Den franska metoden att jaga mullvaden på flykt.
Färden går först till Simrishamn, där kommer jag ihåg att jag både läst och sett att det ska finnas hus som har kanten på takpannorna målade i vitt. Det skulle vara som hjälp för sjömännen då de närmade sig staden. När jag var där för många år sedan minns jag att jag både såg det och fotade, nu kunde jag inte hitta något hus med vita kanter på takpannorna. Ändå letade vi en hel del. Däremot så ramlade vi in på Krämarmarknaden. Många höll på och packa upp sina varor och öppna stånden med det var mest krimskrams så vi for vidare. Fina blomsterplantor såg jag att det såldes förstås men inte lätt att frakta dem på resa.
Vi styr kosan lite längre söderut och hamnar vid Sandhammarens fyr. En fin Heidenstamfyr. Det vallfärdade folk dit, men av packningen de hade med sig så var det inte fyren som lockade besökare utan snarare badet.
Stax därefter hittade vi Backåkra och det ville vi naturligtvis se.
Det var Dag Hammarskjöld som köpte stället 1957 men han hann aldrig bo där. Han var i alla fall förutseende och hade testamenterat gården till Svenska turistföreningen. Tanken var att enligt testamentet skulle Svenska turistföreningen skapa en samlingsplats för natur och kulturvård och andra ändamål som tjänar FN:s syften. Även Svenska akademin hade möten här och ett museum öppnades. Tyvärr så tog pengarna slut och 2011 stängdes gården och är fortfarande stängd.
Det var lite speciellt att komma dit för jag kommer ihåg den där dagen i september 1961 då jag fick höra om flygolyckan. Tråkigt att det är stängt och vi inte kan få gå in och titta, vi får nöja oss med att kika in genom fönstret.
I närheten finns det en meditationscirkel och även fina strövområden. Ser också att det är gott om mullvad här. På vårt gästis fick vi en liten tidskrift som heter PåÖ och där läste jag ett kul kåseri av Lars-Martin Grewin där han bland annat berättade hur man skrämmer bort mullvad.
Han hade fått sitt tips av franska vänner och tipset var att man först tar bort jordhögen för att hitta hålet. Sedan tar man en tom vinflaska och kör ner i hålet. Tar upp den igen och rensar flasmynningen från jord och stoppar ner den igen i hålet. Då sprids ett ljud nere i gången från flaskan när vinden blåser lite och det gillar inte mullvadarna. Smart va?
Eftersom jag inte har några mullvadar på min tomt så kan jag inte testa om de verkligen fungerar men han försäkrade att så var fallet. Champagneflaskor skulle vara strået bättre än vinflaskor.
Några år sedan jag var där.
Vi som har en vattensork bör kanske pröva detta.
Återigen mycket sevärda bilder.
Ja det gott båda
Gun-Inger
Det är riktigt tråkigt att stället får stå och förfalla bara på grund av att det inte finns pengar till underhåll.
Jag kommer ihåg hur vi lite smått rädda och oroliga stod på skolgården och pratade om vad det skulle föra med sig för något. Kom säkert från våra föräldrar den oron.
//B-O
Det blev en hel del ställen att besöka, men Ales stenar hoppade vi över. Varmt och mängder med folk gjorde att det inte lockade att traska upp till dem. Går ju inte pricka in morgonljus på alla ställen.
ing-marie
Hälsningar Lena
Hade jag tagit dagens bild så hade nog den genom fönstret blivit den här dagens. Blev kul effekt med speglingen runt omkring.
Tråkigt med gården som får förfalla.
Ha det gott/Stig
Tack för upplysningen och sorkarna, man lär så länga man lever
Marianne
Hur går det med din arm, hoppas du blir av med gipset snart,