Cable cars
Cable cars har rullat i San Francisco sedan slutet av 1800-talet. De uppfanns av Andrew Hallidie efter att han bevittnat en otäck olycka då en av vagnarna – som då drogs av hästar – fick för hög fart och drog med sig hästarna ner för backarna.
Klart att man måste göra en tur med dessa vagnar, turistattraktion eller turistfälla, men det hör liksom till att ha åkt minst en tur.
Vi köpte en dagsbiljett, den gäller även på spårvagnarna. En enkel resa med Cable cars kostar 7 dollar, ett dagspass går på 17 dollar och då får man åka så mycket man vill. Köper man en enkel resa så gäller den bara för just den turen, hoppar du av efter en hållplats så måste du köpa en ny biljett om man vill fortsätta resan sedan, så ett dagspass känns lönsamt och enklare.
En del turister tycker att det är överreklamerat och enbart en turistfälla, men San Francisco-borna säger. Skyll er själv om ni inte åker! De är stolta över sina gamla vagnar och använder dem flitigt själva.
Någon tidtabell verkar inte finnas, för ibland kan det stå en hel hop vagnar på rad och vänta på att komma fram.
Några vagnar är rikt dekorerade och har kvar juldekoren fast vi är en bra bit in i januari.
Vagnarna drivs av en vajer som rullar under marken. Med hjälp av en stor tung spak griper föraren tag i vajern. Uppför går det sakta men säkert...
...nedför släpper föraren ibland taget om vajern och det går riktigt fort. Vajern är hela tiden i rörelse, så det viner och låter hela tiden från rälsen även när inga vagnar syns till.
När det behöver växlas så får föraren hoppa ut och ta till handkraft.
Det finns två varianter på linjerna, den ena där åker vagnarna fram och åter, den andra varianten där vänds vagnarna för hand på en vändskiva.
Det är kul att titta på när vagnarna vänds och det ser ut att inte gå åt så mycket handkraft för att få runt vagnen, titta på det här klippet. Tyckte det såg ganska lätt ut.
De populäraste platserna ombord är de närmast föraren, dels för showen, dels för den fria sikten framåt.
Att vara förare är ett imponerande jobb, det krävs inte bara en enorm skicklighet att manövrera de stora vagnarna (och fysisk styrka), förarna är också lite av stå-upp-komiker. Kommenterar passagerare, pratar högt, guidar då de har lust och är märkbart stolta över uppdraget.
Jag fotade många olika vagnar och naturligtvis blev vi också fotade många gånger då vi åkte.
För att varna bilister sträcktes en stoppskylt ut när det var stopp vid hållplatserna.
En del tyckte det var lite extra kul att få stå på plattformen och hålla utkik.
Innan den stora jordbävningen 1906 rullade omkring 600 Cable Cars i San Francisco, nu återstår bara tre linjer.
Backigt är det i San Francisco så ibland kan det se lite lustigt ut i trafiken, jag förstorade upp en del av bilden ovan och då ser det ut som om vagnen högst upp i backen kommer körandes på taket av bilarna.
Det är ett trevligt och bra sätt att se staden på så ni som avfärdar Cable Cars som turistfälla får skylla er själva. Har man inte åkt Cable Car, har man inte sett San Francisco.
Hälsningar Lena
Det var kul att åka med dessa vagnar, speciellt att sitta nära föraren, han jobbade på bra med sin spak.
Kul att ha fått åka med dem.
Det var kul att åka med och även att se vändningarna.
San Francisco hade mycket trevligt att bjuda på.
Klart man måste åka med dessa om man är där. Det såg riktigt spännande ut.
Och bra för miljön också.
ing-marie
Kul tur med dessa vagnar var det.
Visst är de fina dessa gamla vagnar.
😊
Kul läsa och se alla dessa bilder.
En spännande stad verkligen.
Gun-Inger
En stad som hade mycket intressant att bjuda på.
Härliga repotager du gör när du reser runt :-)
Mvh Synnöve
Bloggen blir till minne för mig.