Till Edinburgh

Maken fyllde år och vi åkte till Edinburgh för att fira. Vi tog flyget över med mellanlandning på Heathrow. Blir lite konstiga färger genom flygplansfönstret och mobilen, men vi fick en skymt av London i alla fall.

Sedan for vi vidare mot Skottland. Skottarna är bra på det där med vindkraft.

När vi skymtar Forthbron så vet vi, att snart är det dags för landning.

Lite otur har vi, för våra väskor hann inte med vårt plan utan ska komma med nästa. Ingen större fara egentligen, men jag har ju min överraskning till födelsedagsbarnet i min väska. Men det går ingen nöd på oss ändå, hotellet fixar det så bra.

Bra utsikt har vi fått också ut över Edinburgh Castle. 

Det är sent så vi väntar med promenad tills i morgonbitti.  Alla kranar som stör utsikten, är där det ska byggas en ny galleria.

Mörkret sänker sig över slottet och vi kryper till kojs.

Nästa morgon står det fortfarande kvar, så efter en stärkande frukost är vi beredda på att ta oss an den här staden.

Det är ordning på skottarna, vill man inte börja dagen med Haggis och Black Pudding så kan man ta lite vitaminer i form av en Bloody Mary.

Lite tidigt tyckte jag och botaniserade vid fruktbordet i stället.

Några sista från Kiev

När man strövar runt i en ny stad så fastnar ögat på lite olika ting och ibland så hamnar de dessutom på minneskortet.

Det är inte alltid man vet vad man ser och fotograferar, men något är det som gjort att det blev en bild. Så här kommer en liten blandad kompott.

Återanvändning av korkar.

Golden gate, den gamla stadsporten. Den återuppbyggdes 1982 av ryssarna, det fanns inga bilder på hur den ursprungliga porten sett ut så bygget blev mycket omdiskuterat.

Samma hus från sidan.

Vad ska man äta i Kiev om inte chicken kiev och som förrätt kan man passa på att ta lite rysk kaviar.

En restauranggäst med häftig frisyr.

Men före maten tog vi en sväng till den botaniska trädgården.

Hur de här hade burit sig åt för att lyckas krocka är fortfarande en gåta. Den svarta bilen är långt in på mötande fil och där fanns ingen korsning.

Till slut lite väggmålningar. Gillar när det kommer lite folk "i vägen" då jag hittar dessa muralmålningar. Här kom det två damer med varsin dramaten.

Fortsätter promenera i Kiev.

När man är uppe vid Sankt Andrews kyrka så har man kommit till början av Kievs äldsta gata.

Gatan med alla gamla vackra hus.

Här brukar det vara mängder med försäljningsstånd, där det säljs allt från hantverk till rena turistsouvenirer, men vi är här lite för tidigt för att de ska ha fått ut sina stånd och det är ganska glest på turister också.

Det är så tomt så jag kan ställa mig mitt i gatan för att få en bild.

Beundrar alla vackra hus.

På ett ställe är gatan så brant att man gjort "hönstrappa" på trottoaren.

Hittar en stor väggmålning.

Och lite tvätt.

Alla hus är inte så fint bevarade.

Kul food truck, med målning som gör att den smälter in i miljön.

Varje stad med självaktning ska tydligen ha ett pariserhjul, så även i Kiev.

Vi trotsar värmen, som var då, och fortsätter vår promenad utefter floden Dnepr.

Beundrar den lilla kyrkan, St. Nicolas Wondermaker on The Water Church.

Ser en del klotter och även målningar.

En fin liten karusell.

Fortsätter uppför trappan.

Där uppe hittar vi ett plank som målarna gått lös på.

En av dem står och skissar upp sitt motiv.

Åh, så skönt. Vi har kommit fram till bergbanan och tänker att så skönt att få åka upp på berget och inte gå runt.

Men otur har vi, den är stängd för renovering.

För bara en krona hade vi sluppit den långa svettiga promenaden runt, nu är det bara att traska vidare istället.

