Kaffetåren den bästa är.

Dagens regnskur kom då vi skulle åka iväg på kaffetur, vi skulle alltså få en guidad visning av en kaffeplantage och hur hela proceduren från  kaffeböna till kaffekopp går till. Såg att det även fanns turer där man fick inblick i både kakaobönans väg till choklad och hur man tog till vara på sockerröret och tänkte att det var ju synd att vi inte bokat en sådan tur.

Men gjort är gjort tänkte jag och det regnar ju ändå, väl framme frågade vår guide vem det var som hade bokar Uber, för den var redan framkörd för hämtning. Han var en skojfrisk person för transporten var en provtur i den gamla klassiska oxkärran.

Efter att alla som ville åka oxkärra hade klarar av det var det dags för lite undervisning och samtidigt slutade det regna. Och tänk sådan tur vi hade, trots att det i vår programbeskrivning bara skulle vara kaffe så fick vi en tur som innefattade alla de tre varianterna. Vi börjar med kakaobönan. Frukten är stor och de små kakaobönorna ligger inuti den. Vi får veta att dessa små frön är giftiga för apor och de första som testade att äta fröna dog. De andra aporna var läraktiga och insåg snabbt att det där äter vi inte. Så kom inte och säg att apor är dumma, för kunskapen har de tydligen vidarebefordrat till nya generationer.

Sedan fick vi vara med om hela proceduren av sortering, rostning...

...och hur man malde dessa bönor för hand.

Malde ner dem till en jämn och tjock smet. Blandar man sedan ut denna smet med lite olja och som här banan blir det en helt underbar smakupplevelse. 

På tal om smakupplevelse så kom de bananer, som vi fick plocka direkt från bananklasarna och som hade fått mogna ute i solen, också väldigt högt upp på listan av goda smaker.  Den godaste banan jag någonsin ätit, sa Tilda.x

Sedan var det dags för lite drickchoklad. Lite chili i och det smakade underbart gott.

Vi lämnar kakaobönan och går vidare till sockerrören. Här görs det inte så mycket med dem mer än att skörda några sockerrör och pressa ur saften ur dem. Fast det är  förstås inte så bara. Det krävs några starka armar för att få ut lite saft så att vi får smaka.

Länk till hur jobbigt det är att få ur den goda sockerrörssaften. Klicka HÄR. Den är inte så lång så klicka gärna in och titta.

Sedan vi  stärkt oss med sockerrörssaft, spetsad med lite lime är det dags att vandra över till kaffeavdelningen på plantagen. Där börjar allt med en sådan här lite paraplyformad planta.

Den får växa till sig och bli till kaffebönor. När de blir röda är de mogna.

De plockas sedan för hand av säsongsarbetare.

De fyller dessa fyrkantiga mått och får ungefär 2$ per tråg.

Vi behöver inte plocka bönorna till vårt kaffe,  tur det för just nu är de inte mogna. Men kaffe ska det bli, nymalet dessutom.

Kaffet ska byggas på traditionellt sätt.  Först kokas vattnet upp till 90 grader och hälls över det nymalda kaffet, där verkar kaffet få eget liv. Bubblar och rör sig,  får stå så och dra i 4-5 minuter. Sedan är det dags att sila kaffet genom ett filter. På så sätt tas alla aromer och smaker tillvara och inte bara silas igenom som det blir i våra kaffebryggare.

Sedan smakar det gott med en kopp kaffe.

Monteverde

Jag vaknar tidigt och tassar upp för att kika ut, det har inte ljusnat ännu så klockan är före sex. Upptäcker att för första gången sedan vi kom hit så syns toppen på vulkanen  Arenal. Klart det måste dokumenteras,  greppar mobilen och tassar tyst ut för att inte väcka de andra.

Vill man se hur vulkanen ser ut i all sin prakt behöver man nog stanna här mer än några få dagar eller så kan man titta in till hotellets reception och se på tavlan de har där.  Fast egentligen tycker jag nog det är minst lika fint med molnen.

När vi är klara för att gå ner till frukost så ser det ut så här. Så det var lite tur att jag kikade ut, då när jag vaknade.

I dag ska vi dra vidare till Monteverde.  När vi står och väntar på vår transport hör vi ett otroligt snatter och liv ute bland träden.  Jag kikar och kikar men har lite svårt att hitta källan till oljuden, men killen i receptionen tycker att nog att vi borde få se och hitta vad det är som gömmer sig bland löven, så han kilar iväg och hämtar sin kikare. Bra det för då kan även jag hitta dem med kameran.

