Flyga lågt.
Dags för oss att flyga vidare. Ett litet inrikesflygplan ska ta oss till nästa destination på vår resa.
Säkerhetskontrollerna är många och rigorösa innan vi ens kommer in på flygplatsområdet. Stora vägen in till flygplatsen är avspärrad med en chikan där polisen står och kontrollerar varje bil och varje passagerare. Vi i vår bil klarar kontrollen och får fortsätta in. Parkering och avgångshall ligger på olika nivåer och upp till vår avgångshall är det trappor utan hiss. Det har man löst på så sätt att det står personal och väntar som bär våra väskor upp. Nästa säkerhetskontroll och så incheckning. Lite nervöst då bagaget bara får väga 15 kg inklusive kamerautrustning. Inte klarade jag det, men de var snälla och släppte igenom mig ändå. Kan bero på att planet inte var fullsatt. Men innan vi får borda planet så är det ytterligare en säkerhetskontroll.
Känns lite som att flyga drönare, bara lite högre upp.
Efter en timme har vi en mellanlandning, där två personer ska gå av.
Vi landar på något som mest ser ut som en gräsmatta. Deras jeep är redan framkörd, bara att hoppa över till nästa fordon.
Kvar har vi en flygtur på 40 minuter.
Landskapet förändras och det blir mer och mer berg.
Ingen stor flygplats, men säkerhetskontroll har de. Ingen röntgen utan allt sköts manuellt.
Även gräsmattan slås med handkraft.
Vår jeep kommer och hämtar upp oss och vi har nu en biltur på två timmar framför oss. Vår chaufför är en utmärkt guide för han berättar om allt vi ser och även om sitt land.
Det är mycket folk ute på vägarna för i Afrika går man oftast då man ska någonstans. Bilar väcker en del uppmärksamhet.
I ett stort stenbrott är arbetet i full gång. Inga maskiner utan allt bryts med hackor och släggor.
De här ugnarna används till att bränna handslaget tegel i.
Efter en underhållande biltur så är vi framme vid vår lodge.
Med egen varmvattenberedare. Får nästan lite lägerkänsla när röken sprider sig över området.
Före middagen tar vi en liten promenad ner till byn, fast vi besöker inte den lokala puben.
Trappen upp ser välgjord ut, men kanske inte så beständig då regnet kommer.
Byn tar slut där nationalparken börjar och vakterna säger att vi får bara gå en liten bit in i den.
Vi är lydiga och vänder tillbaka mot vår lodge.
Känns säkrast att lyda när man ser hur beväpnade vakterna är.
De hade troligtvis gott om träd att elda där, växte så det knakade, solceller är säkert betydligt dyrare och några svarta tunnor såg jag inte till någonstans. Man fick passa sig för att duscha för snabbt innan de tänt kaminen där. Blev tämligen kylslaget då.
Hälsningar, Bjarne
Det var en fin flygtur, kul när det inter så högt upp och även klart väder.
Att dessutom få berättat på vägen till lodgen var också trevligt.
De där vakterna såg ju farliga ut ja, bäst att lyda där :)
Beväpnade vakter är det bäst att lyda.
Trevlig flygning var det också.