Packis, död räv och regn.

I dag har vi stångat oss fram genom packisen och in i Leidefjorden, isen ligger väldigt långt söderut i år;  så här mycket is  och så här långt söderut har det inte varit på många, många år.

Klimatet här i Svalbard är högarktiskt d.v.s det är kallt, blåsigt och torrt, vilket gör att Svalbard kan ses som en arktisk öken. I dag verkar Svalbard inte veta om att det ska vara så för det regnar och snöar hela dagen. Kallt och blåsigt stämmer men absolut inte torrt.

Vi tittar på en isbjörnsfilm som tröst och i väntan på bättre väder, men när det inte kommer så blir det en zodiactur ändå. Det mest spännade som vi ser på den turen är en död räv som flyter i vattnet, även några renar på håll och kameran är nedpackad i den vattentäta väskan mest hela tiden, fast när vi ser några praktejdrar så försöker jag snabbt få upp den lyckas med det just som de flyger iväg.

När den ändå är uppe så får genomblöta Martin agera modell, nej vi har inte slängt honom i vattnet han blev sådan ändå. Föreslår att PolarQuest ska ha den som ny profilbild i sina brochyrer men konstigt nog så håller han inte med. Det är ju så här verkligheten är.

Det var hela dagens skörd av bilder, men middagen var god. Kartan visar var vi är.

Mot Monacobreen i morgon.

3.30 Isbjörn föröver

Bank, bank, bank på hyttdörren.ISBJÖRN föröver! På med skor och kläder i en rasande fart, sliter åt mig kameran och ut på däck. Där öser regnet ner och det blåser småspik.

- Var, var är den?

Där borta på ön i snön, syns en liten gulvit prick . Jo helt rätt en isbjörn är det och den första, tar en bild om det nu skulle vara den enda också.

Vi kan inte gå närmare p.g.a vädret och det blåser för mycket för gummibåtarna ska kunna sättas i vattnet. Kapten beslutar sig för att gå runt ön eftersom det var två isbjörnar där från början så jag står kvar i blötan. Relingen ger bra skydd för kameran och varmt klädd är jag. De flesta har gått in, vi är bara några få tappra kvar.

Då ser jag en konstig våg framför båten, vågskummet ser konstigt gulvitt ut och i nästa vågdal ser jag en simmande isbjörn, vi är nära på att köra på den. Hinner med några bilder innan den förvinner i vågorna.

Ser att den är märkt i båda öronen och att den även har halskrage med sändare.

Det är en liten ö som heter Risen.

Hamburgerbukta och landstigning med Zodiac

Vackra glaciärer och ett helt underbart landskap passerar vi på väg norrut, äntligen känns det som om vi är på väg på riktigt och allt är lika vackert som jag minns det. Isbjörnsspaning är på gång men det enda vi ser är en vikval.  Långa telen på kamerorna.

Där är den.

Vi gör oss klara för en landstigning med zodiaken vid Hamburgerbukta.

Ser en raserad jakthydda från 1912 och där finns även några gamla gravar.

Ett konstigt kranium ligger där, vi gissar på alla möjliga olika djur, men ingen vet vilket det är. Är det någon som kan berätta det för mig? På fotosidan brukar man kunna få svar på det mesta.

En labb försöker jaga bort oss och den verkar väldigt irriterad på Hans mössa.

Oscar försöker inte skjuta den även om det ser så ut.

Försök till konstnärlig bild på labben

Ser honan på sitt bo en bit därifrån så vi avlägsnar oss och ser att vi är iaktagna, polarräven här är inte lika van med människor som den på Ny Ålesund men väldigt nyfiken.

Den gör sina lovar runt oss och försöker sig även på att komma åt labbens ägg, men utan framgång den blir bryskt bortjagad.

Såg att det var sälar i fjorden så före hemfärd och krypa i kojen  tar vi en liten tur i fjorden.

och kamerorna gick varma.

Ny Ålesund

Natten har tagit oss till Ny Ålesund, som är världens nordligast belägna samhälle. Kolbrytning pågick här 1917-1929 och 1945-1962, gruvdriften lades ner efter en svår olycka i gruvan. träffade några veteraner där i Ny Ålesund och de ville inte prata om olyckan, sa bara att "det pratar vi inte om". På sommaren är det många forskare här men det finns även ett antal åretrunt boende.

