Flytten
Som tur är så är det inte bara öken på vår väg mellan våra camper. Visserligen så är vi kvar i Gobiöknen ännu, men här har vi kommit till ett vinterviste. Att det är ett vinterviste ser man på den rejäla byggnaden till vänster i bild. Den är till för skydd åt djuren då vinterstormarna viner.
Vi stannar och träffar på en familj som håller på att flytta, nomaderna flyttar flera gånger om året. Vi stannar och får en liten pratstund.
Den här familjens djur behöver komma till bättre bete och då tar man sitt "hus" och och sina djur och drar vidare till nästa ställe.
Huset i form av familjens Ger packas ihop och lastas på lastbilen. Förr var det kameler som var lastfordonet. Överst på lasset syns takringen till deras Ger och parabolen.
Hunden och geten får åka med på lastbilen. Geten är dräktig och av den rasen som har finaste ullen, hunden är gammal och orkade inte springa med.
De andra hundarna får hjälpa till med djuren.
Vi känner oss också lite som nomader, bor en natt och så vidare till nya mål och nu är vi åter igen ute på dessa omarkerade vägar.
Ser under färden att det inte är alla djur som har lika stor tur som geten på flaket.
Dzuden är en naturkatastrof som enbart förekommer i Mongoliet, det är en sträng vinter där många djur dör, främst av svält, eftersom de inte kan gå på bete. Det förvärras av att torkan minskar tillväxten av grödor och betesmark så att herdefamiljerna inte kan förbereda tillräckligt mycket hö och vete för att utfodra boskapen under vintern. Det innebär att djuren inte kan lägga på sig det fettlager som krävs för att överleva den hårda vintern.
Mongoliet står nu inför sitt tredje raka år av torka och hårda vinterförhållanden. En period av svår torka inträffade i mitten av 2017 och följdes av en lika svår vinter med en temperatur som höll sig på -50°C ända fram till slutet av februari.
På flera ställe efter vår väg ser vi resultatet av den stränga vintern. Nomaderna har det tufft.
De lever under tuffa förhållanden där borta.
Tåliga människir och djur, men de tål kanske inte så mycket mer.
Vi såg så många kadaver utefter vägarna och det som förvånade oss lite var att då vi lämnade Gobiöknen och kom ut på stäppen där det blev grönare så ökade antalet kadaver. Där kunde de ligga i grupper på tre och fyra och med kalvar. Fast då jag hörde tskas om Dzuden då förstod jag bättre hur det gått till.
Sten
Nä, det var ganska bränslefattigt i Gobi, jag undrade många gånger hur det kom sig att man kom på tanken att bosätta sig just där.
Det ser ofruktbart ut. Ändå lever nomader där sedan länge.
Ha det gott
Bob
Inte mycket som lockar till sig folk där, ändå så bor det folk fär.
MvH
Johnny
Fick uppleva så mycket på denba resa.