Hoppa på bussen igen.

Vi hoppar på bussen igen och åker förbi Glasgows äldsta pub. Den är från 1515.

Mitt i gatan står Klocktornet.

Ser lite intressant arkitektur och undrar hur arkitekten tänkt här. Balkongerna på det här huset ser mer ut som ett sopnedkast.

Gamla husfasader sparas och det byggs nytt innanför istället för att riva och bygga nytt.

Alla husfasader är inte vackra som här där "Jorden anropar yttre rymden".

Andra hus är mer överdekorerade som det här med en enorm påfågel upptill och bladornament utefter hela huset.

 Sedan åker vi till ett lite nyare område, på andra sidan floden Clyde, där ligger BBC-huset.

Bredvid hittar vi Glasgow Science Center. Det är tydligen mycket populärt bland de yngre med sina interaktiva utställningar och biograf med enormt stor skärm, såg att de flesta barnfamiljerna hoppade av bussen här.

Bakom den blanka byggnaden ligger ett högt torn som gör anspråk på att vara världens högsta roterande torn. Problemet är bara att det har varit ur funktion mest hela tiden sedan öppnandet.

 Vi åker tillbaka över floden och där är den nybyggda SSE Hydro arenan. Det är ett konferens och utställningscenter. Den märkliga formen gör att den fått namnet "Flying saucer". Premiärartist var Rod Stewart och om någon gillar Lady Gaga så kommer hon att uppträda här den 19 oktober i år.

S:t. Mungo's Cathedral och Glasgow Necropolis

På långt håll ser man något högt uppe på en kulle, det ser ganska märkligt ut och jag har aldrig förr sett en begravningsplats som legat så högt upp. Det jag ser är Glasgow Necropolis. Först passerar man genom en vackert utsmyckad grind. Där bakom finns ett minnesmärke för dödfödda barn; ett minnesmärke över stupade i Koreakriget och ett minnesmärke över de glasgowbor som fått Victoriakorset.

Före grinden finns också en relief över området.

Därefter kommer man fram till en gammal bro, den kallas för "Suckarnas bro" eftersom det var över den som begravningsföljet gick.

För oss som går över här nu är det mer en vacker väg kantad av blommor och blommande träd och en hel del fågelsång.

En väg slingrar sig uppför kullen och när man kommit en liten bit upp får man en fin utsikt över katedralen Och bron.

Stora och pampiga monument är resta och kantar hela vägen upp. Här ligger femtiotusen personer begravda men alla har inte så här pampiga monument och alla har inte ens sitt namn på någon sten. Det finns cirka 3500 monument finns här.

En del har till och med fått en egen krypta.

Av de minnesmonument och stenar som har inskriptioner kan jag förstå att det var de rika och välbärgade som fick använda den här begravningsplatsen.

Kan förstå att det var en eftertraktad plats att få bli begravd på för det tog ungefär bara tjugo år innan den förklarades vara full.

Även på sluttningen åt andra hållet finns det en hel del gravar. De höga skorstenarna som skymtar i bakgrunden är stadens ölbryggeri.

När vi kommer ner från kullen börjar det regna och samtidigt öppnar katedralen för besökande så vi går in och tar oss en titt på den.

Sitt märkliga namn har katedralen fått från Glasgows skyddshelgon Saint Mungo. Kortfattat så ska hans mor, en prinsessa, blivit gravid efter en våldtäkt och slängd ut från ett berg av sin far. Hon överlevde och födde en son. Han lär sedan ha blivit  uppfostrad av ett helgon och även byggt en kyrka över en utslocknad vulkan. Det ska vara på den här platsen där katedralen står. Själv levde han ett enkelt liv i en liten cell. När en stark antikriströrelse verkade i staden blev han bortkörd men återkom så småningom och ska vara begravd i katedralens krypta.

Det är en del renoveringar på gång. Men de vackra fönstren kan man se  även om byggnadsställningar skymtar fram där.

Vi kikar runt och när vi sedan kommer ut har det slutat regna och vi kan återvända till bussen som ska ta oss runt till andra av stadens sevärdheter.

Förra inlägget om Glasgow

Hoppa på och hoppa av.

Ett bra sätt att upptäcka en ny stad är att ta en tur med Hop on - Hop off bussarna.

Vi hoppar på en och får en av de turer som har levande guide. En trevlig skotte som börjar med att berätta på gäliska men övergår snart till engelska fast med skotsk brytning.  Han berättar att en svensk dam vid någon tur, avbrutit honom och frågat vilket språk han talade egentligen.

Turen startar vid George square där även stadshuset finns.

Vi kommer förbi det äldsta huset som byggdes redan 1471. Det var från början en del av ett närliggande sjukhus. Det kallas för  Provand's Lordship, men barnen i staden kallar det för Harry Potter-huset.

Glasgow är en universitetsstad. Det huvudsakliga universitetsområdet ligger på Gilmorehill, ett mycket stort område med mängder av byggnader. Det i mitt tycke finaste huset av dem, var det här.

Glasgow ska vara värd för "The Commonwealth games 2014" och Kelvingrove Lawn bowls ska hålla i bowlingtävlingarna. Har förstått att bowling här inte är samma sak som bowling inne i bowlinghallarna. 

Det här påminner mer om boccia och boule, spelas på gräsplan med asymmetriska klot.

Vid Glasgow botaniska trädgård har solen lockat ut lite människor som har picknick i parken.

Vid sidan av banorna för lawn bowl ligger Kelvingrove Art gallery and museum. En riktigt pampig kåk.

