En härlig dag.

Nu ska vi ut till sjöss igen. Riktigt skönt att få lite friska fläktar och gunga iväg på Mekong igen.  

Här är floden mycket bredare än vad vi sett tidigare på vår resa längs Mekongfloden genom fyra länder.

Sjötomt med sjöutsikt.

Även i det här huset har de bra sjöutsikt.

Fiskeflottan är färggrann och ligger på rad och väntar på att det ska bli dags att gå ut igen.

I floden ser vi flera sådana här fiskodlingar. Där odlas pangasius, vår nya favoritfisk här i Sverige. Tyvärr så medför det att hundratusentals ton föroreningar släpps ut i Mekongfloden. Dessutom matas fisken med stora mängder antibiotika.

Vakthund på en av fiskodlingarna.

Vattenhyacinter flyter omkring som små öar i floden.

Många fullastade sandpråmar bogseras på floden. Sanden muddras upp ur floden och exporteras  eller används vid byggen i Ho Chi Minh City.

Tvätta både sig själv och båten fixar man lätt om man har så mycket vatten till hands. Det är bara att hoppa i  spat och plaska på.

Sedan klädde killen på sig och hoppade över till sandpråmen, sprang över all sanden till andra sidan och vinkade glatt till oss.

Träffade även på lite mindre fiskebåtar.

Efter ett tag ute på den breda floden svänger vi in på en lite mindre biflod, där det mer känns som att åka in i en sagovärld. Palmer och andra träd bildar en grön allé och vi färdas som i en tunnel. Här kan vi också se hur högt vattenståndet var för bara någon månad sedan. Vi är nu ute i Kokosprovinsen, här höll gerillan till under vietnamkriget.

Nu har det blivit fikadags och vi går iland. Får lite att dricka och frukt att äta.  Bjuds även på underhållning. Ser att de förväntar sig dricks, de har för säkerhetsskull lagt dit en sedel för att vi trögtänkta västerlänningar ska förstå vad fatet är till för.

Stärkta av sång och musik, traskar vi vidare för en tur med häst och vagn. Där vi väntar på att hästarna ska komma, ligger en paketringscentral för den goda frukten som vi nyss smakade. Den heter Longan och är en mindre släkting till Litchi. Kallas också för drakögonfrukt eftersom den ser ut som ett öga då den skalats. Undrar vad vårt arbetsmiljöverk hade sagt om den här arbetsplatsen.

Hästarna kommer och vi åker vidare.

Vi ser inga skolbarn som vi behöver väja för.

Tur är det för här går det undan. Se så fin tofs vår häst har.

När vi kliver av träffar vi på en törstig apa.

En vacker blomma.

.

..och en gullig pyton. Den ormen har jag haft runt halsen.

Sedan är det dags att ge sig ut på vattnet igen. Först en stillsam kanottur på en liten flod som mer känns som en tunnel genom växtligheten.

Det går lätt att staka sig ner med strömmen, men tillbaka mot strömemn och utan motor är det tungt.

Även här fiskas det.

När vi ska tillbaka på vår stora båt blir det trängsel och lite kö.

Nästa anhalt är vid ett ställe där det görs godis av kokosnötterna, återvinning använder de sig av, för det de eldar med är skalen från kokosnötterna.

Som avslutning på den här sköna dagen äter vi lunch ute på en av öarna i lagunen. Huvudrätten är elefantöronfisk. Den fick vi serverad inlindad i rispapper tillsammans med lite grösaker. Ganska gott.

Ett leende eller är det en ilsken tandrad. Döm själva.

Många bilder, men det var en mycket innehållsrik dag och även en lugn och skön dag. Vad passar då bättre att avsluta med innan vi återvänder till stadens jäkt än en lotusblomma.

Lotusblommans fröstöllning hittar vi ofta här i Sverige i blomsterarrengamang.

 Kan tillägga att det var ungefär +30 grader i skuggan. Lite varmare i solen.

Cao Dai

Vaknar till en ny spännande dag, nyfiken på Vietnam och vad den här dagen har att bjuda på. När vi äntrar bussen för att ge oss iväg på dagens utflykt är Ho Chi Minh City redan vaket och trafiken börjar redan tätna. Om det var det svårt att ta sig över gatan i Phnom Penh så var det en barnlek mot att göra samma sak här. Här har de t.o.m speciella turistpoliser som hjälper turister över gatan. De finns mest vid speciella sevärdheter, inte överallt. På de flesta ställen får man klara sig själv, ett bra tips är att hänga på en vietnames som har vanan inne att trixa sig fram i trafiken.

Upptäcker innifrån bussen att det är läkarkonferens i stan.

Vi lämnar i alla fall storstaden och beger oss ut på landet.

Åker förbi gröna risfält.

Ute i risfälten ser vi en hel del märkliga "byggnader", och får veta att det är gravar.

Trevligt att lämna storstadens jäkt och se hur folk lever ute på landsbygden och även kul att se att de traditionella hattarna forfarande används.

Första stoppet i dag är vid ett Cao Dai tempel. Det är en lite annorlunda religion som grundades i Vietnam 1926. De har lyckades förena idéer från buddhism, taoism, kristendom, hinduism och konfucianism, även med inslag av spiritism och animism. Cao Dai är en förkortad  version av ett långt namn som betyder ungefär: Stora Religionen av Tredje perioden i Uppenbarelseboken och Salvation.

