Finbesök vid campen

Nu kommer vi till besöket som vi fick under middagen. Det var den här lilla gynnaren som plötsligt stod utanför matsalsfönstret.

Det var en  liten skygg polarräv som kom på besök, den är nog lite van vid att det finns folk här men är ändå väldigt skygg och gömmer sig under uteborden.

Men även lite nyfiken.

Sätter sig en stund och funderar på vad den ska göra.

Verkar tycka att det var lite för mycket folk där och ingen ville dela med sig av sin mat heller.

Jag drar.

Men vilket charmigt besök vi fick.

. 

Nästa dag då det är ganska tomt på folk så får jag syn på räven igen.

Den smyger omkring i backarna bakom campen.

Klättrar uppför en backe och får syn på killen som håller på och lagar elaggregatet.

Den ser nästan ut som den säger ; Va! Var kom du ifrån, när den upptäcker honom.

Fast han såg ganska ofarlig ut, så räven fortsätter.

Promenerar vidare.

När det var helt tomt ute, så får jag åter syn på den genom fönstret. Den har upptäckt att gubbarna från kommunen inte har ätit upp hela sin matsäck. Snabbt nappar den åt sig en kaka.

Förvinner iväg med sitt fynd.

Skrattar sen glatt över sitt upptåg.

Sätter sig sedan så fint så jag får den med ren bakgrund, bara glaciären bakom.

Sitter där en stund. 

Åh, så trött jag blev.

Sover en stund innan den snabbt försvinner upp på berget igen. 

Sedan åkte vi tillbaka till Ilulissat och på den resan hände ingenting. 

Det regnade så de flesta satt inne, mycket folk var det för nu ville många passa på att åka ut till glaciären innan säsongen var slut. 

De som kom ut till campen nu var de sista entusiasterna för den veckan stängde Eqi campen. 

.

Nästa om Grönland

.

Okända djur.

I dag regnar det, ganska skönt och slipper dessutom vattna blommorna. Ganska skönt att sitta ute på altanen också.

Såg något i altanfönstret, trodde det var ett visset löv som blåst in och tänkte släng ut det, men när jag kom närmare såg jag det var någon som sökt skydd för regnet.

Kom då och tänka på Olle Adolphsons visa om okända djur. 

"Många är långa och svåra att fånga
Många syns inte men finns ändå

Många är stora som hus eller så
Men de flesta är små, mycket små, mycket små."

Den här var inte så liten att den inte syntes utom mer som ett eklöv i storlek. Vet inte vad det är  för flygfä, men visst är den vacker.

Googlade lite och det som där liknade min gäst mest var poppelsvärmare.

På ett bord såg jag något litet, mycket litet, kanske var det något som i Adolphsons vissa kallades för fnill. Har aldrig sett någon fnill och inte heller den här lilla filuren förut. så vem vet jag har kanske funnit det lilla lilla djuret fnill.

"Det minsta djur som funnits var så litet
Så magert och så tunt och ruskigt slitet
Det var en fnill som var så svår att finna
Att en bacill kunde be den försvinna
Han var så liten att hans huvud värkte
Men glad ändå om någon honom märkte."

Vet inte ens om den var glad över att jag märkte den men med supermacro i mobilen så kunde jag få se hur den såg ut.

Mer än så i djurvärld såg jag inte.

Magiskt i midsommarnatten

Jag hade somnat tidigt, men vaknade av att rådjuret skällde ute på tomten. Gick ut på balkongen och fick se det finaste av allt. Vår trädgårdsmästare Maja var här med sina nyfödda tvillingar. Kan bara säga att jag kände mig både privilegierad att få stå där och titta på dessa små underverk. Det var faktiskt helt magiskt. Berömde henne för hennes fina små ungar och hon såg nog ganska så stolt ut. Blev inte skrämd av mig uppe på balkongen utan gick och la sig med sina små.

Lite för mörkt för någon bild då.

Hon var här på tomten häromdagen, som jag berättade om i förra blogginlägget. Då var hon rund och trind och såg verkligen dräktig ut, men jag trodde att midsommar var för sent för rådjuren att få ungar.

Vi har en övervakningskamera på tomten och när jag tittar igenom filmerna där så ser jag att hon kommer utan ungar, men bara någon timme senare så går hon in i hörnet där vi har våra rabarber och kommer så ut med två små kid. Så vår tomt fick agera BB än en gång.

På filmen får jag också förklaring till varför hon var så upprörd och skällde, du kan se det själv här på den här filmsnutten.

Klart hon blev upprörd och ville skydda sina små. 

Vid femtiden var det dags igen att väcka oss, vet inte om räven kom då också eller om hon bara ville berätta att det var dags att gå iväg med sina små.

Hon pysslar om småttingarna.

Blev inte mycket sömn i natt, ville passa på att titta på dem. 

Ja, vad är en djungelsafari i Afrika mot en trädgårdssafari i Bromma.

Till slut samlar hon ihop sina små och går iväg, behöver nog gömma dem någonstans innan alla hundar vaknar.

Räven och paddan

Blev en liten fortsättning på paddan.

Jag börjar förstå varför paddan vill bo uppe på vår altan, kan inte vara så kul att vara leksak till rävungarna.

Filmen är från vår övervakningskamera på tomten, den filmar i svartvitt då det är mörkt ute.

Lägger in en länk till Youtube också så går det att se den i större format och även se paddan. Verkar inte att gå att förstora annars.

Oväntat besök

På vår altan har vi två pelare med en lite odlingsplätt runt omkring. Där brukar jag så, antingen tagetes eller någon klättrande blomma som svartöga eller blomman för dagen. Nu under pandemin har jag inte fått fatt på alla de frön jag skulle velat ha, men tagetesfrön hade jag. De är ju lätta att ta från förra årets blommor. Så i år blev det tagetes, de lyser upp så fint.

Men på en liten hörna ville det inte växa något. Det måste undersökas. 

Tog lilla planteringsspaden och skulle krafsa lite, men då började jorden röra på sig.

Vad är detta! För säkerhets skull hämtade jag trädgårdshandskarna, kan ju vara vad som helst där under. En ilsken råtta eller något annat som vill bitas. Bäst att ta det lite försiktigt.

Stack ner handen i jorden, får väl erkänna att jag var lite nervös då. Det sprattlade till lite och det var tur att jag inte tappade mitt fynd. För...upp kom den här söta paddan.

Stor var den, större än min hand så frågan är hur fick den plats där i det trånga utrymmet och hur kom den på tanken över huvud taget på att hoppa uppför trappan till altanen.

Jag testade inte att kyssa den för att se om det var en prins. Jag har ju redan min egen prins. ;)

Den fick istället flytta ut till en säkrare plats i trädgården.

Mina tagets har sedan fått växa i fred och har verkligen växt. Fröna togs från små låga plantor på ca 10 cm de här är nu halvmetern höga. 

Måste ju bero på mina gröna fingrar.....eller!