Hurtigruten - överraskningen.

På utflykten till Svartisen fick vi en fin överraskning, besättningen på utflyktsbåten hade varit och fiskat på morgonen och nu ville de visa oss havsörnarna som bodde i området.

Vår spanske forograferande matros preparerade fiskarna innan de kastades ut som lockbete. Smart att spruta in luft så att de skulle flyta.

Fast först kastade han ut lite fiskhuvuden och småbitar för att locka till sig måsar och trutar, de i sin tur lockade fram örnarna. Fast en del måsar gapade över lite för mycket.

Bättre att ta de små bitarna då.

Då började örnen bli lite nyfiken, kom seglandes mot oss men gjorde inget försök att ta någon fisk.

Han flög tillbaka till sin talltopp och satt där en god stund. I en annan en tall en bit därifrån satt frun på boet, men hon lät sig inte frestas.

Men han var nog lite sugen ändå för plötsligt så kom han och snabbt gick det vid fångsten.

Tre fiskar hämtade han, men han var lite gentleman och lämnade över den sista till frun vid boet.

Det var ett härligt skådespel att få se och uppleva. Mycket nöjda vände vi åter mot Bodö och vårt fartyg som väntade på oss där. Måsarna verkade också nöjda.

Eftersom det klarnat upp lite och inte regnade, på vägen tillbaka, så stannade jag ute på däck och fick lite landskapsbilder.

Vet inte om det är så som jag tror att det är ont om sandstränder i Norge, men de verkar vara stolta över dem i alla fall. Den här åkte vi enkom till för att få se. Lite väl kallt i vattnet för att ta ett bad. Det var +5 grader. Fanns gott om plats att lägga ut badlakanet.

Moderna robur, nu mest för sommargäster och turister.

Såg även en ängel i berget.

Nu ska vi ut till havs igen på väg mot Lofoten och ska kryssa över Vestfjorden.

2010-06-17 11:29   Arne Bivrin

Härlig upplevelse! Örnar kan man inte få för mycket av. Nu vill jag till Ole Martin igen!!!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-06-21 14:23

Lite annorlunda att få se dem så här flygandes och så orädda, de var nog vana att få lite extra tillskott i matväg. Skulle inte vara dumt att få fota hos Ole Martin igen, lite synd att det är så långt dit.

Svara