Kapten Magnus visar oss runt i templet.

Vi fick inte provköra den imponerande begravningsvagnen men provsitta gick bra.

Som vid alla tempel, tar vi av oss skorna innan vi går in och tittar.

Det är ett färgrikt tempel med många symboler som vi förknippar med de olika religionerna som här samsas i ett och samma tempel.

De tror att lärandet, symbolismen och organisationen var skapad rakt från gud.

I taket glimmar stjärnorna.

Skörd

I dag ska vi resa vidare till nästa mål på vår asienresa, men förmiddagen har vi ledigt för egna aktiviteter. Vad passar inte bättre än en Tuk Tuk-tur ut ur staden då.

Vi åker långt ut och ber vår förare att stanna så vi kan kliva av och ta en promenad. Han gör som vi vill, och vi går medans han kommer åkandes sakta efter oss. Jag försöker komma fram mellan husen för att se ut över odlingarna av vattensparris som skymtar fram bakom dem. Någon av byborna föreslår att jag ska gå ner på den rangliga bron, som syns till höger nere i bild. Den känns något osäker, så jag avstår.

Lite längre fram kan man se husen ute i odlingarna och hur de som bor där, kommer paddlandes in hit.

Mycket folk i rörelse.

Vi går en bit till och den här "loftgången" känns betydligt säkrare att gå ut på.

Där är det fri sikt ut över vattnet och odlingarna.

Skörden är i full gång.

På land sitter folk och väntar på att ta hand om den.

De som jobbar här ute behöver säkerligen inte någon extra motion, men för de som inte har så hårt jobb finns det motionsredskap på strandpromenaden inne i staden.

 Några övergångsställen finns det också här. Kul varningsskylt.

En ledig förmiddag går fort och nu är det dags att åka vidare.

Innan vi landar hinner det bli mörkt, men innan dess skymtar jag en liten solglimt över Mekong.

Framme i Ho Chi Minh-staden möts vi av en trevlig skylt.

Nu är vi alltså i Vietnam och dess största stad  Ho Chi Minh-city. Många Vitnameser kallar den fortfarande för Saigon och kallar sig också för saigoneser.

Ska bli spännande att se hur det ser ut här, när ljuset återkommer i morgonbitti.

Transporter.

Något som jag fascinerades av här i Kambodja, och hade svårt att sluta fotografera, var alla dessa fantasifulla metoder att transportera saker på.  Följaktligen så har jag en hel del bilder  på dessa fordon och tänkte visa en kavalkad med dem.

Ibland gick det väldigt fort. Då hann jag inte med att få någon skärpa alls.

Ibland höll det på att välta.

Ibland blev det trångt.

Ibland räckte inte bilarna till.

Den farligaste av dem alla är nog den här, hur den föraren ser något över sitt paket är en gåta.

Som bekant är det inte bara varor som transporteras på dessa motorcyklar utan även människor. Även där är fantasin stor.

Man kan sitta lite nonchalant på sidan utan att hålla i sig.

Man kan åka med pappa som har en hjälm av modell "cykel".

Eller med pappa som har en lite bättre hjälm.

I bästa fall har även sonen en hjälm.

Hela familjen kan få plats på en motorcykel.

Man kan ha en upphöjd placering.

Och man kan sitta och ha det ganska så bra.

Ledig eftermiddag.

Efter att ha besökt två platser med så mycket smärta och ondska, som jag skrev om i förra inlägget, kan det vara skönt med en ledig eftermiddag. Då passar det bra att ta en Tuk Tuk-tur för att se på staden Phnom Penh.

Även här rustas det inför jul.

Folket här är tydligen vana vid att leva lite farligt.  Högt där uppe på skylten klättrar några omkring.

Jag trodde först att killen högst upp hade säkerhetslina, men när jag förstorade upp fotot, såg jag att det var sladden till borrmaskinen.

När man är i en stad med så varierande bebyggelse som här, blir det lätt att man bara fotograferar det som är annorlunda och ser fattigt ut. Nu är inte allt fattigdom och elände här, men det är stora skillnader mellan de som har pengar och de som inte varit lika lyckligt lottade. Det finns många fina och stora bilar och även fina och väldigt stora hus, men de flesta bor mycket enkelt. Nu var det inte lika angeläget att ta bilder på de fina villorna, men den här skolan tyckte jag såg färggrann ut.

De enkla husen ser dessutom mycket fattigare ut om de ligger nära de fina.

Mycket av livet sker ute på gatan eller trottoaren.

Titta under bordet till vänster, det som det står skor på. Där sover ett litet barn.

Barnen får tidigt börja hjälpa till med försörjningen, de här små pojkarna plockar skräp.

Det roliga här är att alla ser så glada ut när de får syn på kameran. Ofta vinkar de eller bara sänder iväg ett leende.

Trafiken är intesiv och ska man över gatan får man inte tveka och inte springa. Gå snabbt och bestämt. Förunderligt nog så var det ganska enkelt att komma över, trots mängden av bilar och motorcyklar.

Det är förstås inte alltid som det går bra, ofta händer det olyckor. Hjälm hade han haft men vad hjälper det om den inte är fastsatt.

Det som jag tyckte var mest obehagligt och märkligt var att han bara fick ligga kvar där och alla stod enbart och tittade. Trafiken gjorde en gir runt omkring, likaså gjorde vår Tuk Tuk-förare.