Det kom ett brev.
Dagen var som vilken annan dag som helst men lite tråkigare och med mer krångel än vanligt. Hade hållit på och försökt få ordning på något som bara strulade, så humöret hade dalat ner flera nivåer. Vi får posten ganska sent här där jag bor och strax innan posten kom var jag ganska irriterad och på dåligt humör. Förväntade mig inte att få något mer än trist post och lite reklam, men den här dagen hade brevbäraren med sig en liten överraskning, ett brev som förr i tiden och med så trevligt innehåll dessutom. Tänk så fort som ett dåligt humör kan vändas till glädje.
Bara att få ett riktigt brev med snigelposten och inte via mail är ju lite ovanligt i dag, men när brevet dessutom innehåller en hälsning från 80-talet så är det en värmande glädjehöjare. Kommes så väl ihåg besöket på Möckelåsen hos min tremänning Tore och hans mor tant Signe, men kommer inte ihåg att det togs några bilder. Tror det är ungefär 30 år sedan och där sitter vi alla på trappen till fäbodsgården. Jag med 80-tals krull i håret och alla har vi de stora glasögon som var moderna då och som nu börjar bli moderna igen. Alla tre barnen, mina föräldrar och längst bak har tant Signe (min fars kusin) placerat sig.
Nästa bild är på besök hos en till släkting och alla barnen har blivit placerade på trappan, Jan som är äldst ser lite butter ut och jag gissar att han tyckte det var lite fånigt med gruppfotografering.
Familjebilder är det och ingen mer än min familj tycker att de är så värdefulla, men jag ville bara dela med mig av lite glädje och vad ett brev kan göra för humöret. Dessutom har vi alla våra barn med på bilderna, så fint att se och minnas.
Brevet gjorde mig också uppmärksam på att det är bäst att skaffa mig en ny skanner, för så här dåliga är inte bilderna och nog skannade den bättre förr.
Tack Tore för att du gjorde mig så glad, jag lovar skriva ett brev som tack och det ska komma med snigelposten och inte på mail.
Sten
Bilderna blir värdefullare med åren, speciellt på familjen.
Kom på att där är vi yngre än vad våra äldsta barn är nu och jag och maken är nog nu i den ålder mina föräldrar är på bilden.
Brev på posten är man inte bortskämd med nu för tiden och det här innehållet gjorde min dag.
Hälsningar Lena
Så är det, sällan det dimper ner riktiga brev och det här innehållet var så fint och gjorde verkligen min dag.
Speciellt som vi bara är fyra av de på familjebilden kvar i livet. Bilden blir så värdefull då.
http://arbetet.se/2011/01/28/ett-brev-betyder-sa-mycket/
Ha det gott/Stig
Det är riktigt att ett brev betyder så mycket, säkert mer nu då det mesta går via datorer och mobiler.
Jag ska skaffa mig en bättre skanner och se till att barnen får varsin kopia.
Bilden med familjen var så fin att få.
Dagen hade varit frustrerande då mycket av det som skulle fixas bara krånglade och inte blev som det var tänkt.
och så kom det här brevet med en hälsning från tiden då allt snurrade på.
Kom på att jag och min man är yngre än vad våra barn är nu, mina föräldrar är ungefär i min och Runes ålder nu och vår son( som är äldst) är lika gammal som vårt yngsta barnbarn är i dag.
Dessutom så är det bara fyra av oss som är kvar här på jorden.
Jeg forstår fuldstændigt din glæde - både for at få et personligt brev og så med det indhold.
Jan vil sikkert også synes, at det er sjovt at se billederne i dag :-)
Sidst jeg fik et brev med posten, var sjovt nok fra en af mine FS-venner her på bloggen!
Mvh. Erik.
Innehållet gjorde verkligen mig glad.
Se i Björns kommentar så ser du mer varför.
Året var nog 86, Jens minstingen är nog 2 år.
Fina minnen!
Tore