Det här är The People's Palace and  Winter Garden. På 1800-talet då det byggdes var det här den mest överbefolkade och ohälsosamma delen av staden. Tanken var att skapa ett kulturcentrum och vid invigningstalet  förklarade Lord Rosebery: "Det här ska vara ett palats av glädje och fantasi kring vilka människor kan forma sina känslor och som kan ge dem ett hem där deras sinne får vila". Han förklarade byggnaden "Öppen för människorna i evighet".

För de som vill känna doften av whisky så finns det möjligheter till det även här.

Glasgow består inte bara av gamla vackra pampiga byggnader även här har det vuxit upp köptempel.

Men nog är det, det gamla som drar mina blickar till sig de allra flesta gånger och när man sitter högt upp som i den här bussen kommer man dekorationerna på husen väldigt nära.

En del av dem har tunga bördor på sina skuldror.

Skyndar mig för att hinna få en bild på moderna museet och får med lite av ryttarstatyn framför byggnaden. Den har dagen till ära blivit utsmyckad med en hjälm av en trafikon, en pappersrustning och även en skotsk flagga. Kan det vara en kamp i den skotska självständighetskampen!

Så kommer vi till den gamla katedralen men där hoppade vi av så det kommer vi till sen.

Mera Glasgow och ändå mera

Glasgow

I Glasgow har jag aldrig varit förut, men nu har jag varit där. Men jag har sett lite av staden både på TV och i bild, innan jag kom hit och det som jag allra först kände igen var Clyde Arc som korsar älven Clyde i vinkel, eller snarare som en båge.

Så det första målet på premiärprommenaden var till denna bro.  Jag trodde den var öppningsbar eftersom jag sett ett TV-program där en bro som såg ut så här öppnades. Har letat men kan inte hitta någon information om att den här bron varit öppningsbar. Någon som vet? Den bron öppnade sig så att det bildades som två bågar uppåt och båtarna åkte under dessa bågar.

Här på bron hade man hedrat de soldater som stupat i Afghanistan. På båda sidor av körbanorna satt det mängder av kors med namn på unga personer och hur de omkommit. De rosa korsen var på kvinliga soldater.

Från bron kan vi se konserthallen  Clyde Auditorium, den har vissa likheter med konserthuset i Sydney. I folkmun går det under namnet "The Armadillo" eftersom formen även liknar ett bältdjur.  Den stora kranen är inte i funktion längre men har sparats som ett minnesmärke av stadens ingenjörmässiga arv. Den kallas för Finnieston Crane.

När vi startade promenaden så sken solen och vi hade inte en tanke på regn. Det sägs att man inte ska lämna huset utan paraply i Skottland. Hade vi paraply med oss ut? Näää, tänkte inte på det och se där borta hur molnen hopar sig över floden Clyde.

Fast om vi går åt andra hållet så verkar det som om molnen inte hunnit dit och där finns ett spännande parkeringshus som ser mer ut som en schweitzerost. Så vi traskar vidare och låtsas som om det regnar.

Det dröjer  inte så länge innan vi är nere vid floden igen och hamnar nu under den gamla järnvägsbron. Alldeles bredvid den så har det funnits ett färjeläger.

Kvar finns damernas vänthall. Fint ordnat för damerna på den tiden.

Regnmolnen börjar torna upp sig igen men damen som sträcker händerna upp mot dessa moln tycker att det är bättre att  dö till fots än att leva på knä, så vi traskar vidare.

Hittar en fin gångbro över älven.

Som tur har den ett brofäste som är väldigt praktiskt när regnet, som förr hängde i luften, nu beslutar sig för att ösa ner. Där kan man söka skydd tills det allra värsta har regnat över.

Regnet lugnar ner sig lite och vi skyndar upp till närmaste köpcentrum och väntar. Fast när vi ser att till och med marknadsstånden beslutat sig för att packa ihop så kommer vi på bättre tankar.

Varför stå där och hänga när det finns en trevlig Pub intill.

och vad annat ska man äta här om inte fish and chips och en öl därtill.

Åka buss i Glasgow

Sista turen.

Vi lämnar ön Islay och tuffar iväg lite sakta för att i morgonbitti återvända till Oban. Vi passerar två fina fyrar. Det här är MacArthurs Head på Islay. Skulle vara intressant att veta varför den är så inhägnad.

Lite senare kommer vi förbi Rhuvaal lighthouse.

Vi ska ut på en sista zodiakkryssning och båtarna sjösätts.

Carol har lite problem med sin motor, den vill inte starta och hon driver iväg med strömmarna. Men räddningen är nära för Martin kommer till undsättning och chefen fixar det hela.

Zodiakkryssningen är räddad.

Vi drar iväg till sundet Tabert för att se om det finns något djurliv där.

Det är lite svalt i dag och jag ångrar att det inte var långkalsonger på, före avfärd.

Trevligt möte på fjärden. Några sälar dyker upp och Klaus spanar mot land efter de hjortar som ska vara här.

Men det enda vi ser, förutom sälarna, är hotfulla moln som tornar upp sig och sedan dröjer det inte länge innan regnet också kommer. En demokratisk omröstning gör att vi återvänder till vårt varma fartyg.

Hittar man inga djur där ute så får man väl leta inne på fartyget då. Fönstret var aningen saltstänkt och fläckigt.

På kvällen är det kaptens avskedsparty och farvältal.

Martin, vår expeditionsledare avtackas och även den övriga personalen. Vi är alla överens om att det varit en mycket lyckad resa.

Slutligen så måste man ju kolla om det blev några bra bilder i dag.

Om någon är intresserad av vilka som arrangerade den här resan så är det PolarQuest. Jag har rest många gånger med dem och det har alltid varit resor med stort innehåll och mycket bra arrangemang. Deras motto är "flexibilitet" och det stämmer också. Fungerar inte det som var tänkt från början så har de alltid en Plan B i bakfickan.

Förra inlägget om whisky