Friendship Bridge och en ilsken brovakt.

Det här är vår sista morgon i Tibet, väskorna är packade igen och vi åker direkt efter frukost ner till gränsövergången till Nepal. Innan vi lämnar hotellet går jag ut på balkongen och tar en till bild över Zhangmu. I dag är det molnfritt, här syns  även alla odlingar på sluttningen.

Vägen ner är kantad av växtlighet så det går inte så bra att fotografera där. Alltid är det någon buske ivägen.

Gränsövergången öppnar först klockan 10.00 men det är bra att vara där lite tidigare för kön in till tull och passkontrollen blir fort väldigt lång. Kinesiska tjänstemän är väldigt noggranna så genomgången tar tid. Råkar man dessutom ut för extra kontroll där de går igenom väskan plockar de bort allt som de anser att man inte får ha. De t.o.m river ut Dalai Lama om han finns med i någon guidebok.

Här nere är det också en hel del försäljare, av deras varor att döma verkar det inte som om de vänder sig till turister. De säljer mest kläder och skor.

Det är väldigt trångt på vägen här nere, mycket trafik som ska samsas om utrymmet. Lastbilar och långtradare ska fram och samtidigt försöker de bilar som vi kommit med att vända för att åka tillbaka.

Sophanteringen är inte den bästa, soporna vräks ut där det passar sig.

Så här ser Friendship Bridge ut, till höger Tibet och till vänster Nepal däremellan rinner floden.

Höga berg kantar gränsen.

På andra sidan floden ligger Kodari som är vårt första möte med Nepal.

Tog även den här bilden på en liten butik, där en pappa hjälper sitt lilla barn med toalettbestyren alldeles vid tröskeln till butiken. Den blev inget vidare men jag är ganska tacksam för att jag hade den ändå. Gissar på att det var den som räddade de bilder jag har på bron.

Det gick bra att komma igenom tull och passkontrollerna. På andra sidan hade det samlats en hel del bärare som ville bära vårt bagage över bron och till den väntande bussen. Några ville inte utnyttja bärare utan dra sin väska själv, men varför ta jobbet ifrån dem, de pengarna var kanske det enda som de kunde tjäna i dag. Jag passade på att fotografera raden av bärare innan vi gick över bron.

På bron stod det, med mycket jämna mellanrum, vakter som såg mycket bistra ut. De stod ganska tätt ända fram till mitten av bron och då insåg jag att nu är vi i Nepal. Jag visste att man inte fick fotografera på bron men trodde att på den nepalesiska sidan så borde man få ta en bild på vattenfallet i floden. Jag frågade vår guide och han trodde att det skulle gå bra. Upp med kameran och en snabb bild på vattenfallet. Men om jag var snabb så var den civilklädda vakten bra mycket snabbare. Han dök på mig med sur min och befallde mig att radera bilden. Då såg han även bilderna på bärarna och de fick jag inte heller ha kvar.

Jag försökte att vrida ratten så att jag fick bilder från andra hållet på minneskortet, men den vakten lurade man inte så lätt. Det var bara att radera alla bilder på bärarna för det var tydligen på en plats där det var fotoförbud. När jag kom fram till bilden med butiken och mannen med barnet, den här ovanför, så sa han att jag skulle radera även den. Då ilsknade även jag till och vägrade. Sa det är ju bara en affär och då gav han med sig och han fick aldrig se de jag hade på bron.

Glad är jag över att jag hade en digitalkamera, annars hade han nog tagit hela filmen. Men är något irriterad på mig själv som inte kom på att jag borde ha bytt minneskort efteråt och inte fortsatt att fota på samma kort. I annat fall  kunde jag ha återskapa de raderade bilderna hemma.

Vår guide var i alla fall nöjd, han sa att nu vet vi att man inte får fotografera där heller.

Lite småsur över de raderade bilderna tog jag en bild på Kodari.

Passade även på att fotografera några av bärarna, här på den nepalesiska sidan. Här var det inget fotoförbud.

Alla bär väskorna med ett band över pannan, jag tycker att det ser väldigt tungt ut och har lite svårt att förstå varför, eftersom alla väskor har hjul och draghandtag.

Den här kvinnan kånkar dessutom på sina barn.

Zhangmu, sista staden före Nepal.

