Gyantse och en trevlig tibetansk familj.

Vi reser vidare mot nya höjder och nya pass.

Vägen slingrar sig fram ner i dalgångar och upp över höga pass. Det här passet är bara på 4.352 m.ö.h, men det känns ändå att vi är högt uppe.

Trångt blir det när alla som kommer hit vill stanna och känna på höjden och se på utsikten.

Den stora långtradaren, fullastad med traktorer, stannar inte men vinddraget får alla små bönelappar att fladdra upp.

Utsikten här är väl värd stegen upp på höjden, sjön där nere skimrar så vackert i turkosgrönt.

Klart man vill ha en bild med sig själv på, när det är så här fint. Klick!

Vi stannar inte i de små samhällen och byar vi åker igenom, blir inte heller så bra bilder genom bilfönstret, men några vill jag ha som minne. Här en ledighetskommite, eller är det en tibetansk variant av ljugarbänken.

Nu är vi framme i Gyantse där Palkhor Chödetemplet med Kumbumstupan ligger.

Bönekvarnar, på väg in till klostret.

Kikar mellan bönekvarnarna på stadslivet.

Nya vägar byggs, intressant med damerna i bakgrunden som bär vattenkrukor och vattnar vid bygget.

Hittade en Garden Restaurant, men hittade inte trädgården.

Dags för klosterbesök nu.

Ibland kan det vara bra med bar byxbak, speciellt då man som den här lille killen kände att det var lite bråttom.

De som har extra mycket spring i benen kan gå upp i stupan.

Jag hade inte det där extra springet så jag stannade kvar nedanför och letade reda på en plats att sitta och vänta. Hittade liten stenplattform där jag slog mig ner för att fota min man som gjorde av med lite överskottsenergi uppe i stupan. Det är ganska ovanligt att man kan gå upp i någon stupa.

Stupan är så hög och stor så man får nog förstora bilden för att se att det står en person där uppe och vinkar.

Jag hade sällskap av en tibetansk familj där jag satt, de ville se hur bilden blev. Sedan ville de även bli fotograferade.

När mannen här ovan sett sig själv på bild, då ville fler vara med.

Även deras lilla tös fick jag fotografera.

Sedan hon sett sig själv på bild, tittade hon förundrat på sin pappa.

Till slut så ställde sig även mormor/farmor upp för fotografering. Lite generat men vill gärna se hur hon såg ut i kameran.

Den enda som inte ville vara med på bild var flickans mamma. Vi hade en riktigt trevlig stund trots att vi inte kunde prata med varandra.

Sedan fick jag fotografera den minsta lilla munk jag sett. Visst är han söt.

Och här är familjen.

Lillebror ville också posera. I handen har han pengar som ska offras i klostret.

Det där med penningoffer kändes lite konstigt och även lite obehagligt. Jag förstår att det är deras tradition men att sedan se munkarna stå där inne i klostret och räkna tjocka buntar av pengar. Fick lite känslan av "månglarna i templet".

Dags att resa vidare och jag är glad att vi inte skulle upp till det 500 år gamla fortet, som ligger högt över staden. Jag trodde att vi skulle dit och undrade hur det skulle gå.

Vi lämnar Gyantse och fortet som syns på långt håll...

...fortsätter resan mot vårt nattkvarter. Utefter vägen ser vi herdar som vaktar sin hjord...

...och att skörden är i full gång.

Sedan efter 335 km resväg är vi framme i Shigatse och Manasarovar Hotel. Svårt att tro att det var i morse vi lämnade Lhasa, känns som det har varit uppleverser och intryck för minst en hel vecka bara i dag.

Det är ett fint hotell med trevliga rum, men synd att det luktar så illa. Känner en obehaglig kloaklukt både i rummet och korridoren.

2010-11-29 11:22   enanse

Bilderna på den tibetanska familjen du hade sällskap med är jättehärliga! Speciellt den första på pappan och hans söta lilla tjej. Ser ut att ha varit ett härligt möte! Det är väl vid sådana tillfällen man önskar att man hade en liten fotoskrivare i fickan, för att ge bilderna till familjen... Den lille munken är också så charmig! Kan förstå dina tankar om penningaoffer till munkarna...
Återigen vacker natur ni åker genom!
/Anna

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-11-29 11:34

Precis vad jag tänkte när jag satt med bilderna att tänk om jag kunde få ge dem bilderna. Kunde inte ens be om deras adress, kan ju ingen tibetanska. Men att få träffa familjen och se skillnaden mellan de som säljer saker var en possitiv upplevelse.

Svara

2010-11-29 13:05   Arne Bivrin

Fantastiskt roligt att få följa med på resan. Lite Sven Hedin-känsla med moderna inslag, förstås!

Det blir aldrig tråkigt med människor i bild. Roligt med närheten och kontakten.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-12-01 10:43

Letar just nu böcker av Sven Hedin, kan vara extra kul att läsa eftersom han var även i de här trakterna. Han blev sedan utvisad ur Tibet.
Extra kul tyckte jag att få fota mina nya vänner, hade aldrig trott att de skulle be om att få bli fotograferade.

Svara

2010-11-29 17:12   alf109

Intressant bildreportage, härligt att få ta del av detta :)
-affe

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-12-01 10:43

Kul att du vill följa med. Tack för vänliga ord.

Svara