Gråhuvad chachalaca, två stycken var det men en bestämde sig för att flyga iväg. Syns till höger hur den lämnar platsen.

Vi hinner inte spana så mycket på fåglarna innan vår transport kommer. Cortés x 3 frågar chauffören och det stämmer. Jag får en liten lapp i min hand med en etta (1) på, innan han lassar in våra väskor i bilen. Tittar lite fundersamt på den och försöker lite försynt påpeka att vi är tre personer med tre väskor.  Stoppar lappen i fickan för säkerhets skull och hoppar in i bilen.

När bilen är packad med både bagage och folk drar vi iväg. Det ska bli en båttur på sjön Lago Arenal. Det är Costa Ricas största sjö. Den sjön är egentligen en konstgjord damm. Den lilla  sjön som fanns där tidigare utvidgades 1979 för att bli landets största reservoar för vattenkraftproduktionen.

Efter att vattnet använts för att producera el leds det vidare till Guanacasteprovinsen i nordvästra Costa Rica där det används för att bevattna ris- och bönodlingar. 

När vi kommer fram till sjön blir jag åter igen imponerad av logistiken på den här resan, vårt bagage är i ett nafs placerat i rätt båt och även vi tre lotsas ner till samma båt.

Vår skeppare är  en handlingskraft tjej som ser till att allt händer och att alla kommer till rätt plats. Här står hon i dörröppningen och kollar läget. Det tar inte många minuter innan vår båt är startklar...

...och vi får en fin tur över den stora sjön.

Framme på andra sidan greppar en stor karl min resväska och hivar upp den på axeln med  ett litet "uff",  fast den var inte så förskräckt tung som en del andras väskor.  Men jag var glad över hjälpen. Där fick jag också förklaringen till den lilla lappen jag hade i fickan.  Mannen som bar min väska frågade med vilken buss vi skulle åka vidare. Ingen aning tänkte jag, men kom plötsligt ihåg den där lilla lappen jag fått med ettan på. Stoppade ner handen i fickan och plockade upp min lilla lapp och visar honom den. Chansningen gick hem för det visade sig att det var biljetten till nästa färdmedel.  Vi skulle vidare med buss nr 1. Trevligt och kul, för vi fick en genomtrevlig chaufför och sällskap med en lika trevlig asiatisk familj från Kanada.  Kul at träffa på folk från så gott som hela  världen.

Åter igen fick vi en resa med trevligt sällskap och fick se en ny del av landet.

Till slut är vi framme i Monteverde, en liten stad i Puntarenas. Första intrycket är att den verkar lite väl turistisk med sina serveringar och butiker. Dessutom tycker vår chaufför att vi inte ska äta på Tree house. För dyrt och ingen speciell mat. Fast det är den enda restaurangen här som har ett träd rakt igenom huset.

Men vi behövde inte oroa oss, för stan var liksom uppdelad i en övre och nedre del där den nedre var turistvarianten med kryddade restaurangnotor och den övre, där vi bodde, var med mer normala priser och lugnare tempo. Så vi testade bara konditionen lite och vandrade ner till den nedre delen för att kolla hur där ser ut för backarna mellan de båda stadshalvorna är rejält brant.

Titta! Det finns elefanter i Costa Rica. Kul variant på återvinning.

Även trädgårdsmöblerna är tillverkade av någon händig person .

Har man tur så kan det dyka upp lite vilda djur, fast det enda vi stötte ihop med här i stan var ett bältdjur som kom traskandes då vi var på väg till frukost på hotellet. 

Är det regnperiod så bör det regna också, men vi har då inte haft mycket regn hitintills. Idag kommer det dock en rejäl skur, men vi har tur för den kommer när vi åt lunch. Kort men väldigt intensiv skur.

En helt vanlig katt träffar vi på.

Har nog aldrig sett så många väggmålningar som i Costa Rica och här i stan har de en gigantisk sengångare  på väggen.   

Vandring vid vulkanen Arenal

Blev mycket motion den här dagen, först vandring uppe vid hängbroarna och på eftermiddagen drog vi iväg till vulkanen Arenal. Vädret var strålande och så här mycket hade inte vulkanen visat sig tidigare.

