Det är så hällsosamt och stärkande i fjällen
Visst är det så, både hällsosamt och stärkande, men framförallt vackert i fjällen så här på hösten. Extra vackert nu när jag har kameran i ordning och kan fotografera allt det vackra.
Stannar till på väg mot Nikkaluokta när man ser den första skymten av Kebnekaisemassivet och Tuolpagorni som man ser sticka upp som en trasig tand bland topparna.
Tuolpagorni är det berg som egentligen ska heta Kebnekaise, eftersom det nordsamiska ordet Giebmegáisi egentligen betyder Kitteltoppen och det är, som en kittel toppen av Tuolpagorni ser ut. Det blev tydligen en förväxling när man skulle namge dem på kartan.
Hittade också en allternativ bilväg över till Saivorova.
Fast den tog vi inte.
Inga svaga vägrenar, bara vackra vägrenar.
Framme i Nikkaluokta smakade det gott med lunch, souvas är verkligen gott.
Just nu är det högsäsong för fjällvandrarna, men här i Nikka såg vi bara två som gav sig ut på Kungsleden upp mot Kebnekaise. En fin vandring fick de i det vackra vädret, med sol och höstfärger. Inga mygg och inte så blött i markerna heller.
Kapellet en trappa upp.
Där uppe blir det en vidsträckt utsikt mot Kebnekaise.
Spången som skymtar bland fjällbjörken är i början på Kungsleden mot Kebnekaise.
De som inte orkar eller vill gå, kan ta helikopter upp dit.
Men man kan njuta av allt det vackra från marken också.
Älgjakten pågår för fullt så man får passa sig för att traska ut i skogen. Inte alla älgar har förstånd att hålla sig undan heller.
Efter en härlig dag, återvänder vi till Kiruna.
Man behöver inte anstränga sig så mycket för att få bilderna här, det är det mesta är så vackert och i så fina färger.
...och fjällen är för långt bort.
Hoppas du kryat på dig. Kul med Åsa Larsson, blev uppringd och fick prata med Åsa Larsson i Karlavagen precis innan jag åkte till Kiruna.
Jag gillar också hennes böcker, kan ju liksom se, de flesta platser hon beskriver framför mig i tankarna.