21. Mera djur i Chobe National Park.

I en så här stor park som Chobe är (lika stor som hela Skåne) skulle det behövas flera dagar eller veckor för att kunna se allt. Trots den begränsade tiden vi hade här så var det ganska många djur som ville visa sig för oss.

Ibland kan man nästan tycka att djuren var lite för närgångna, som den här elefanten. Även om jag zoomade ut allt som gick, på mitt 100-400mm objektiv, så blev det inte mer än ögat på bild.

Förra gången jag var i Afrika sa de till oss att ni kommer inte att se några flodhästar för de är bara aktiva på natten, när vi sedan såg flodhästar sa de att i vattnet kan man få se dem och då bara hur de sticker upp huvudet lite.

Förmodligen visste inte flodhästarna här att de bara ska vara aktiva och uppe på land på natten.

För här såg jag många som var uppe och betade. Vår svenska guide, som varit på safari massor av gånger, hade inte heller sett flodhästar på land förut.

Det finns många olika arter av antiloper, det här är en kudu.

Den här impalan verkar tycka. "Kan man inte få vara ifred på toaletten heller".

Så finns det små, små antiloper också som den här, som är den minsta i Afrika.

Det finns en art av antiloper som inte är god att äta, den både luktar illa och smakar illa. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad den arten heter. Men den är vacker att se på.

 Några som både är eleganta och vackra att se är giraffen. Så ståtliga de är och så graciöst de rör sig.

Ofta har de sällskap av Oxpecker. Namnet har de fått av sin vana att sitta på stora däggdjur och äta parasiter.

Såg några små djur också. Den här trollsländan är jag glad att jag tog en bild på, för då den flög omkring såg det mest ut som om den hade fyra landningställ. Nu på bilden ser jag att den har genomskinliga vingar med bruna ränder på. Vingarna såg jag inte där på plats utan bara de bruna strecken.

Min drömbild på sebror är att få en flock som rusar fram över steppen med sanden yrandes omkring dem. De sebror jag träffar på vill inte vara med på det scenariot utan de står bara stilla och lungt och  betar.

Då är det mer fart på vårtsvinen som rullar runt i gyttjan.

Eller badar i det leriga vattnet.

Även aporna är ganska livliga.

Även bland aporna är det strid om vem som ska bestämma i flocken, ibland går man sårad ur striden och får sitta i skuggan under ett träd och begrunda sina svagheter.

Även en solig dag bland alla djur tar slut och vi åker mot gränsstationen för att återvända till Zimbabwe. Lastbilarna köar fortfarande där vid gränsen.

 Ja, noshörningen....den fick jag inte se nu heller. Fick höra att de noshörningar som hade funnits i den här parken, nu var flyttade till ett annat ställe för att skydda dem från tjuvskyttar och någon sjukdom som tydligen hotade här.

20. Massor av elefanter.

Ännu har vi inte råkat på någon noshörning men desto fler elefanter. Efter båtturen fortsatte vi med "jeep" till Chobe National Park. Chobe är Botswanas första nationalpark och det är den tredje största. I den här parken, som har en yta på ungefär 11 000 km ², lika stor som hela Skåne. Här lever det ungefär 50.000 elefanter. Jag har aldrig sett så många elefanter på en och samma gång.

Fast det första som vi stöter på när vi kommer in i parken, är en ensam elefant som är ute och lufsar på vägen.

 De badande elefanterna är allra roligast att iaktta, de ser ut att ha så kul.

De plaskar av hjärtans lust.

 Det ser ut som om de yngre riktigt busar runt i vattnet och med varandra.

Även de större lockas med i den vilda leken.

Ibland är det lite svårt att se att det är elefanter som ligger där i vattnet.

Ska vi leka ubåt?

En del vadar omkring lite försiktigt i vattnet...

...och andra väljer istället en gyttjepöl  för ett bad.

Någon tar ett glädjeskutt när den ser vattnet.

 Är man riktigt liten så är det nog bäst att följa med mamma till badet.

 Oh hjälp! Det här var ju blött!

Det är nog tryggast att vara med mamma ändå.

Mamma gå inte så fort, vänta på mig!  Den här lilla knattingen är inte så stor, den minsta i dag, men den väger ungefär 120 kg då den föds.

Innan vi lämnar elefanterna så försöker några ställa upp sig till ett gruppfoto.

På väg bort från vattnet och elefanterna korsar den här hanen vår väg, han blir tydligen lite sur över att se en jeep och vänder om och kommer tillbaka och stirrar på oss och muttrar en hel del.

