I Marsfjällets skugga.

Fortsätter på temat Bernhard Nordh. I hans bok "I Marsfjällets skugga" berättar han om Lars och Brita Pålsson som kom som nybyggare till Marsliden. Där får man läsa om det hårda nybyggarlivet och i en likadan stuga som den här bodde Lars och Brita Pålsson. Den låg även på den här platsen. Förmodar att de inte hade så mycket tid över att njuta av den vackra omgivningen.

Det allra första de bodde i var en enkel riskoja, under tiden som stugan byggdes.

Det var många år sedan jag läste böckerna om Marsliden och efter att ha varit här och även fått komma in i stugan känns det som det är dags för en omläsning. Även om stugan är en kopia så var det här den låg och så här som det såg ut.

Nu för tiden tar vi oss fort fram mellan byarna här uppe, men det är fascinerande att tänka sig tillbaka till 1800-talet och veta att det var med båt, till fots eller med skidor som de tog sig fram här. Tänka sig vilken tid det tog att ta sig till Åsele eller vandra över till Norge för att idka byteshandel.

Förmodar att sångsvanen även häckade här på den tiden, den här familjen som var ute på en liten skogspromenad är kanske ättlingar till de som Pålsson kunde se.

Strax före Saxnäs har vi Sveriges vackraste rastplats.

Fatmomakke

Har man läst Bernhard Nordhs böcker om nybyggarna i området runt Kultsjön så är det lite extra kul att åka runt och titta på de platser han beskriver i böckerna. En lite speciell plats är Fatmomakke som länge varit en samlingsplats för samerna. 1781 byggdes två kåtor här som kyrkobyggnad och bostad för prästen. Men även långt innan dess var det en samlingsplats.

Här fanns först bara kåtor eftersom det från början var samernas samlingplats men med då nybygarna slog sig ner i trakten så bygdes det även hus. Det här huset kallas för Länsmansstugan eftersom det var där Länsman bodde och även prästen fick ett litet rum där.

Den här morgonen, då vi gick runt och tittade, var det bara vi och myggen som var på besök. Kan bero på att regnet hängde i luften.

I en av stugorna till höger finns det en liten utställning om livet förr i tiden i dessa trakter. Där kan man bl.a se att fjällturisterna höll stilen på den tiden då de var ute på fjällvandring.

Vi vandrade runt bland hus och kåtor och fantiserade lite om hur här kunde se ut förr i tiden då det var kyrkhelg och både samer och nybyggare kom hit. Kan tänka mig alla barndop, vigslar och begravningar som skulle ske då.

Anna-Lisa Öst, även kallad Lapplisa, bekostade en bönekåta hit till Fatmomakke.

På området finns även en liten kyrka.

Den var väldigt ljus och fin inuti.

Frukost och Konstvägen.

Ingen trängsel i frukostmatsalen precis, vi avnjuter vår sista frukost på Borgagården och njuter även av utsikten en sista gång innan det är dags att dra vidare.

Stannar till vid Hotell Borgafjäll för att se huset som Ralph Erskine ritat, hade hört att man skulle kunna åka skidor från taket och det ser nog ut att kunna fungera.  Det huset lär ha liknats vid slagskepp, flygplan eller en kraschad postbuss.

Sedan åker vi Konstvägen mot Dorotea men det enda konstverk som vi upptäcker på den sträckan är "Himmelmöte". Det ser ut som ett jättestort fågelägg med en dörr i. Kliver man in står man omsluten av blått och kan blicka upp mot en förhoppningsvis blå himmel. Ett otroligt eko är det där inne.

På väg ner mot mer bebyggda trakter får man inte missa att besöka Jettes gårdsmejeri i Högland och köpa lite god ost.

I Dorotea regnade det och eftersom vi inte är några husvagnsmänniskor så hoppade vi över att besöka Husvagnsmuseet,  men i Vilhelmina sken solen igen och där tittade vi på kyrkstaden.

Även om vi sedan drog oss in mot fjällvärlden igen så var det inte helt folktomt, i en bäck som mynnar ut i sjön Malgomaj träffade vi på Näcken. Där satt han i godan ro och spelade sin förföriska musik. Det var nästan så det spratt till en benen och att vi dansade ner till honom.

Färden fortsatte på grusvägar längre och längre in i fjällvärlden.

I Grytsjö finns det en gammal Skvaltkvarn från nybyggartiden, där hålls det årligen en kvarndag en söndag i juli, tyvärr så var det inte den dagen vi var där.

Dagens mål på vår resa var Saxnäs och på vägen dit passerar man ett mycket vackert vattenfall som kallas för Trappstegsfallet.

Inte så konstigt att det kallas för just Trappstegsfallet eftersom det verkligen ser ut som trappsteg.

Till slut så når vi vårt mål för dagen, Saxnäsgården. En enorm betongkoloss som byggts vid den vackra Kultsjön. Lite obegripligt att man byggt ett så fult hus i den vackra omgivningen.

Fjällurskog och en spegelblank kväll.

Har lite fler bilder från Borgafjäll och det är inte så konstigt för de dagar vi var där hade vi solsken och näst intill vindstilla. Hittade ett område som benämndes som Fjällurskog. Den här bilden är tagen vid foten av Borgahällan.

Där vid foten av fjället och vid baksidan av fördämningen av  Borgasjön verkade det vara ett bra ställe för fiske.

Får man ingen fisk så är det en bra plats att njuta av naturen på också. Jag skulle beskriva det som en plats att "bara vara på".

Man får köra försiktigt för plötsligt kan det stå vilda djur mitt på vägen.

En god middag på Borggården är ingen dum avslutning på dagen, jag startade med västerbottenpaj och kalixlöjrom, för att njuta av en renkalvfilé till huvudrätt. Gott vin därtill från en synnerligen välfylld vinkällare.

Avslutade dagen nere vid stranden och en spegelblank Borgasjö.

Sämre kan man ha det!

I Borgafjäll är det vacket!

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen sjöng Trubadur X och jag är håller med honom, de dagar vi hade i Borgafjäll och på Borgagården var verkligen sköna. Där kunde man ladda batterierna och bara njuta av allt det vackra. En dag for vi till vägs ände, jag tror nog det var det för där fanns en skylt som upplyste oss om att "Här slutar allmän väg" och längre in i den fjällvärlden kom du inte med bil och de vandringsleder som gick därifrån såg inte ut att vara så upptrampade, men det var fint där.

Så stilla och alldeles spegelblankt.

Ibland var det nästan svårt att veta vad som var upp eller ned.

Står man vid en strand full med flata stenar och  spegelblankt vatten, vem kan då låta bli frestelsen att kasta macka.

 Slingrande grusvägar...

...brusande älvar...

..blommande ängar...

och vyer som om de vore vykort.

Inte undra på att jag trivdes där.