Hurtigruten - Södergående
Nu är vi ett södergående fartyg. Längre bort än till Kirkenes kommer man inte med Hurtiruten. Den vänder där.
Vår nästa hamn nu är Vardö, den östligaste staden i Norge.
Det regnar nu igen och molnen ligger så lågt så bergen i bakgrunden syns knappt.
Här ska det vara 74 dygn utan solnedgång nu, men just i dag är det lite svårt att tro det.
Vardö fyr lyser 23 nautiska mil, den var bemannad från 1896 till 1991 då den automatiserades.
Lite ovanlig måling på en del hus.
Tur att vi inte behöver använda av oss den här tekniken då Nordlys ska lägga ut. Det såg lite jobbigt ut.
Det såg ut som om måsarna hade tagit över det här huset.
Även Vardö hade en mottagningskommité, han sa inget men jag tror att han ville göra reklam för fästningens vänner.
Vi tog en blöt promenad i Vardö, tittade på kyrkan med det enorma kyrktornet. Det fyrkantiga röda huset till höger är Vardö rådhus. På kommunvapnet finns en inskription på latin som översatt betyder ungefär: "må mörkret vika för solen".
Verkar vara snälla människor i Vardö eftersom de satt upp hyllor till måsarna att häcka på.
Här kan man också besöka Pomormuseet och få veta mer om handeln mellan norrmän och ryssar. Ett ord som kommer från de ryska orden vid och hav, alltså "området vid havet". De utvecklade ett eget språk som var en blandning av ryska, norska, samiska, tyska, svenska, engelska och holländska som de använde vid handeln.
Här finns också landförbindelse med fastlandet genom en tunnel. Såg att man kan ta bilen över till Ivalo i Finland, via den tunneln.
Willem Barentsz har blivit förärad en staty här, inte så konstigt eftersom han fått namnge havet utanför.
Landgången krånglade även i dag så vi fick ta bilhissen tillbaka.
Nu är det dags för middag, som vi äter på väg mot nästa hamn, som är Båtsfjord.
Kan jag få fresta med en riklig skaldjursbuffé.
Gissa om vi lassade tallrikarna fulla.........
Å, så lite efterrätt därtill.
Skaldjursbuffen var höjdpunkten i matväg på den resan, det var riktigt läckert.