På väg till Brønnøysund.

Vi lämnar Sandnessjøen och ska till Brønnøysund, på landvägen till Brønnøysund har det varit ett ras så den är avstängt ända fram till juli och alla som vill dit måste ta den gamla vägen dit. Det är utefter kusten och med färjor. Inte gör det oss något för det är en betydligt vackrare väg, enda nackdelen är att vi inte har någon tidtabell, men väntan kan användas till att ta lite bilder. Vi har kommit till Tjøtta och väntar på att färjan ska komma.

Lite trevligt samtal i kön, med de andra väntande så går tiden ganska fort.

Färjan kommer och vi är iväg.

Finns väl inte så mycket att säga, bara att njuta av landskapet.

Vi är framme i Forvik, fick en tidtabell på färjan och vet att om vi ska hinna med nästa färja som går över från Andalsvågen till Horn, så kan vi inte stanna på vägen, och det trots att vi träffar på älg. Bara att köra direkt.

Vi har också lärt oss att pensionärer har rabatt på färjorna och här har det ett trevligare namn än pensionärsrabatt, det heter honörsrabatt. En här färjeturen är inte så lång.

En fin tur har tagit oss till Brønnøysund.

Nu ska vi ut på en liten vandring, men det tar vi i nästa inlägg.

Nu åker vi till Norge

Vi lämnar Gäddede och styr kosan mot Norge. Vi väljer att inte åka Norgevägen utan tar Björkvattenvägen

Visar sig vara ett bra val med den mindre vägen, lite trafik och vacker natur.

Vi åker förbi en vacker liten kyrka.

Än så länge kantas vägen av gröna gräsytor, men vi ser de vita fjällen närma sig.

Fjällen som ligger på skuggsidan börjar bli riktigt vintriga.

Medan solsidan ser somrig ut.

Vår väg leder oss högre upp på fjället och det känns som om vi hamnat i en solig vinterdag. Nästan så det frestar med en skidtur, fast vi har förstås inga skidor med oss.

Även på fjället kan man hitta linjer.                 

Tussilago vid vägkanten.

Mer snö.                      

Vägen slingrar sig fram.

Vi kommer fram till en ganska lång tunnel.

Att åka i tunnel är ganska tråkigt, så när vi ser att Gamle Stieinfjellvegen verkar vara öppen tänker vi välja den i stället. vår bil väger inte över fyra tonn och vi har inte heller någon påhängsvagn, så det verkar vara okej.

Vi ser att någon har kört upp där för inte så länge sedan, men tyvärr så kommer vi inte så långt. Vi har visserligen fyrhjulsdrift men sommardäck, så det blir till att hålla tungan rätt i munnen och backa tillbaka. Vända på den smala vägen går inte. Synd att vi inte kunde åka där för det ska vara en fin väg.

En sista blick ut över fjället på den här sidan tunneln, man vet ju aldrig hur det ser ut när vi kommer ut på andra sidan av den långa tunneln.

Vi ser ljuset i tunnlen.

Lite mindre snö på den sidan fjället.

Men det är fina hängdrivor.

Åker förbi ett gammalt hus.

Haren var för snabb. För mig.

Och så har vi kommit till Nordnorge.

Lösa vägrenar.

Ibland så ser man varning för svaga vägrenar. Har undrat lite över den varningen.

På den här resan såg vi en hel del renar, vanlig syn för er som bor uppe i norr, men inte lika vanlig för oss andra. Visserligen har jag bott uppe i Kiruna och även tillbringat alla mina barndoms sommrar långt uppe i norr, men renar tröttnar jag inte på ändå. Men så var det där med varningsskylten, trodde alltid förr att de avsåg vägkanten, men så klart att jag måste ha misstagit mig, fast inte var de här renarna svaga, bara lösa.

De såg inte ett dugg klena ut, vissa låg och vilade men hoppade spänstigt och artigt upp då jag kom.

Såg kanske lite överraskade ut över oväntat besök.

-Va! Ville du något?

Renarna tittar lite förvånat på mig.

-Kom vi sticker, det är nog en Paparazzi. 

Man måste se sig om innan man går över vägen. Det kan komma bilar.

Sitter det en svart sopsäck på en pinne bredvid vägen, då gäller det att se upp för då är man i ett område där det är gott om renar.

Här är inte bara gott om ren, vi hade inte åkt många kilometer innan den här älgen dök upp.

Först poserade den lite framför kameran.

Skuttade lite käckt också.

Sen tar den ett skutt in bland träden.

Borta tänkte jag, men så stannar den upp lite.

Vi backar bilen lite för att få fri sikt på älgen.

Det gillas inte.

Men många djur är tydligen nyfikna, inte bara räven. Bilens varningsljud för föremål bakom bilen böjar pipa och det är tydligen mer intressant än störande, för älgen stannar upp och står en lång stund inne bland träden och iakttar oss.

Där ser man, dags att omvärdera hur man lockar på älg. ;) 

Räven raskar.

