Väntan - sju veckor

För över tre månader sedan började jag en helt annan resa än den man gör ute i stora vida världen. För att klara av att leva ett normalt liv igen efter en något komplicerad fotoperation behöver jag numera gå på sjukgymnastik och träna. För att komma till och från sjukgymnasten då man har foten i paket och inte kan köra bil själv så har vi en väldigt fin förmån här i vårt land.

Vi får åka sjukresa med taxi. Det är väldigt bra att det finns men som en taxichauför sa vid en resa. Man ska inte tro att man åker taxi, för med taxi får man bestämma själv när man ska åka. Vid sjukresor blir det en hel del väntan. Lite svårt att planera resan till sjukgymnastiken eftersom man aldrig är helt säker på när bilen kommer och om det är samåkning den dagen. Är det samåkning kan man dessutom få en liten sightseeingtur runt i stan. Det blir ofta en hel del väntan, speciellt på hemresan, men vad gör det för då har jag ingen tid att passa och det är fantastiskt att vi har den förmånen. I hallen till min sjukgymnastik är det så bra ordnat att det finns en utfällbar pall där man kan sitta och vänta och se om bilen kommer.

Men vad gör man under tiden man sitter där och väntar? Det första man bör tänka på är att inte lyfta på rumpan för att kika ut och se om bilen har kommit, för den där praktiska pallen den fäller naturligtvis ihop sig. Tänker man inte på det så blir överraskningen ganska stor då man plötsligt finner att man sitter på golvet istället. Tur att det finns vänliga människor som hjälper till då.
Den första dagen då jag satt där och väntade upptäckte jag att där ute fanns det en intressant stolpe som någon hade dekorerat.15 april och löven har inte slagit ut än, regnväder är det också. Lite småkallt.

En vecka senare är det dags att inta väntepallen igen, i dag ska jag tydligen få lite bättre utsikt.

Det gäller att träna på duktigt så fyra dagar senare är jag där igen. Då är det liv och rörelse på gatan utanför. Inga löv på träden ännu.

 En vecka går och nu är det maj och det börjar grönska i backen.

Den 10 maj börjar det se ut som det är riktigt vår på gång. Den skira grönskan börjar komma och stolpen är påskpyntad. Min bil kommer.

En vecka till går och våren kommer med stormsteg. Men vad har hänt med stolpen?

 Den sista vårdagen 31 maj, då har grönskan kommit för att stanna.

 Varmt ute så, ingen har någon jacka att hänga av sig.

Alla bilder är tagna med mobilkameran. Den enda kamera som jag klarar av att bära med mig när händerna är upptagna.

Jag tränar vidare och hoppas att jag slipper sitta och vänta på den där pallen hela sommaren.

Afrikaresan 2 Hop On.

Vad gör man av en solig dag i Cape Town och inte vet så mycket om staden. Ett bra förslag är att hoppa på en av de röda Hop on - Hop off-bussarna. Solskyddsfaktor 50 eller mer kan vara bra för oss bleka nordbor om man vill sitta på det övre däcket.

Då åker vi, kameran är laddad.

Det första vi kommer till är silon vid hamnen. Den ska nu byggas om till hotell och var länge den högsta byggnaden i Afrika efter pyramiderna.

 I hamnen finns det nu flera torrdockor där man fixar till fartyg från hela världen.

Kul med skuggorna som hamnar rakt under varvsarbetarna.

Klart man måste tvätta när man ligger och väntar på sin tur.

 Nu åker vi vidare in mot själva staden. Här står Bartolomeu Dias staty. Det var han som rundade Godahoppsudden 1488, mer om det senare.

Vem det här är som står där med ett hål i hjärtat framgick inte.

Som synes så är det inte silon som är den högsta byggnaden längre. Många nya och höga hus sträcker sig upp mot himmelen.

I Tibet såg jag att de målade stegar på bergväggarna, ladders to heaven. Här behövs inte det. Trapporna verkar leda raka vägen upp till himmelen, speglingen av molnen i glaset förstärkte känslan.

Men även lite äldre hus finns kvar, som det här huset från 1903.

 I den här kyrkan var nobelfredspristagaren Desmond Tutu ärkebiskop.

Vi passerar en lite ovanligt dekorerad häst.

 Till vänster i den här bilden syns det stora konferenscentret CTICC.

 Stadshuset med klocktornet som i folkmun går under namnet Little Ben.

 Här på balkongen höll Nelson Mandela sitt första ofentliga tal några timmar efter han blivit släppt ur fängelset.

 I dag håller de på med en filminspelning då vi passerar.

Inte alla städer som kan skryta med att de har ett femstjärningt slott men Kapstaden har ett. Det är mer som ett fort men alla kallar det för "Slottet", Castle of God Hoop, att det är femstjärnigt syns inte från marken. Intressant var att höra att förr gick havet ända upp till muren där vallgraven är nu. Då det stormade slog vågorna upp så högt att det var farligt att stå vakt i tornen.

Vid slottet kan man se flaggorna från Sydafrikas historiska bakgrund, alla länder som har härskat över landet.

På taket vaktar Poseidon.

Och vid ingången vaktar två lejon.

Inne på slottsgården står den gamla Omnibussen uppstäld.

 Innan bussen fortsätter upp mot Taffelberget hoppar vi av för en liten promenad inne i stan.

Afrikaresan 1. Kapstaden.

Den här gången går resan till södra Afrika med startpunkt i Kapstaden. Efter en lång och behaglig flygresa ser vi Kapstaden där nere under oss. Till höger om Taffelberget och berget som kallas det liggande lejonet ligger själva staden.

 Vårt hotell Cape Grace verkar lovande med fina rum och trevlig personal.

Utsikten från vårt rum är inte så dålig den heller. Tittar vi ut till höger ser vi Taffelberget eller Table Mountain som de säger här och rakt fram så skymtas rumpan på "Det liggande lejonet".

Det känns som om de kommande fem dagarna här i Kapstaden kommer att bli riktigt bra, vi tar en promenad ut för att bekanta oss med Victoria and Alfred Waterfront. Hotellet ligger på en liten pir med hamnbassänger på ömse sidor. Tittar man riktigt noga här så ser man att det simmar några pälssälar utanför hotellet.

 Syns de inte? Vi zoomar in dem lite.

Zoomar lite till. De ser ut att må ganska så bra där.

Nära hotellet reser sig en mäktig Coca Colagubbe bygd av Coca Colabackar.

På Nobeltorget står fredspristagarna parad. Albert Luthuli (1960), Desmond Tutu (1984), FW De Klerk (1993) och Nelson Mandela (1993).

 Här i V&A Waterfront finns det mesta, god mat i de flesta prisnivåer och mängder av butiker om man är sugen på en shoppingrunda, även ett pariserhjul om man vill upp och se på utsikten. För en ringa penning kan man få en egen gondol för två och då ingår champagne också. Det är den svarta gondolen.

Synd att jag inte kan lägga in lite ljud här för överallt så spelades det medryckande musik.

Klocktornet från 1882.

Det finns mycket att se och fotografera här och jag är inte ensamen om att gå runt och fota, fast jag såg bara en enda person som gick runt med sin ipad och tog bilder. Alla sätt är bra.

När vi tittat färdigt på alla människor, hus, båtar och fåglar......

...så känns det som det är dags för lite mat.