Den här tallen som står vid vår rastplats är tydligen en speciell tibetansk tall och jag är ledsen att jag inte antecknade på plats vad det var för sorts tall. Jag trodde mig ha bättre minne än vad jag hade. Är det någon som är tallkännare och kan berätta för mig vad det är för sorts tall. Den hade väldigt vackra kottar som var lite gråaktiga i färgen och växte uppåt. En fågel kom väldigt passande och satte sig i toppen just när jag skulle fotografera tallen.

Vi var inte de enda som valt den platsen att stanna på för att sträcka på benen, en liten tibetansk familj satt där också. Deras lille son såg ut att frysa lite, så jag frågade om de ville ha en mössa och vantar till honom och det tyckte de att han kunde få. De färdades med traktor och släp, bak på släpet satt mamman med sonen så jag antar att mössan kom väl till pass där.

Zhangmu är ingen stor stad och den är byggd på en bergssluttning där hela staden klättrar utefter kanten. Genom staden går en enda lång gata som slingrar sig fram i sicksack.

Gatan är inte bred, så när vi kommer med våra bilar och stannar utanför hotellet blir det väldigt trångt.

Under tiden vårt bagage lastas ut är det bara motorcyklarna som kan slingra sig fram. Alla lastbilar och långtradare  som kör gods till och från Nepal får vackert vänta. Direkt när vi stannar kommer kvinnor fram och vill att vi ska växla pengar, de vet att vi ska vidare till Nepal och inte har någon användning av de kinesiska pengar som vi eventuellt har kvar.

Jag och min man tar en liten promenad för att titta på staden, det är ingen risk att gå vilse på den enda gatan och här går man antingen uppför eller nedför, något annat alternativ finns inte.

Mellan gatans slingor är det trappor byggda, så det går att gina också.

Det känns att vi nu är på så pass låg höjd som 2.400 m.ö.h för luften är mycket lättare att andas och det är inte alls lika jobbigt att gå i uppförsbacke.

Vi går en bit och kikar på butiker och stadslivet i övrigt.

Den här bilverkstaden hade ett något dubiöst läge, kan tänka mig att mekanikerna lever lite farligt då de stora långtradarna kommer körandes här.

När man ska in i Nepal söker man visum vid gränsen, då är det bra att ha ett foto med sig. Vi var några som hade varit förutseende och tagit med foton, de övriga var tvungna att besöka en lokal fotograf. Även om det var mycket lättare att gå uppför och i trappor här så är jag lite glad att jag slapp traska upp för dessa trappor där fotografen hade sin studio.

Tillbaka på hotellet hittade jag en balkong där man kunde komma ut och se staden och dess omgivningar från andra sidan. Längst där nere i ravinen flyter  floden Bhote Koshi, eller Rongshar Tsangpo som den heter på Nepalesiska. Den fortsätter sedan in i Nepal.

Vänder mig åt andra hållet och ser bort mot Nepal, som här ligger till höger lite längre bort i bilden, dit ska vi i morgon.

Ser också att det där nere på sluttningen bor folk i mycket enkla bostäder.

Lunch i Tsongdu

Efter att ha passerat resans sista höga pass slingrar sig vägen nedåt, vi kommer till Tsongdu. 

Vi stannar här för att äta lite mat. Det är lika spännande varje gång det blir dags för mat att se vad vi får. En stor bunke med pommes frites kommer in till vårt bord och jag konstaterar att i dag kan även jag äta något.

Turistshoppen är stängd.

Så jag tittar på stan istället. En pappa kommer med sitt lilla barn i en lite ovanligare modell av barnvagn.

Han ser ut att vara en stolt pappa.

Hundarna värnar man inte så mycket om och när en hund är lite för närgången mot hans barn sparkar han till hunden som gnyende traskar därifrån. Det gjorde tydligen riktigt ont för den gnäller och gnyr en lång stund efteråt.

Barnen börjar komma hem från skolan och de här två har en lite speciell skolskjuts.

Trafiken i stan är ganska livlig men de flesta som trafikerar huvudgatan har fyra ben.

De ser ganska snälla ut.

Vi fortsätter färden nedåt och landskapet börjar förändras ganska så rejält. Märks att vi nu lämnar högplatån i Tibet.

På väg mot Zhangmu.

Nu är väskorna packade igen och resan fortsätter, vi lastar in oss i bilarna och kör tillbaka ut på Friendship Highway,  redan innan solen hunnit gå upp ordentligt.

