, men där var man tvungen att klättra på stegar för att komma upp och vår guide Carol var inte alls med på noterna om att vi skulle gå dit. Hon påstod att det inte fungerade med kryckor och dåligt knä. Hrm!!! Det var bara att foga sig och ta bussen till nästa del av parken.

Det var otroligt välordnat med transporter mellan de olika ställena. När inträdet till nationalparken väl var betald så var det bara att hoppa på en buss och åka dit man skulle. Fast nackdelen är att man klarar inte det utan en guide som kan kinesiska. Var helt omöjligt att veta vilken buss man skulle ta, chaufförerna kunde dessutom bara kinesiska.

Del 1 - Del 2 -Del 3 - Del 5 - Del 6 - Del 7