En höjdarupplevelse eller långsamhetens lov.

Vi har nu kommit till Gobi Erdene och för en gångs skull stannar vi två nätter. Dags att hissa flaggan då vi kommit till vår fjärde Ger.

Vi ska nu iväg och träffa en kameluppfödare och även få rida kamel. Låter spännande, jag har ridit dromedar förut. Det var länge sedan och slutade med katastrof för en i det sällskapet. Sadelgjorden var inte ordentligt fastspänd och hans sadel gled iväg och runt och mannen föll i backen med en smäll. Skadade ryggen och hade rejält ont efteråt. Kände honom inte så jag vet inte hur det gick för honom sedan. Så med det i minnet känns det lite extra spännande att rida kamel.

Redan på vägen till vår camp så träffar vi på ett gäng kameler. De går lösa ute i öknen.

Charmiga djur som hela tiden ser ut att spana efter något.

Vi få höra legenden om varför kamelen ser ut så. Det var så att djuren hade party alla var där och stämningen var hög. Det skojades friskt och man hade kul, men hjorten kände sig lite ledsen för den var avundsjuk på kamelen som då hade horn. För att trösta och göra hjorten glad så tog kaninen kamelens horn och gav dem till hjorten. Något inträffade sedan för kamelen fick aldrig sina horn tillbaka och sedan dess så spanar kamelen bort i fjärran i hopp och tro att den ska hitta sina horn igen.

-Oh!

Vi lämnar de här kamelerna och åker till kameluppfödaren.

Där blir vi inbjudna till hans hem. Han tar fram sin doftflaska som går runt och alla ska dofta i den. En liten flaska med väldoft som gått i arv i generationer. Sedan kommer hans fru in och serverar oss mjölktea på kamelmjölk och en liten kaka.

Deras Ger är ombonad och välinredd. Batterier är viktiga om man vill ha lyse och se på TV.

Hästviolinen är ett traditionellt och viktigt instrument.

Men nu ska kamelerna sadlas.

Här kommer min och min mans kameler.

Min kamel sadlas och jag blir lite orolig då jag ser att sadeln, eller den mattlikande saken som jag ska sitta på, inte kommer att vara fastsatt utan bara ligga över ryggen på kamelen.

Men min kamel ser snäll ut, trots pinnen genom näsan. Jag skulle nog ha varit en aning härsk av mig med en sådan.

Upp på ryggen kommer jag även om det är högt redan då kamelen ligger ner och vingligt och väldigt  högt blir det då den reser på sig. jag klamrar mig fast i puckeln och lyckas hålla mig kvar. Jösse så högt upp jag kom. Vi ska rida en timme ute i sanden, det är varmt och det gungar långsamt fram. Ja mycket långsamt. Så långsamt att efter en halvtimme ber vi om att få gå tillbaka. 

Inte kan jag fota heller, för min vänstra hand går åt till att klamra mig fast i den så kallade sadeln (den som inte sitter fast) och i min höga hand har jag fått ett rep som går till min mans kamel. Alltså den leder jag. Han i sin tur leder Solongos kamel. Solongo är lite orolig för att vi vill avbryta ridningen eftersom hon fått klagomål tidigare av några som tyckte de fått rida för kort stund. Vi försäkrar att vi kommer INTE att klaga så vi vänder åter.

Min man sa att det här var väl ingen höjdarupplevelse, jag håller inte med honom för det var väldigt högt. Både högt och vingligt.

Kamelägaren hund var också överens med mig, den tyckte att det var mycket bättre att jag kom tillbaka och kelade med den istället.

Jag tror att  kamelförarna också var nöjda att få återvända till sitt schackspel.

Kamelen fortsatte att spana efter sina horn och vi tog en promenad i sanden ut till floden istället.

2018-07-29 21:24   Mats Axelsson

Ja det verkar ha varit vådligt. Jag tycker det är vådligt numera på en sittande på en häst. Särskilt när den plötsligt stannar och böjer sig ner för att beta en grästuva. Antar att kamelerna gärna snappar åt sig ett grässtrå på samma sätt, eller? Trodde att jak var det vanligaste husdjuret därborta men det går kanske inte att rida på. De ser inte ut att vara inhägnade. Går de fritt i flockar?
/MA

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-31 07:18

Tack Mats!
Jag tyckte nog att det var vådligare än vad det var, mest på grund av höjden, för högt var det. Kamelerna var med all säkerhet van vid osäkra turister och av det lugnare slaget. Den försökte inte ens att äta utan lunkade bara på. Var nog glad för den förkortade turen.
Här har vi inte kommit till den delen där jaken finns, det kommer senare. De går också att rida på, men inte lika vanligt som på häst och kamel.
Djuren var inte inhägnade, om det var några som de inte ville skulle dra iväg för långt så bands frambenen ihop. Såg några få djur som var bundna då. Getter och får de traskade hem på kvällen, ibland själva, ibland hämtades de.

Svara

2018-07-29 22:05   Ingela Ring

Passar på att tacka för att jag får vara med på resan. En resa jag förmodligen inte kommer att göra IRL.
Intressant från ett land jag alltid varit nyfiken på. Tack för att du delar med dig.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-31 07:22

Tack Ingela!
Kul att du hänger på.
Får du möjlighet så åk dit, turismen har bara funnits i runt 20 år så allt känns så äkta ännu.
Vi reste inte i grupp, utan hade bara en guide och chaufför, kunde därför stanna där vi ville.

Svara

2018-07-30 07:57   Lena Holm

Jag har ridit kamel men den hade nog en sadel som satt fast om jag inte minns fel. Det var högt och den skumpade bra i någon slags bisarr trav som tack och lov övergick I skritt efter en stund. Kameler har så mysiga fötter, stora och mjuka.
Åska slog ut det mesta i datorväg hos oss igår samt internet, delar av TV systemet och lite annat. Jag sitter tillfälligt vid en uppkoppling och kommer nog att ta en paus från FS några dagar. Min dator är utslagen men "inlagd för operation" så den kanske överlever.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-31 07:28

Tack Lena!
Högt var det verkligen och jag hade nog hela tiden en tanke på hur jag skulle komma ner igen. Men kamelskötarna verkade känna till den oron och hjälpe till på alla sätt.
Mysiga djur var det, fast inget man kelar med precis.
Åska och ekektronik är inte kul. Vi bor på en höjd och åskan verkar gilla oss, fick allt utslaget vid ett tillfälle då vi var nya där. Tur var att det var länge sedan och man hade inte så mycket sådant då. Vi lärde oss att dra ur när åskan går och då vi åker bort.

Svara

2018-07-31 16:58   aasaboe

Spännande berättelse och mycket fina bilder som vanligt! Jag reagerade särskilt på tredje bilden från slutet, av en speciell anledning. Det är ju en riktig "ur-hovawart"! Rasen som min svärmor introducerade här i landet. Den anges komma från Tyskland, men har säkert liknande släktingar på andra håll. Intressant!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-31 19:37

Tack Christer!
Den hunden var så kelen och go så jag hade velat ta med den hem. När jag pratade med den så tryckte den dig mot mina ben och verkade säga, stanna hos mig.
Tänkte följa med oss på promenade ut i öknen, men var nog tränad på att stanna vid djuren.
Tack för rasnamnet.

Svara