Då vi också stannar så härsknar han till en aning och visar med det bestämdaste att här är det han som bestämmer och att vi nog borde avlägsna oss.

Eftersom elefanterna var så många och så charmiga fick de ett eget inlägg, de övriga djuren får komma till tals i nästa.

19. Safari på Chobe River

I dag ska vi ut och åka lite, vi ska på safari i Botswana. Min förhoppning är att få se noshörning eftersom det är det djur av "Big five" som jag har kvar att kunna pricka av. Bussen tar oss ut på landsbygden och som vanligt i Afrika så är det mycket folk som är ute på vägarna och går. Inte många som har bil eller annat fortskaffningsmedel här. Folk går alltså.

I en vägkorsning är det en långtradare som haft lite för bråttom då den skulle svänga.

När vi närmar oss gränsstationen uppenbarar sig de ändlösa köerna med långtradare.

På båda sidor om gränsen är det köer där bilarna kan bli köandes i upp till en vecka.

Vid gränsstationerna får man inte fota, men ingen protesterade då jag tog den här bilden, inne i lokalen för passkontrollen.

Redan på vägen till vår safari träffar vi på vilda djur, det här vårtsvinet stod vid vägkanten.

Vi börjar med en båttur på Chobefloden.

Ganska snart träffar vi på några badande elefanter, de plaskar och ser ut att njuta av badet.

De har tydligen badat klart och traskar upp på land.

Och börjar med ett sandbad istället.

Inte så lätt när man är en stor elefant och det kliar bak i rumpan, man får ta ett träd till hjälp.

Det var inte bara elefanter som vi såg på den här båtturen. Mängder av fåglar lever här vid och i floden. På den här flodbanken samsades en mängd olika arter.

Har man dykt efter fisk måste vingarna torkas efteråt.

 En varan låg på en stam och solade.

Buffeln, som är en av de "Fem Stora" kan verkligen se fredlig ut, men lita aldrig på en buffel. De kan plötsligt bli helt skogstokiga och anfalla utan föregående varningssignal. Skulle inte var kul att komma i vägen för en sådan koloss om den är lite sur.

Fast å andra sidan, jag skulle också bli sur om jag var så omsvärmad som den här buffeln är.

I vassen vandrade en jättestor häger. Den var verkligen stor.

Den brydde sig inte alls om att den hade sällskap av en flodhäst.

Om man tittar på impalahjorten, som egentligen inte är så värst liten, och jämför den med elefanten så är det lätt att förstå att även elefanten räknas till de "Fem stora".

I vattnet bredvid båten simmade en sandsnok.

På båten fick vi då och då några fripassagerare. Riktigt söta sådana.

Bland det sista vi träffade på innan vi återvände till lodgen där vi startat vår flodtur, träfffade vi på den här riktigt stora och gamla elefanten. Vår guide och båtförare trodde att han var ungefär 65 år. Man ser att till och med betarna  har börjat vittra sönder.

Dags att fara tillbaka för lunch och sedan safari med jeep.

18. Kvällstur på Zambezifloden.

En stilla tur på Zambezifloden är ingen dum avslutning på dagen.

Vi blir avvinkade av ett gäng dansande och sjungande killar.

Vi beger oss ut på en mysig tur på floden, som så här års har ganska mycket vatten.

Vi är inte de enda som kommit på att en flodtur är en bra idé. Floden är gräns mellan Zimbabwe och Zambia, den är 2 660 kilometer. Långt där borta ser vi hur det ryker från Victoriafallen, molnen syns på långt håll.

Det dröjer inte så lång stund innan vi träffar på det vilda Afrika, i form av ett gäng flodhästar.

Flodhästen kan vara ganska aggresiv och farlig.

De lever i flock, kan inte simma utan går på botten. Ofta ser man bara att det sticker upp ett par öron och några strån ur vattnet.

Inte tillrådigt att gå för nära med båten för en flodhäst kan lätt välta en stor båt. En vuxen flodhäst är i genomsnitt 4,50 meter lång, inklusive en cirka 50 cm lång svans. Mankhöjden ligger vid 150 cm och vikten mellan 2700 och 4500 kg.

Det är inte bara flodhästar man ska akta sig för, här finns också en hel del krokodiler.

Det är förståss inte bara farliga djur vid floden, såg även en hel del fåglar.

Nilgås.

Vad det här är för art vet jag inte, kan det vara Neptunus barnbarn? De var i alla fall glada och såg ut ha roligt.

Kvällen går mot sitt slut och solen börjar gå ned. Det som ser ut som tre stenar framför vassen, är inga stenar utan några flodhästar.