Vi är nu en liten grupp på fem personer och så vår guide Matteo. De andra två som går med oss är ett par från Kuala Lumpur, lite extra kul eftersom det inte var så länge sedan vi var där och får en del att samtala om.

Som sagt så skiner solen och en hel del fjärilar virvlar omkring oss.

Vi är på ganska låg höjd så här i början på vandringen. Fast betydligt brantare ska det bli senare. Vi befinner oss i tropisk regnskogsklimat och det är regnperiod just nu. Vi var förberedda på att det skulle kuna vara ganska mycket regn, men det vi inte var förberedda på var att det ändå var så lite regn som det ändå var.

Även om jag inte hör syrsorna längre så hör jag chikadorna desto mer. De överröstar nästan alla andra ljud, tack vare vår guide så får jag även se hur små de är. Den här sitter högt, högt upp på trädstammen och det är tack vare telet som jag får en bild på den.

Vädrets gudar står oss bi så vi behöver inga regnjackor där vi är, men tittar vi bort till Arenal så ser man hur fort vädret växlar.

Det är inte så lång tid mellan de här tre bilderna.

En sällsynt och vacker orkide träffar vi på också här uppe.

Vulkanen Arenal är en aktiv vulkan och hade sitt senaste utbrott 1968. Då kom utbrottet plötsligt och våldsamt. Utbrotten fortsatte utan dröjsmål under flera dagar och begravde över 15 kvadratkilometer med stenar, lava och aska. När det slutligen var över hade utbrottet dödat 87 människor och begravt 3 små byar - Tabacón, Pueblo Nuevo och San Luís och drabbade mer än 232 kvadratkilometer mark. Grödor förstördes, egendom förstördes och boskap dödades. 

På höjden av sin våldsamma aktivitet slängde vulkanen iväg jättestenar, några som vägde flera ton flög iväg mer än en kilometer. Nu kunde vi se stora runda kratrar som dessa stenar skapat. Mellan 1968 och 2010 var Arenal  extremt aktiv den slängde iväg heta stenar och det välde ut rök, aska och lava från dess topp nästan varje dag. Ingen av explosionerna var dock i jämförelse med den 1968. Sedan dess har lokalbefolkningen tagit försiktighet när det gäller att bygga sina bosättningar och gårdar för nära vulkanen. För närvarande ligger alla städer, hotell och  på säkert avstånd från Arenal.

Har man gått upp så får man även gå ner och det är lite jobbigare. I alla fall för knäna.

Träffar på en myrautostrada, det måste förevigas.

En häst har tappat något och det gillas av myrorna.

Vi fick en härlig vandring den eftermiddagen, slapp regnkläder och inte förrän vi var nere vid bilen igen så kom det några regndroppar.

Sedan var det tänkt att vi skulle bada i varma källor, finns en hel del sådana här tack vare vulkanen. Men har man redan besökt och badat i Blå lagunen på Island så tyckte vi att det räckte att få titta in hur det såg ut och känna lite på vattnet.

Något prassel i buskarna är tydligen inte tillåtet här.

Innan vi återvänder till vårt hotell så ser vi att det finns lite apor även här.

Där, på vårt hotellrum har städerskan åstadkommit något exotiskt djur av extrafiltarna.

                                                                föregående

Hängbroar, molnregnskog och en och annan groda med blåa ben.

I dag har vi tagit oss  upp till Arenals hängande broar. Det är en stor nationalpark med regnskog som ligger nära vulkanen Arenal.

Här möter Louis upp och ska vara vår guide under vandringen. Hans tubkikare hade vi stor nytta utav dessutom har han örnkoll på omgivningen och hittar de minsta grodorna som knappt syns när vi vandrar förbi. Dessutom får man inte gå här utan guide.

Vi är en liten grupp från olika delar av världen som ska gå med honom.

I början på vandringen faller det ett lätt regn så det gör att det blir lite svårare att spana efter fåglar och andra djur. Men vi har tur med vädret igen, för efter ett litet tag upphör regnet och den enda väta som faller sedan är våra svettdroppar. Det är varmt och det är fuktig värme, och även backig terräng.

Vi hinner inte så långt innan Louis stannar och pekar in i grönskan, där sitter två ugglor och håller koll på oss. Tack vare Louis tubkikare så får vi en riktigt nära titt på dem. Bra mycket bättre än vad mitt 300 mm presterar.

Lite spindlar träffar vi på. Den här ser ganska fredlig ut.

