Kiruna kyrka

 Åter i Kiruna så ville jag ha en bild på kyrkan, har bara vinterbilder på den förrut. Den blev utsedd till Sveriges vackraste byggnad 2001 och är verkligen en värdig vinnare.

Kyrkan stod klar 1912 och är en gåva av LKAB till stadens innevånare.  Den är ritad av arkitekt Gustav Wickman och han fick i uppdrag av Hjalmar Lundbom (LKAB:s förste disponent) att rita en kyrka som ser ut som en lappkåta. När man står inne i kyrkan så ser man att han lyckades väldigt bra med sitt uppdrag.

 Altartavlan som jag tycker är så vacker är målad av prins Eugen.

När vi är inne på kyrkobesök så kan vi bege oss till Jukkasjärvi kyrka också, en liten fin kyrka som ligger på en udde i Torne älv. Den första kyrkobyggnaden byggdes 1608, för att kristna samerna. Men kyrkan fick förfalla för ingen präst ville bo här eftersom samerna bara kom hit två gånger om året, när det var marknadsdagar. Så kom nybyggarna och slog sig ner här och kyrkan restaurerades och byggdes ut, den blev klar 1785. 

Det är den äldsta bevarade kyrkan i Lappland. Det sägs i vissa skrifter om kyrkan att den inte är något märkvärdig, men i mina ögon är den speciell och jag har många minnen därifrån, tycker nog att den är den vackraste kyrkan också.

Följ med in så får ni se.

Altartavlan är skulpterad av konstnären Bror Hjort.

Den tredelade altartavlan visar Lars Levi Laestadius liv som förkunnare. På vänster sida om den korsfäste Jesus ser man en präst och predikant som med stränghet bland annat talar mot superiet. På den högra sidan ser man en mildare Lars Levi Laestadius. Själv har Bror Hjort placerat in sig  i den vänstra bilden, bland de olyckliga.

Innan vi lämanr Jukkasjärvi, så måste vi kika på platsen för ishotellet. Tomt och öde ser det ut där nu.

Inte ens en liten vattenpöl finns kvar av det stora pampiga ishotellet.

Åker nu mot Kurravaara för att återuppleva platsen där  jag lärde mig konsten att gå på styltor en gång i tiden.                                                                                                                                                                            Ser att man ska vara försiktig i trafiken. Oväntade hinder kan plötsligt dyka upp.

Som tur var hade det här hänt innan vi mötte älgen, men så sogligt att se den lämnad där i diket.

Det är så hällsosamt och stärkande i fjällen

Visst är det så, både hällsosamt och stärkande, men framförallt vackert i fjällen så här på hösten. Extra vackert nu när jag har kameran i ordning och kan fotografera allt det vackra.

Stannar till på väg mot Nikkaluokta när man ser den första skymten av Kebnekaisemassivet och Tuolpagorni som man ser sticka upp som en trasig tand bland topparna.

Tuolpagorni är det berg som egentligen ska heta Kebnekaise, eftersom det nordsamiska ordet Giebmegáisi egentligen betyder Kitteltoppen och det är,  som en kittel toppen av Tuolpagorni ser ut. Det blev tydligen en förväxling när man skulle namge dem på kartan.

Hittade också en allternativ bilväg över till Saivorova.

Fast den tog vi inte.

Inga svaga vägrenar, bara vackra vägrenar.

Framme i Nikkaluokta smakade det gott med lunch, souvas är verkligen gott.

Just nu är det högsäsong för fjällvandrarna, men här i Nikka såg vi bara två som gav sig ut på Kungsleden upp mot Kebnekaise. En fin vandring fick de i det vackra vädret,  med sol och höstfärger. Inga mygg och inte så blött i markerna heller.

Kapellet en trappa upp.

Där uppe blir det en vidsträckt utsikt mot Kebnekaise.

Spången som skymtar bland fjällbjörken är i början på Kungsleden mot Kebnekaise.

De som inte orkar eller vill gå, kan ta helikopter upp dit.

Men man kan njuta av allt det vackra från marken också.

