Engelska och Silk street.

Lite svårt med tidsomställningen än så länge, svårt att sova då det är natt här men desto lättare på morgonkvisten då det är natt hemma i Sverige. Men vi vaknade i tid för frukost och sedan ut i diset. Vi bor på 16:e våningen och det är knappt vi ser ner till backen, så disigt är det. Pekings högsta hus försvinner upp i diset.

Julian Bond lär ha sagt: "Kina är i själva verket det land som har det största antalet engelsktalande i världen. Problemet är att ingen förstår någon av dem". Jag är nog beredd att hålla med, hela tiden kommer det fram personer som vill prata med oss på engelska, synd bara att vi inte förstår så mycket av det de säger.

Vi styrde kosan till Silk street.

Tre våningar med kläder och prylar, det var inte bara utlänningar som var där och handlade. Kopior på alla kända och dyra varumärken, var det gott om.

Trångt och varmt och så gällde det att pruta. Bästa sättet att pruta var att spela ointresserad och gå sin väg. Sänkte de inte priset då, så var man nere på lägsta nivå.

Vi stannade inte där så länge utan gick ut bland de lunchlediga kineserna. En grupp damer passade på att koppla av med lite Qigong.

Andra kände för lite mat.

Såg faktiskt lite gott ut det han lagade. Såg ut som någon slags pankakssmet som han gräddade på sin platta, knäckte sedan i ägg och något mer i som fyllning. Vek sedan ihop den och stoppade i en påse som kunden fick med sig.

Dumplings var också en poppulär lunchrätt. Ångan gjorde sig bra på bild.

Soldater får man inte fotografera, så bara därför kan jag inte låta bli.

Blommar inte träden så ser kineserna till att det blommar ändå.

Sedan tycker jag att kinserna är ganska så kul, vill de lägga sig och vila med kantstenen till blomrabatten till huvudkudde, då gör man det också.

Eller vill de ligga i cykelkärran och läsa tidningen, då gör man det.

Eller sitta i gathörnet och virka små amigurumier.

Sätta sig ner mitt på torget och filosofera.

Eller bara stoppa in huvudet i papperskorgen.

Österut - Mot Kina går färden.

Varje resa börjar med ett enda steg, men en stor del av resan är även planeringen inför resan. Vår planering började för ungefär ett år sedan då vi hittade den resa som vi i flera år pratat om att göra. Ända sedan järnvägen från Peking till Lhasa öppnade år 2006, så har vi pratat om att åka den och nu hittade jag en resa som hade med allt som vi ville ha i vår resa. Tvekade inte många minuter innan jag ringde och bokade den resan.

Tiden gick och plötsligt en dag så var vi där i Peking.

Vi bodde på Hyatt, ett trevligt hotell mitt stan, kan verkligen rekommendera det. Redan på flygplatsen blev vi mötta direkt när vi klev ur flygplanet. Lotsade genom hela proceduren med passkontroller och bagageutlämning. Hämtade med bil och avlämnade vid hotellet även där mötta för att checka in.

Sedan var vi sugna att gå ut på stan och se hur där såg ut nu. Det var sista dagenpå en stor nationell helg och alla var lediga och alla var även ute på stan.  Himmelska fridens torg var välbesökt och för att komma in dit måste man gå genom säkerhetskontroller som på flygplatser. 

Hela torget var vackert blomstersmyckat.

Luftföroreningarna, som kineserna visserligen inte ville kännas vid, de låg som en slöja över hela staden. Inte så konstigt med alla dessa bilar.

Enorma filmdukar var uppsatta på torget och det visades propagandafilmer.

Soldater får man inte fotografera, då kan man riskera att bli av med kameran.

Om man är rädd om bilen så kan man skaffa sig en sådan här parkering, inte så lätt att stjäla den när den befinner sig flera meter upp i luften.

De små fordonen fick plats på trottaren.

Mobiltelefon såg det ut som om de flesta hade men det verkade inte vara nödvändigt för här kunde man slå sig ned och ringa.

Efter den rundan på stan så var det inte så dumt att bli bjudna på evening cocktails på hotellet.

Kocken stod beredd att servera oss.

och vi lät oss väl smaka av godsakerna.