Det finns 16 broar i parken där man kan känna hur det känns att vandra uppe vid trädtopparna. Sex stycken är dessutom svajiga och gungande hängbroar.

Fint att vandra här och trevligare nu när regnet upphört.  Lättare att få syn på fåglar och andra djur.

Växtligheten är tät och frodig.

Kikar in i en liten hålighet i sluttningen bredvid stigen, där bor en tarantella.

Det gungar rejält då man går över hängbroarna. De är högt över marken, så de med svindel bör inte kika ner.

Vissa träd bildar ett snyggt mönster då man kikar rakt upp mot himmeln.

-Där är en groda.

-Var, var, jag kan inte se den.

-Där.

-Åh, så liten den syns ju knappt. De är såååå små.

Fotografera isbjörnar och pingviner är mycket lättare, hade man bara kommit närmare grodorna så hade det räckt med ett macroobjektiv här. Mitt tele har svårt att nå ner till den lilla grodan. Louis har dessutom lite roligt åt att jag i dag har samma färger som grodan. Röd regnjacka och blå byxor.

Vi träffar också på en del ormar, den här är i miniformat. Inte så lätt att upptäcka då den ligger på trädgrenen i samma färger. Den är så liten att den med lätthet hade rymts i min handflata och mina händer är inte då stora.

Titta där en till liten groda.

Lite närmare. 

I slutet på vandringen dyker en ekorre upp som hittat något gott att äta. Det finns även vattenfall i den här parken,  där jag sitter ser jag det skymta mellan träden.  Några i sällskapet går ner för att titta närmare på det men det är en brant backe ner  och går man ner så måste man även gå upp då jag väljer att vänta. Titar på fjärilar stora som handflatan och i de mest underbara färger som virvlar omkring  och lite andra djur. Vår guide tar öven tillfället i akt för att få veta mer om Sverige och även lära sig lite svenska ord. Hans favorituttryck blir "no gårr vi" istället för "let's go!".

Utsikt över landskapet från slutmålet av vandringen. 

Klättra inte på utsiktsplatsen för då kan det gå illa.

Vulkanen vill inte riktigt visa  sig ännu.

Molnen ligger låga över bergen.

Det är gott om väggmålningar i det här landet, även här uppe. 

                                                                                 Föregående            nästa

Mot nya mål

Dags att lämna den här vackra platsen, ska bli spännande att se var vi hamnar sedan.

Vi gör samma kanaltur som på vägen hit, men nu åt andra hållet.

Tillbaka till hamnen där vi i regnväder startade resan nu återkommer vi i flödande sol.

Här kommer vårt bagage.

Det ligger många båtar vid stranden och vi får en plats långt åt sidan där det är lite knepigt att lasta av allt bagage. Alla starka män blir ombedda att bilda kedja för att hjälpa till med avlastningen. Män, säger Tilda och tycker det är diskriminerande och tyckte att ett motionspass på morgonen hade suttit fint, ganska skönt tycker jag.

Vi tackar Dennis för de här dagarna och nu tar Interbus oss till nästa ställe. Nu i sällskap med några tyskar.

Nu ska vi till Arneal och staden la Fortuna. Vi bor inte inne i själva staden utan på Arneal Manoa hotel, får ett fint rum med utsikt ut över vulkanen Arneal.

Vädret växlar väldigt fort här och just när vi anländer ser man inte mycket av vulkanen. Men den finns där framme bakom molnen.

Men det tar inte många minuter innan utsikten har förändrats lite. Nu kan man ana att det finns en vulkan där.

Vi tar en promenad runt på området som är så stort att de erbjuder bilupphämtning om man vill till receptionen eller bara till restaurangen. Känns lite för lyxigt och onödigt, men efter att ha tagit en promenad ner till dammen för att se om det är sant att det bor kajmaner där så förstår vi att om man vill komma fram utan att vara genomsvettig så är luftkonditionerad bil ganska skönt. Det är varmt och det är hög luftfuktighet. Bada i dammen är inte tillrådligt, men man kan låna en kanot och paddla ut för att få lite närkontakt med kajmanen. Jag har inte tonat något på bilden, utan värmen gör att kameran immar igen.

Vi avstår även från en kanottur och nöjer oss med att hälsa på kajmanen från bron.

En lång dag med transporter är till ända och då man i baren får två drinkar till priset av en passar vi på att koppla av lite.

                                                                            föregående            nästa