Igendammat luftfilter.
Det är torrt och dammigt i Gobiöknen och vår bil börjar gå lite knackigt. Amdraa beslutar sig för att det är dags för ett verkstadsbesök. Första stället vi stannar på har en väldigt speciell skylt. Jag skyndar mig ut för den har jag inte i min samling med skyltar.
Skylten är lite av "Mongolian way", den är gjord av en gammal plåttunna och handmålad. Man tar liksom vad man har och fixar till det.
Vi har kommit till en liten by.
Här liksom i alla andra byar så ser man inte så mycket, det mesta är plank.
Men ibland finns det små öppningar i planken.
Eller så har någon bosatt sig utanför planket. Såg inte då jag tog bilden att någon var hemma, men då jag sedan gick förbi Geren så vinkade de glatt där inne.
Vi har kommit till byn ganska tidigt, så det är tämligen tyst och lungt.
De här bussarna är specialbyggda ryska fordon och gick allmänt under namnet "Ryssen". Lite av en budgetvariant på resa i Mongoliet. Ingen komfort i dem och ingen luftkonditionering och stötiga, fast hoppigt och skumpigt är det i de flesta bilar på dessa vägar. Dessutom så spelar det inte så stor roll om man har luftkonditionering i bilen, de flesta kör med mongolisk luftkonditionering. Alltså öppna fönster och korsdrag även om bilen är utrustad ned AC.
Eftersom vägarna eller bristen på vägar är så påtaglig, går det åt mycket däck. Dessa däck återvinns som vägavdelare, staket och blompottor. Såg till och med hur delar av ett hus var byggt med däck.
Men nu var det en verkstad vi skulle ha tag på, vårt luftfilter hade dammat igen helt och hållet. Men det är lördagsmorgon och byn verkar ganska sovande.
Amdraa behöver också få tag på en bank, den är förstås stängd men trots det så lyckas han fixa så någon kommer och öppnar den.
Medans Amdraa och killen på verkstaden gör rent vårt luftfilter, så går jag runt och tittar lite. Luftfiltret var helt igentäppt av damm.
Här i byn finns det skola, en liten för de små...
...och en stor för de större.
Alla barn i Mongoliet går i skola och man har fri undervisning i 12 år, man börjar skolan vid 6 års ålder. Nomadbarnen och de som bor långt från någon skola inakorderas antingen hos någon släkting eller på annat sätt. Föräldrarna får hjälp med kostnaden för inakorderingen från staten. Efter dessa 12 år kan man fortsätta att studera på universitetet, då finns det förmånliga lån för nomadfolket att ta. Fast de flesta säljer något djur för att finansiera barnens studier. Det är flest flickor som läser vidare och många ungdomar åker dessutom utomlands och studerar sponsrade av staten. Vår guide Solongo är bara hemma på sommarlov, läser annars till lärare i Ungern. Hon berättade att de inporterar kunskap. Berättade även att när hon var färdig med sin universitetetsexsamen i engelska så kunde hon ändå inte prata engelska, bara skriva och läsa det. Fanns inte lärare som kunde undervisa ordentligt i det språket.
Vid så gott som alla skolor står det ett sådant här lekschabrak i plast.
Träffar på en söt och lekfull hundvalp.
Ryssbilen har också kommit hit och ska in och bunkra på minimarket. De har lite enklare hushållning och får laga sin lunch själv.
Med rent luftfilter, tankade och glada drar vi ut i öknen igen.
Så annorlunda levnadsvillkor.
Ha det gott
Bob
Så annorlunda och så likt mitt i det olika. Det är lördag och stängt men det ordnar sig. Som i Sverige bara man kommer tillräckligt långt ut i bygderna. Nånstans finns en jobbig men omtänksam byråkrati, reservutgång har anordnats från andra våningen på samma sätt som man ibland ser här.
Försökte stava mig igenom skyltarna och fick ett napp, Mini Market. Inte bara svenskarna som amerikaniseras.
Hälsn!
Skolsystemet verkar vara likt vårt men inte skolbyggnaderna!
/MA
Måns: Du har så rätt det är en Mini market.
Jan: Bilderna ljuger lite, det var ganska varmt även här.
Mats: Det fanns GPS i bilen men den användes inte, vår chaufför sa att han hade inbyggd kompass.