Gata upp och gata ner...
La Iglesia de la Compañía de Jesús Kyrkan är byggd i vulkansten och invändigt, överdådigt dekorerad med bladguld.
Några gick in och beundrade allt guldet där inne, men jag och maken tog en promenad i den gamla väldsarvsmärkta staden istället.
Blev lite av det som kallas gatufoto på vår promenad, men i ett land som hyllar färger så är bilderna i färg.
Får man ett plötsligt behov av att veta hur mycket man väger så går det att ordna ute på gatan här. Mannen med vågen står gärna till tjänst.
Om det är arbetslösheten som gör det, vet jag inte, men många, många jobbar med att sälja diverse saker ute på gatan.
Jungfru Maria övervakar staden från sin upphöjda position.
Kommer inga kunder så kan man passa på att äta lite själv.
Knappast rusningstrafik, för det var inte så många som kunde rusa då köerna ringlade långa.
Stekta kokbananer, smakar lite som potatis.
I morgon reser vi vidare och då börjar det som var den egentliga orsaken till att jag åkte hit.
En annan underbar serie från din kamera. Det finns inget fel med "gata" foto i färg. Många av de gamla kända gatfotograferna bytte faktiskt til färger när filmerna blev bättre. Och fotograferna som fotograferade för National Geographic ändrade til färger som några av de första. Så du är helt på noderna.
Damen på bild nummer 4 skulle inte njuta av någonting med den vågen, hon bara fortsätter :-)
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Jag gillar färg, livet kan vara så grått ändå så varför inte njuta av färger.
Finns många fina avfärgade bilder och som konst är det snyggt.
Var inte många som utnyttjad den tjänsten där vi vågen. ;)
//Tommy
Livet är så olika hur vi lever, men samtidigt lika ändå.
Vissa får kämpa mer för sitt dagliga bröd än andra.
//claessse
Din kommentar värmde rejält.
Snart kommer det lite mer natur också.