Där uppe träffar vi på en fransk turist, då jag ber honom så  poserar han lite blygt framför sin fina bil.

Sedan är vi tillbaka vid utgångspunkten...

...och är värda en välförtjänt vila på hotellet. Så småningom sänker sig kvällen över staden och vi spanar ut över torget som aldrig verkar sova.

Uppåt väggarna i Kiev.

Efter turen till Tjernobyl, hade vi några dagar kvar i Kiev, som vanligt promenerade vi runt en hel del. Som vanligt så fastnade jag för alla väggmålningar, samlar några i ett blogginlägg.

Förkyld och lite hängig i dag så det blir ingen text utan bara bilder.

Ha en fin lördag!

Russian woodpecker - Duga radar

Som sagt i förra inlägget så hade vi Duga radarstation kvar att titta på innan vi återvände till Kiev. På vägen dit åkte vi genom Röda skogen. En plats som blivit särskilt hårt drabbad av nedfallet, strålning var så kraftig att den tallskog som omgav reaktorerna dog inom några veckor. Skogen fick namnet ”Röda skogen”, eftersom alla de döda träden fick samma rödbruna färg. Nu ser man bara några få döda träd utefter vägen, eftersom det mesta av skogen avverkades och grävdes ner.

Det vi ska titta på nu finns bakom de här grindarna och var en superhemligt sovjetiskt försvarssystem.

Vi traskar vägen fram och jag är inte helt säker på vad det är vi ska få se, guiden har försökt förklara vad det är men det där går nog inte att riktigt förstå innan man ser det.

Verkar ha varit en livligt trafikerad väg eftersom det har funnits övergångsställen på den. Numera är det bara en liten skogsväg.

Hittar än väggmålning även här .

Lite djurliv finns det också.

När vi så kliver runt hörnet där vägen tar slut och får syn på det som vi skymtat mellan träden på väg hit, blir det en riktig WOW-effekt.

Sovjet hade arbetat länge med att ta fram radaranläggningar till sina anti-ballistiska missilsystem under 1960-talet. De flesta som togs fram under denna period var lite för otillräckliga anläggningar som endast var användbara för avlysning och radioanalyser. Inga av dessa tidiga system kunde ge information om eventuella attacker i tid, vilket krävs för att militären ska kunna förbereda och planera inför en eventuell attack.

Exakt hur den här fungerar förstod jag nog inte, men nog ser den imponerande ut och den ser oändlig ut.

Den heter Duga, men går under smeknamnet "Russian Woodpecker". Smeknamnet fick den från att den sände ut en signal som kunde höras på kortvågsradiobandet världen över, mellan juli 1976 och december 1989.

Jag går och går och det känns som om anläggningen aldrig tar slut.

Hög är den också, man känner sig ganska liten här.

Signalen som anläggningen sände ut lät som ett skarpt knackljud, därav namnet Hackspetten. Den sände med slumpmässiga hopp mellan frekvenserna och störde legitima sändningar och amatörradiosändare. Det ledde till massiva och tusentals klagomål världen över. Signalerna störde även TV-apparater, grammofoner och bandspelare.  Sverige var extra drabbat av störningarna då Duga-3 sändaren i Ukraina var riktad mot mellansverige och vidare mot Nordamerika via Grönland.

Högt där uppe har någon satt fast ett hänglås.

Blir lite speciella mönster beroende på var man står.

Vi stod där under och försökte klura ut hur det här mastodontbygget fungerade.

Sedan var det dags för återfärd till Kiev.

Vi vandrar vägen tillbaka till vår minibuss.

Tillbaka till starten på turen, där vi fick gå igenom två stationer som mätte vår strålningshalt. Vi fick kliva in i en detektor och lägga händerna på speciella plattor och vänta och se om det blev grön eller röd lampa. alla i vår grupp fick grön lampa och ingen behövde lämna sina byxor där.

En lugn biltur tillbaka till Kiev och med många tankar och intryck att smälta.