Har du hört talats om Kat Hing Wai Walled.
Strax utanför staden Yuen Long ligger en gammal muromgärdad by som vi hade hört talats om, vi ska försöka ta oss dit i dag. Först gäller det att hitta rätt Tunnelbanelinje och i de närapå katakombliknade gångarna i underjorden så är det inte det lättaste i Hongkong. Efter diverse irrande hit och dit så hittade vi rätt linje och även att tåget gick åt rätt håll.
Det tog sin lilla tid men till slut sitter vi på tunnelbanan på väg till Kam Sheung. Tunnelbanetågen är långa, en bra sak är att de är designade för lite kortare människor så jag som inte är så lång når upp att hålla takstroppen ifall det är brist på sittplatser.
Tunnelbanestationen Kam Sheung var verkligen en pampig historia. Såg mer ut som ett stadshus med sin pelargång.
Infartsparkering såg också lite annorlunda ut än vad vi är vana vid här hemma.
Vi tar en promenad in till byn.
Passerar över kanalen som är strikt reglerad på kinesiskt vis.
På andra sidan gångbron flyter den lite mera fritt och där har lite fåglar samlats.
Vi passerar ett bygge där husen ser ut att vara skapade av containrar, ser nästan lite malplacerat ut med den här moderna designen bland alla hus...
Vi hittar i alla fall fram till vårt mål på utflykten; Kat Hing Wai Walled Village. Det är en gammal muromgärdad by som fortfarande är bebodd av efterkommarna till dem som en gång byggt dessa murar för att skydda sig från rivaliserande klaner, banditer, pirater - till och med tigrar, som en gång strök omkring i området.
Byn har anor tillbaka till omkring Ming-dynastin (1368-1644). Det är en rektangulär by byggd av tegelväggar. I beskrivningen av byn så står det att dessa tegelväggar är blå, men jag tycker mer att de ser gråsvarta ut.
Vi går in i byn för här kan man få en glimt av de tidiga bosättarnas spännande förflutna, de som byggde dessa omslutande väggar, grävde en vallgrav runt byn och installerade järnportar i muren.
Murarna som omsluter byn byggdes av Tang Chue-yin och Tang Chik-kin under Kangxi-regimens tidiga år i Qing-dynastin och fortfarande heter alla innevånarna i byn Tang i efternamn.
Det finns mycket historiskt att läsa om det här området, men för att göra en lång historia kort så när britterna övertog det här området som kallas för de Nya Territorierna, då gjorde innevånarna i byn uppror över de brittiska reglerna, fast britterna gjorde den historien också ganska kort för de övermannade byns befolkning med kanoner. Järnportarna monterades ner och sändes till London för utställning..
1924 fick byn tillbaka sina järnportar. Vet inte var de förvaras i dag för jag såg inte till dem. Däremot såg jag ett litet tempel längst in på huvudgatan.
Gränderna och det som kan kallas för tvärgator är väldigt smala. Ställer man sig med utsträckta armar så når man tvärs över hela gränden.
I ett hörn ser jag något som liknar en skräphög fast vid närmare betraktan så upptäcker jag att det är ett utomhuskök.
Det är inte många av husen som är kvar från begynnelsen, men det får inte plats några stora hus här inne bakom murarna. Får man inte plats med tvättmaskinen inne i huset så kan man ju ställa den i gränden.
Trädgårdarna är lite begränsade.
Vi lämnar den lilla byn och tar en promenad i den omkringliggande bebyggelsen.
___________________________________________________
Det är intressant att komma utanför storstadskärnan och så lätt eftersom tunnelbanan går långa sträckor ut. Lite svårare att hitta rätt då man kommer ut och det mesta är på kinesiska och ingen kan engelska där. men "mapsMe" i mobilen är till bra hjälp.
Hur det är med rören vet jag inte, men gissar att det är som du säger att de inte ligger så djupt. Allt sådant är ju ditfixat långt senare än när byn byggdes.
Fint bildreportage från byn.
Gott om cyklar var det där, inte så många bilar där ute på landet.
Hälsningar Lena
Inte en enda bil såg jag på den parkeringen.
Intressant var det att komma ut utanför storstan och se hur lite annat än höghus.
Träffade inte på några västerlänningar där.
Och tänk så fint det blir med lite trädgårdsgrönska, även om det bara får rum några krukor!
Ha det så bra!
Byn är inte stor, bara 100 x 90 meter och visst var det lite labyrintkänsla där innanför murarna. Men inte svårt att hitta eftersom byn inte var så stor.
Läste innan att de tog inträde och att även viss guidning skulle finnas, men det kanske bara gällde grupper. Ingen försökte ta betalt av oss två utan alla vi träffade på hälsade glatt på oss.