Hittade ingen bra karta  den här var mitt i en broschyr och har därför ett fult veck men man ser ändå var Ny Ålesund ligger. Har bytt ut den fula kartan nu mot ett foto av sjökortet.

Ett hotell finns här också, det byggdes och blev klart just när kriget bröt ut så efter invigningsfesten stängdes det igen, har senare fungerat som matsal till gruvarbetare, men är nu öppet som hotell igen. Lockar säkert någon att bo på världens nordligaste hotell.

Inte bara världens nordligaste hotell, även världens nordligaste postkontor, men du får stämpla breven själv där.

Amundsen bodde i det här huset då han var här och förberedde sin luftskeppsresa mot Nordpolen. Mannen med stativet är en medlem i ett Holländsk TV-team som var där.

och kvinnan  som håller fram en mikrofon till Oscar är deras reporter, hon ville ha lite ljud och brydde sig inte om att det var på svenska.

Amundsen lyssnade också intresserat på vad Oscar hade att berätta. Han har nog hört det ett antal gånger.

Under Ny Londonhusen, de  är flyttade hit från Blomstrandhalvön efter att gipsbrytningen där blev ett fiasko, men där inunder bor det en polarrävfamilj. Jag stod där en bra stund och väntade på att få syn på dem men då var det enda jag såg, miljoner av mygg. I bakgrunden kan masten, som Amundsen använde till sitt luftskepp, anas.

Ledsnade på att vänta när jag fick höra att de bara kom fram när mamman kom med mat och gick bort för att ta några bilder på världens nordligaste tåg (mycket nordligt här).

Har bytt till vidvinkelobjektiv, då jag ser något komma över ängen. Ett snabbt byte till telet och blir nästan påsprungen av den lilla söta polarrävshonan med byte i munnen.

Skyndar tillbaka och får se de ljuvliga ungarna, de är ungefär två veckor gamla och små som kattungar.

Så söta så jag kan inte välja bild, det blir flera.

Och så lilla "grisen".

Forskare och filmteamet som höll till vid rävarna. Vill du läsa mer om dem så går det bra här www.arcticstation.nl

Barentsburg

Barentsburg ligger 55 km från Longyearbyen men ska man ta sig dit så är det sjövägen som gäller, på vintern  fungerar även skotern. Det var holländare som började bryta kol här men sålde hela kolområdet till ryssarna 1932, viss forskning bedrivs också här.

Tidigare var de helt självförsörjande med ladugård och växthus, men numera så kommer livsmedeln från Ryssland.     Det första man se när man närmar sig Barentsburg är den svarta röken som stiger upp, ser ganska malplacerat ut mot den vackra fjlällnaturen.

Vår ryske guide som berättade och visade oss runt, här tillsammans med vår expeditionsledare Oscar.                 Oscar i grön luva.

Hamnkontoret

En inte helt modern telefon på gaveln till det huset

Brandredskap på den andra gaveln.

Huvudgatan med sina betongplattor som beläggning.

Kvinnornas hus med textindustri.

Trots att de börjat röja upp så ser det ganska rörigt och skräpigt ut med alla ledningar och rör.

Hotellet är fortfarande igång, för två år sedan när jag var här så träffade vi på en amerikanska som åkt hit och bodde på hotellet för att lära sig ryska.

Folkrusning in till hotellet, undrar vad det kan bero på?

Kan det möjligen bero på den berömda ryska vodkan.

Lite naturbilder

Varning för vägkorsning, inte många vägar här men kanske nödvändigt ändå.

Tyvärr så hade de börjat byta ut de charmiga pingvinpapperskorgarna, såg bara en nu.

Även här fanns texten Fred på jorden högt uppe på berget.

En del av staden, där man kan se det lilla kapellet som byggdes till minne av en flygplansolycka och högre upp syns konsulatet.

Ladugården

Full fart uppför backen.

Någon som nog gjort sina tre år här och packar för att åka hem, tummen upp gjorde han i alla fall.

Vi packar in oss i fartyget och åker vidare mot nya platser, hoppas det inte blir så mycket sjögång i natt på väg mot Ny Ålesund.