Älgjakten pågår för fullt så man får passa sig för att traska ut i skogen. Inte alla älgar har förstånd att hålla sig undan heller.

Efter en härlig dag, återvänder vi till Kiruna.

Mot Kiruna

Nu är det äntligen dags att åka till Kiruna, hörde att de vackra vårfärgerna är där nu och även det vackra soliga vädret.

Flygplanet gör en sightseeingtur över Kiruna med omnejd innan det landar, så vackert det ser ut längtar ner nu och ut och fota.

Vi hämtar ut vår hyrbil och startar färden mot Puoltikasvaara, min barndomsby där jag tillbringade alla somrar hos mormor och morfar.

Numera finns även det samiska namnet på skylt.

Fast på vägen dit stannar vi till vid Lappeasuandobron, kommer ihåg hur min morbror berättade hur han målade den genom att fylla en handske med färg och sedan hasa sig ned för de höga stagen. Gick fortast så. En spännande berättelse att höra som barn och även nu när jag tittar upp och ser hur högt det är.

Plockar fram kameran ur väskan för att fotografera den gamla bron och till min fasa upptäcker jag att kameran är STENDÖD, finns inte ett uns med ström i batteri kvar. Till min stora förtvivlan upptäcker jag dessutom att batteriladdaren, den ligger kvar hemma. Ja vad gör man, plockar upp mobiltelefonen och tar några bilder.

Känns inget vidare, men som en av mina släktingar sedan säger. "En orsak att komma hit upp igen nästa år". Fast inte är jag glad.

Mobilen får väl duga.

Lite bilder från stället där det ska vaskas guld så småningom.

Här är Maggans vik.     

Även tältet för guldvaskarna.

Lite väl kallt att vaska nu.

Kvällen sänker sig sedan och vi återvänder till Kiruna.

Resan är slut

Så var en fantasktisk resa till ända. Stort tack till alla på Origo för allt. Vi är åter i Longyearbyen. Midnattsolen lyser klar och vädret är lika fantastiskt som när vi åkte. Den här bilden är tagen halv ett på natten.

Störst går först, så vi och de andra PolarQuestbåtarna fick ligga på redden när det stora kryssningsfartyget kom. Trots att kajplats var bokad.

Avskedsmiddag. Fint värre med vit duk och tygservetter, god mat dessutom.

Skål och tack Martin

 Oscar håller avskedstalet.

och tackar besättningen.

Kapten Bertil

Ser att trots att det är juli, så har sommaren inte kommit till Svalbard ännu. När foten gått av på glaset då är sommaren här, men nu är foten fortfarande hel.

När vi kom så var det lite molningt så man såg bara lite av foten.

Men så klarnade det upp på natten och nu syns hela glaset.

Lite närmare om det var någon som inte hittade glaset.

Flyget hem går 4.50 i morgonbitti så det känns som om det inte är någon mening att lägga sig, bäst att njuta av den stund som är kvar här. I morgon blir det den allra sista zodiacturen in till kajen.

Hoppas vi ses snart igen SVALBARD. Den Arktiska pärlan.

Grumantbyen

Färden mot Grumant gick bra, vädret blev bättre och bättre eftersom, och nu är det dags för resans sista zodiactur.

Solen tittar fram och det måste förevigas.

Även här kan det finnas isbjörnar så det gäller att vara försiktig och förberedd.

Grumant är ytterligare en rysk nedlagd gruvby, första bosättningarna där var 1910 och den stängdes på tidigt 60-tal. Hamnen var vansklig och dålig produktion i gruvan var orsaken.

Ranglig brygga vid hamnen.

Det verkar som om de lämnat stället ganska plötsligt, för om man kikar in i husen så står t.o.m tallrikar kvar på borden. Fick tyvärr inte gå in där.

Verkar vara bra kvalitet på den kärran, luft kvar i däcken fortfarande.

En något ranglig bro, testade inte om den höll.

Elål har jag hört talats om, men aldrig någon elblomma. Här växte de i vilt tillstånd.

Inramad blomma.

Så åker vi åter till Origo.

Berget här likanar Vesuvius och har fått sitt namn efter det.

Tillbaka vid Origo.