En gång var jag till Rom X
En gång var jag till Rom och då tittade jag på lite av varje, så nu blir det en liten blandad kompott av vad jag såg.
Nära vårt hotell på väg till Pantheon stod den här tungt belastade lilla och söta elefanten. Elephant and Obelisk heter den och obelisken är en av de tretton obelisker som finns i Rom. Enligt källor 1665 hittades den lilla obelisken i trädgården till dominikanerklostret bredvid kyrkan
Ursprunget till elefant- och obeliskstatyn är ganska unikt och spännande. Påven Alexander den VII ville att obelisken skulle resas framför kyrkan. Många konstnärer i Rom började skicka sina ritningar för den nya statyn. Bland dem fanns en dominikansk präst, fader Paglia. Men för att göra en lång historia kort så gillade inte påven fader Paglias förslag, utan han föll för Gianlorenzo Berninis förslag vilken hade hämtat sin idé från en roman "Drömmen om Poliphilus". Romanen var så känd på 1400-talet att påven också hade ett eget exemplar. Var kanske det som avgjorde hans val av konstnär.
Så, Bernini avslutade designen. Fader Paglia föreslog för påven att statyn behövde ett stöd, en stenkub, för att bättre fördela vikten av obelisken som bara belastade elefantens ben, eller så ville han bara få ett ord med i det hela. Det ville förstås inte Bernini, men påven höll med Fader Paglia så stenkuben lades till men Bernini hade sin revansch!
Elefantens rygg pekar mot ingången till Dominikanerklostret, så att det var det första som fader Paglia skulle se när han kom ut från klostret. Han vågade nog inte placera den så att baken pekade mot ingången.
Bakom den här statyn ligger alltså Santa Maria sopra Minerva, den var tidigare ett Dominikanerkloster. Före klostret fanns här tre tempel tillägnade Minerva, Isis och Serapis. Det förklarar varför torget heter Piazza della Minerva. En dag då vi gick förbi kyrkan var porten in öppen så att man kunde titta in.
Går man vidare och även förbi Pantheon så kommer man till kvarteren där det ligger mängder av små restauranger, ingen där som jag tänker rekommendera om man inte är ute efter de typiska turistställena. Här påstod de att saltimbocca ska lagas på fläsk och inte kalv. Dessutom få man se upp där, kolla så de det inte hänger några lösa blomkrukor ovanför, en föll nämligen ner och träffade mig i huvudet. Tur att det var en plastkruka och en ganska så torr blomma.
Men visst är det mysigt att sitta där och koppla av med en Aperol spiz.
Eller varför inte en espresso.
Sedan orkar man gå lite mer. Det var inte fint väder alla dagar.
Många statyer och minnesmärken hamnade framför kameran.
Det här är Trajanuskolonnen, ett antikt segermonument i marmor.
Den är dekorerad med en relief i spiral. Den föreställer valda episoder från kejsar Trajanus fälttåg mot dakerna (år 101–103 och 107–108 e.Kr.). Detta "bildband", som innehåller omkring 2 500 figurer, det har säkerligen varit målat för att vara lättare att se. Trots detta hade det i princip varit omöjligt för en från marken stående betraktare att beskåda de övre relieferna, vilket antyder att det kanske är mer mening att man ska förbluffas och förundras över konstverket och bedriften i sig snarare än att kunna se varenda bild på kolonnen som en sammanhängande berättelse.
I kolonnens bas finns en kammare, där kejsaren bisattes efter sin död 117. En spiraltrappa, upplyst av små gluggar, leder upp till toppen.
När man ändå tittar upp så finns det fåglar att skåda.
En berömd trappa trodde jag och tog en bild...
...och så visade det sig att det var den till höger som var den berömda trappan, den leder upp till Capitolium.
Blir man för trött i benen eller ryggen av att traska runt kan man ta en tur med häst och vagn, ett mycket dyrt nöje sa de på sightseeingbussen.
Många fina gränder har de i Rom.
Ibland får man hjälp av en och annan turist som vill leka statist i bilden.
Gatuförsäljare finns det en hel del.
Den här damen putsade bilrutor vid rödljus.
Och så har vi alla dessa hänglås.
På söndagsförmiddagen var centrala delen av stan avstängd för biltrafik, även på Piazza Venezia, då jag gick över där trodde jag först att den här polismannen hade fått en stor blombukett, men såg sedan att det var de gula avspärrningsbanden han höll på att samla ihop.
Vi tar en sista blick ut över hustaken...
Ibland kan det vara kul att åka lite fel och få se nya och andra saker.
Att man behövde kunna gå mycket i Rom det fick jag erfara. Min sjukgymnast var inte glad då jag kom hem ;)
Ni hittade säkert bättre ställen att äta än de som fanns inne i centrum.
Den där kolonnen var var rejält stor och jag kunde inte ana att det fanns en trappa inuti.
Måste säga att det enda jag blev besviken på i Rom var maten, den var inte som på andra ställen i Rom där jag ätit så otroligt gott förut.
Hälsningar Lena
Blir alltid en del bilder över som liksom inte passar in i något annat.
Kolonnen var verkligen stor och det tog ett tag innan jag förstod att det var en trappa där inne och de konstiga gluggarna var fönster.
Utsikten över hustaken är från hotellet.
Du hittar säkert massor mer om du kommer till Rom med friska och pigga ben.
Trots att vi åkte med hop-om-bussarna en del så var det mycket att gå.
MvH
Johnny
Rom har mycket att visa upp.
Hälsningar Christina
Inläggen ligger , som sagt, kvar. Händer då och då att jag själv måste gå tillbaka och kolla när det var och hur det var. Bra minnesbank med andra ord.