Det störande strået
Vaknade upp till en gråtrist dag, inte en skymt av ljus eller sol, men hängde tappert kameran på axeln och gick ut på en prommenad i den bistra kylan. Fast den här morgonen kom jag på att min onda axel mådde mycket bättre om kameran fick hänga tvärsöver, så där som det sägs vara tantvarning på. Men hör och häpna ingen ropade tant efter mig, kan kanske bero på att det var ganska folktomt ute eftersom det var så pass kallt i dag. Får väl testa att ha den så där fler gånger och se vad som händer. Enda nackdelen var väl att det inte gick så speciellt snabbt att rycka fram den när något plötsligt motiv uppenbarade sig. Men så var det dessvärre inte heller, vet inte var alla motiv tagit vägen den här dagen. Jag som var så laddad för tredje dagens utmaning med kameran.
Där gick jag och sökte och sökte träffade på en koltrast som inte alls var villig att agera modell, innan jag kom tillräckligt nära med mitt 70mm så hoppade den kring i de torra löven och såg så glad ut. Sen kollade den snabbt in mig och gömde sig bakom ett träd. Hann med en bild, tänkte slänga den men insåg sedan att det var väl så dagens bild skulle se ut.
Eftersom Terjes bok är bland det som inspirerat mig så fick jag en känsla av att den här bilden borde vara med eftersom jag också läst hans artikel här på fotosidan om "Det störande strået". Strået är där, de löv som föll i höstas och den lilla snön som kom i natt. så här är dagens bild.
Ven har sagt att dagens bild måste vara en perfekt bild.
Ha en skön fortsatt helg!
/Jenny
Jag tycker du har lyckats fint med att förmedla det där prasslandet som man ofta tror är ett stort djur men nästan alltid är - en koltrast!
Allt gott! /Susanne