Vi ska ner till Zhangmu, som ligger på 2.400 m.ö.h, innan kvällen. Där väntar en av våra medresenärer som drabbades av höjdsjukan ochvar tvungen att åka i förväg till lägre höjd. Ska bli trevligt att träffa henne igen. 

Även i dag måste vi in och visa pass och visum på samma ställe som i går, i dag är jag lydig och fotar inget där.

Än så länge är vi kvar uppe bland bergen.

Det är lite varierande landskap vi åker igenom med blänkande sjöar...

...och samhällen där det bitvis ser ut som om tiden stannat.

Herdar som slagit upp sina tält ute på heden...

...och samhällen som verkar smälta ihop med bakgrunden.

Vi passerar Snow Leopard Guest House där vi egentligen skulle ha bott den här natten, glad är jag för att vi slapp den erfarenheten.

Utefter vår färdväg ser vi på många ställen rester efter kloster och byggnader som står kvar som minnesmärken från den tid som flytt.

Kan tänka mig att det var ståtliga byggnader en gång i tiden. Jämför man med hästarna ser de ganska stora ut.

Några av ruinerna ser ut som sandslott.

Många små samhällen kör vi igenom.

Ibland ser det helt obebyggt och öde ut men skenet bedrar tydligen för när vi stannar på en sådan plats bara för att sträcka på benen så dyker de här två flickorna upp från ingenstans. Plötsligt är de bara där. Ett par vantar blir uppskattade.

En gul mössa får också ny ägare.

Varma mössor kan vara bra att ha inför vintern. Det var glada och charmiga flickor.

Så kommer vi till sista höga passet, det som skiljer det stället från de andra passen vi varit på är att här fanns det inga försäljare.

Vädret är inte helt klart ännu, men om det hade varit det så är det fri utsikt över Nepal härifrån.

Snart ska vi äta lunch, hoppas vi får något gott i dag.

Åter till New Tingri.

Tanken var att vi skulle ha dagens övernattning på Snow Leopard Guest House i Old Tingri. Jag är glad att vi slapp att bo där, för den kraftfullaste recensionen man kunde läsa om det stället var: "Bo inte där!" Det bästa man kan säga om Snow Leopard GH är att det är billigt.Vi ska tillbaka till Qomolangma hotel i New Tingri istället.

 Men allra först ska vi till världens högst belägna kloster, Rongbukklostret. Vårt dagligt klosterbesök får vi inte missa. Det ligger på 4.950 m.ö.h och 200 meter från Base Camp.

Det är ett lite ovanligt kloster eftersom det bor både munkar och nunnor i samma kloster. Tidigare bodde här cirka 500 nunnor och munkar, numera bara 60 st. Vi samlas på gården för att gå in i själva klosterbyggnaden, jag tittar i Stefans solglasögon och ser att vi har även "Helgonet" med oss. Bilden måste förstoras för att han ska ses.

Husdjuren får inte följa med in i templet. De får vänta utanför...

...men vi går in.

Här inne får vi fotografera.

Det är ett mycket litet kloster, med lite ovanlig inredning.

Klostret ligger mycket vackert. I dag har vi en solig dag, men ändå känns det ganska kallt här, så jag gissar att på vintern kan det nog bli väldigt kyligt.

Tar en porträttbild  innan vi startar återresan mot Tingri.

Även här uppe har kulturrevolutionen gått hårt fram bland kloster och tempel, ser på många ställen ruiner efter dessa byggnader. De är oftast byggda med soltorkad lera som gör att de fort vittrar sönder när de inte underhålls.

Nu är det snart vinter och floden ligger torr men jag kan föreställa mig hur här ser ut till våren under snösmältningen.

Vägen slingrar sig lika mycket på hemvägen men nu mest uppför.

Vi kommer upp till passet där försäljarna huserar, de bor i dessa jakhårstält. De säljer fossiler och smycken, fossilerna är det osäkert om vi får ta ut ur landet.

Tar en sista blick bort mot Qomolangma (Mount Everest) och konstaterar att vi hade tur med vädret, nu hopar sig molnen över bergen.

Hoppar sedan in i bilarna igen och åker mot hotellet.

På återvägen är det de vanliga kontrollerna av våra tillstånd, vi måste in och visa pass och visum igen för att de ska se att ingen stannat kvar i området.

Det är nog inte bara jag som har lätt för att somna i kväll, men jag ser till att lägga mig med huvudet högt för att slippa vakna under natten och kippa efter andan.