Grythyttan
Grythyttan var målet för vårt första stopp på en liten tur i vårt land för att upptäcka lite mer av Sverige. Har varit i Grythyttan förr, men aldrig sovit över där så vi var rejält nyfikna på stället.
Vi kan tacka drottning Kristina för att det gästgiverier finns. Hon bestämde att vid landsvägen här skulle det finnas gästgiverigårdar och krogar på lämpliga avstånd. De hade skyldighet att hålla minst sex hästar, även en båt förutom allt annat som ingick i ett gästgiveri.
Allt flöt på här i Grythyttan, åren gick och en del hus blev både slitna och förfallna så på 60-talet vaknade nydanarna och ville riva rasket. Här bygger vi nytt för visst skulle ett Domusvaruhus passa in i stadsbilden här. Lite parkeringsplatser skulle heller inte skada. Men som tur var vaknade även bl.a hembygdsföreningen och fick stopp på nydaningen av Grythyttan.
En fin kyrka har de i Grythyttan, lite synd bara att det är låst så man inte kan gå in och titta, hade gärna velat se målningarna av Nils Mårdh.
Det här huset som vi fick vårt rum i är skomakarens gamla hus. När skomakaren dog så sålde hans änka huset till Carl-Jan Granqvist för 40.000 kr och att betala hennes boende på det kommunala bostadsstiftelsen så länge hon levde.
I själva gästgiverigården kan man gå runt och känna historiens vingslag, på flera ställen finns det även skyltar uppsatta där man kan läsa om rum och huset.
Man kan även ta en fika ute på gården, eller spela lite boule.
Maten var vi väldigt nyfikna på, nu är det inte Carl-Jan Granqvist som håller i stället längre utan Spendrups, men de är kända för god och bra mat.
Det mesta var gott men när vi kom till huvudrätten första dagen så hade vi och kockarna en hel del olika åsikter om hur potatiskakan ska serveras. De ansåg att potatisen skulle vara "al dente". Men rå potatis i potatiskakan var inte gott. Man tog sedan bort potatiskakan från menyn. Men den där rödingfilén var utsökt god .
Eleganta och goda desserter var det.
Frukostarna var det inte mycket att klaga på, det enda skulle väl vara då att man inte orkar smaka på allt som ser så got ut.
Här fanns det mesta som man kan vilja äta till frukost, allt från pannkaka med jordgubbssylt och vispgrädde till drömmar.
Vi kikade även ner i fångvalvet.
Bödelstaxan var också intressant.
De gånger vi varit till Grythyttan så har vi besökt Måltidens hus, nu var det stängt. Stängt för reparation stod det på en skylt, men den tar visst väldigt lång tid.
Fast vi passade på att titta på taket utanför, som är inspirerat av norrsken.
Det var fint där men överprissatt, var nog därför det var så lite gäster där.
Nä, potatis ska inte vara närapå rå, då är det inte gott.
Hotellfrukostar är ofta rikliga, det gäller att välja med förstånd. ;)
Blev lite besviken.
Hälsningar Lena
Med tanke på prisnivån där så var nog våra förväntningar lite för högt ställda.
Brukar sägas att man får det man betalar för, men då bör de kunna koka potatis åtminstone.
Saknade det där lilla extra.
Lokaler och rum var fina.