Det är inte ofta man får se flodhästarna på land eftersom de oftast går upp för att beta då det är mörkt. Vi har tur och får se en familj som är uppe på land. Fast det börjar bli ganska mörkt nu och svårt att fotografera dem.

De är växtätare och även om jag inte fick någon skarp bild, så visar den här hanen vad han han gillar att äte.

Bättre porträtt på den här bjässen.

Tips på lämplig fotbeklädnad om man ska ut och åka båt. Den här ryska damen hade lite svårt med balansen då det gungade.

17. Victoria falls hotel.

Jag tänkte att vi skulle gå på en liten rundvandring på det gamla anrika hotellet. Från början var det bara en enkel byggnad här med 16 rum. Inte speciellt lyxigt då. Numera är det betydligt finare och känslan av lyx infinner sig redan då man kommer till entrén och den stilige mannen, med safarihatt och i sin långa rock, som är översållad med märken, hälsar en välkommen.

Historiens vingslag känns och anar jag att några andar från den koloniala tiden vakar över hotellet, fast jag tror att de liksom jag tycker att det inte skulle göra så mycket med en liten uppfrächning på några ställen. Fast i stort så har hotellet behållit sin charm trots Mr. Mugabes styre och den minskade turismen som blev resultatet av våldsamheterna i landet. I Victoria falls har man numera infört turistpoliser och de säger att våldet och rånen har minskat till noll.

Men som sagt, vi tar en liten safaritur. Man kan få en hårsafari också, jag var väl lite feg och testade det aldrig.

Kommer man med tåg hit så ligger stationen bara ett par steg ifrån hotellet, kommer man med bil så möts man av denna portal.

Från entrén kan man kika rakt igenom hotellet och se den gamla bron och sprayen från fallen.

Utsikten mot Victoria Falls Bridge och dimmolnen från fallen är det som de flesta stannar upp och fotograferar. Några vill ta sig en mer ingående bekantskaper med fallen. Till vänster i den här bilden syns en liten figur, som mer ser ut som en flaxande fågel på håll.

Jag såg skylten till startpunkten för den här aktiviteten och trodde att det var något sällsynt djur som höll till där. Flying Fox stod det på skylten, men det var ett sätt, att hängandes i en sele, ta sig över ravinen. Här syns mannen lite uppförstorad.

 Innergården är som en lummig oas med blommor och små dammar.

Den här vagnen användes förr för att köra gästerna till bron och till båthuset för flodturer.

Här vid dammarna snurrar vackra trollsländor omkring.

På kvällarna då mörkret fallit är det en öronbedövande konsert av små, små grodor.

Otroligt att dessa små djur kan låta så mycket.

Hotellet är numera ganska stort och byggt i flera sektioner med vindlande gångar emellan. Inte så lätt att hitta bland alla prång, men att villa bort sig var egentligen bara trevligt, för överallt fanns det intressanta saker att beskåda.

Nej, det här är inte vårt rum utan ett av sällskapsrummen. Vårt rum kommer vi till lite senare.

Här är ytterligare ett sällskapsrum.

Svänger du till vänster i rummet här ovanför, så kommer du ut på Stanleys Terass. Ett mycket trevligt ställe att sitta på och njuta av ett glas vin eller äta lunch. Kan rekommendera en Cesarsallad med krokodil.

 Eller en Singapore sling som sängfösare.

Tar vi en liten promenad ut från verandan och går över bron till höger kommer vi till det hus där vårt rum ligger.

Rakt fram har vi gångvägen till Jungle Junction där vi äter frukost och även middag ibland. Vid den gångvägen brukar vildsvinen gå och beta. Staketet bakom dem är egentligen till för att hålla dem på andra sidan, men det vet de inte om och de verkar fungera bra som gräsklippare också.

Vi svänger in över bron istället och går på husesyn i vårt rum. Där uppe vid den högra balkongen bor vi.

Ser också varför det är viktigt att stänga fönstren då man lämnar rummet. Aporna är viga och klättrar raskt upp utefter väggarna.

Välkommen in till vårt rum.

Honeymoon Suite kallas det visst för.

Charmigt badrum i passande stil.

En rymlig balkong hörde till rummet också.

Där hade vi en söt liten gäst.

Fast tappa inga smulor på golvet, för då blir det flera gäster som kommer på besök. Den här smula är mindre än en lillfingernagel, så gästerna är mycket små.

 Nästa gång ska jag berätta om vår flodtur på "Mighty Zambezi".