Sticker emellan med lite nutid och sommar och sol och djurliv i stan. Vi har en räv, ja länge trodde vi att det var en räv, men har sett att det är faktiskt är två rävar som kommer och besöker vår tomt. De kommer ganska regelbundet och vi har sett dem många gånger men nästan alltid är det för mörkt för att fotografera. Vid de få tillfällen den kommit  på dagtid och då jag varit ute så har den varit så skygg så det mest varit ett rött streck som farit fram över gräsmattan. Räv har jag lyckats fotografera på andra ställen, men aldrig vår räv.

Just nu är vi hundvakt till labradoren Ronja och henne favoritplats på kvällarna är att ligga ute på balkongen och spana in omgivningen, i kväll så förde hon ett fasligt liv. Skällde och morrade för fullt, det händer inte ofta så jag förstod at det var något särskilt på gång där ute. Hade sinnesnärvaro att rycka till mig kameran innan jag gick ut för att titta vad som var på gång och mycket riktigt, där var något som Ronja tyckte inkräktade på hennes revir.

Ändra på några inställningar i kameran hann jag inte med i brådskan med att försöka få en bild på vår vän räven. Han raskade på ganska snabbt över gräsmattan. Nästan så det blev ett streck även nu.

Men lite nyfiken var han ändå, så han stannade upp för att markera revir på en av blomkrukorna. Tittade där när jag var ute och vattnade och såg att det var inte första gången han markerat just där, för inne i krukan hade han lyckats lägga av ett visitkort. Pricksäker räv.

Nyfikenheten tog överhand och Mikel stannade upp igen och spanade upp på oss på balkongen. Han ser lite skabbig ut, men det är nog bara vinterpälsen som han håller på att tappa. Pälsen på ryggen ser ullig ut och gör att han ser kutryggig ut. På vintern ser han så frodig och välmående ut.

Sedan tyckte Mickel att det räckte och slank ner under staketet, där han gjort en öppning och där jag sett honom försvinna flera gånger.

Bara svansen viftade till som avsked och så var han borta, för gott för denna gång trodde jag.

Men räven är nyfiken och ville tydligen kolla in vad det var för nytt som hade uppenbarat sig på hans tomt. För det tog inte många minuter innan han dök upp i grindhålet ut mot allmänningen. Där stod han en stund och kikade nyfiket upp mot oss.

Så äntligen har jag fått vår Mickel på bild.

Stekenjokkvägen, bommen och en tjäderhöna.

Vi har kommit fram till bommen vid Stekenjokkvägen, visserligen var den inte låst, men som laglydiga medborgare så tog vi inte saken i egna händer och lyfte på den och for vidare. Vi hade ju fått information innan att det inte skulle gå att komma vidare den här vägen, så vi blev inte alltför besvikna.

Även om vägen såg välplogad ut och snödrivorna hade dragit sig tillbaka en bra bit utefter sidorna och det såg ut som om det inte borde finnas något hinder för att köra där, så vet man inte hur det ser ut längre bort.

Att ta en vandring ut i naturen och snön var vi inte klädda för, så det var inte att tänka på.

Några jobbare höll på och renovera en anslagstavla.

På andra sidan vägen, bakom snödrivorna, fanns det en till anslagstavla som jag pulsade fram till.

Någon hade varit här och lagt ut foder till renarna, det mesta var uppätet och de hade till och med smaskat i sig godisbiten, men slängt omslaget i naturen. Slarviga renar.

På en liten sjö hade solen tinat fram en liten öppning som några änder hittat.

Solen sken och vi hade massor av ledig tid...

...så vi tog en svalkande promenad på Stekenjokkvägen.

Risken att det skulle komma några bilar var ju minimal.

Vi kunde njuta av landskapet i lugn och ro.

Fast vi borde ha tagit på oss jackorna, för trots att det var riktigt soligt så var det aningen kallt här uppe.

Vi fick en fin promenad, det är skönt att få sträcka på benen när man suttit i bilen länge. Här ser man även hur vägen sträcker sig iväg upp mot fjället.

Efter den uppfriskande promenaden på Stekenjokkvägen var det dags att vända åter, vi passar på att svänga in på småvägarna också.

Gamla hus och nya hus.

De som följt min blogg tidigare vet att vi gillar småvägar och även grusvägar, så vi passade på att åka några avstickare från Jormvägen.

Träffade på en liten bergfink..

Antar att det är en älgjägare som äger den där ladan.

En mallig tjäderhöna spatserade över vägen.

och gick in i skogen.

Till Brakkåfallet gick det inte att gå på grund av all snö på stigen och vatten mellan snösjoken, men det forsade en hel del genom vägtrumman också. Undrar varför man kommit på tanken att bygga huset ute på klippan vid forsen.

Det huset var lite för rangligt för att gå in i men jag kan inte sluta undra varför det byggdes just där.

Vi åkte förbi vackert vindpinade hus.

Även äldre bondgårdar.

Korpens öga, vid Jorm, har nog fjällets snyggaste skylt.

I Kycklingvattnet har man tagit det där med skylt till en högre nivå.