Mannen med Dramaten.

En riktig karl ska ha rejäla grejer...

Inte fotofika.

Vi är ett gäng som lärde känna varandra, för över 20 år sedan, när vi var ute med våra hundar. Hundarna har tyvärr tagit slut men vår vänskap består. Vi kallas för Hundvännerna och brukar träffas över en bit god mat, oftast en kväll hemma hos någon. I dag var det min tur att ordna träffen och eftersom det var så fint väder drog vi ut på stan och den här gången blev det lunch på Fotografiska. Så lite tema av foto blev det ändå men inget fotofika utan hundvännerlunch.

Jo, lite fotografering blev det också. Gott var det och trevligt var det.

Vi fick trevligt besök vid vårt bord.

-Ååh är ni här!

-Så trevligt att träffas.

-Så här stor var min räkmacka och så god den var sen.

-Säger du det. Ja vi har bra mat här.

Efter maten var det dags för att titta på utställningarna.Jaha, det här var ett fönster.

I ett litet mörkt rum tittade vi på Lu Kowskis, Melancholia.

och en trappa ner på Lisa Ross, Living Shrines

Stoppförbud!

Men lilla fågeln, här är det stoppförbud.

Trampa inte på fetknoppen.

Jag tror inte att de smala tål att bli påtrampade heller.

Jag gillar finlanssvenskan den har så bra ord.

Finlandsbåtarna eller Sverigebåtarna som de heter i Helsingfors.

På eftermiddagen då det är dags för båtarna som går över till Sverige att lägga ut är det ett populärt nöje att gå ner till Salutorget och titta. Många köper sig något att äta och slår sig ner på kajkanten till fåglarnas stora glädje. De som sitter där får inte sitta ifred så länge. Till att börja med närmar de sig lite försiktigt.

Men efterhand blir de lite mer kaxiga.

Det är inte bara på land som det kommer sådana som vill se de stora båtarna lägga ut, även på vattnet dyker det upp lite åskådare.

Först ut är Silja Line, men det var förskräckligt vad den eldar på. Undrar vad den har i tanken. Svart rök väller ut när den startar upp. Den puffar ut moln efter moln med svart rök.

Jag vänder blicken bort mot Viking Line men den har tydligen något annat i tanken för röken där är inte ens hälften så svart.

Måsarna tittar också men jag tror att de har något annat i blicken än båtar. Under dem sitter det människor med lite mer frestande godsaker för en mås.

- Ska du eller jag attackera först, ser dessa måsar ut att tänka.

Även jag blir inkollad.

-Kan den där manicken du har i ansiktet vara något ätbart.

-Får jag inget så kommer jag att skrika högt.

Någon slänger i lite ätbart och det är bra att vara beredd.

Sikta in sig på bytet.

Och vara först på det.

- Nu tar jag dig!

De stora båtarna tuffar iväg.

Snart är det bara Gerda som ligger kvar.