Budapest och skorna på stranden.

Den judiska synagoga i Budapest är den näst största i världen. Den ligger i det distrikt som är känt som det judiska gettot och var inhägnat med murar runt om under andra världskriget. Judar kunde bara lämna området med särskilda tillstånd.

Totalt dog det  550.000 ungerska judar och i Raul Wallenbergs trädgård vid synagogan hittar man Livets träd eller silverträdet. På silverlöven står namnen på de judar som dog i Budapest.

Vi går vidare till Frihetstorget och träffar på ett annat minnesmonument. Överst står det på ungerska, "Ett monument över den tyska ockupationens offer".

I mitten står är ärkeängeln Gabriels bronsfigur med armarna utspridda, med landsäpplet i sin högra hand. En av hans vingar saknas, den ersätts av ena änden av draperiet som vrider sig runt kroppen. Landsäpplet ser ut att falla ut ur handen och den  kejserlig örnen gör sig beredd på att slå ner på det. Örnen representerar Nazityskland. Den har en ring på höger ben som lyder "1944". Vid sidan av finns tretton delvis stympade kolonner,
Ända från att monumentet planerades och även i fortsättningen har det här monumentet varit  mycket omgärdats av stor upprördhet, eftersom många anser att dess symbolik är en historieförfalskning.

Trots alla protester så står monumentet där och senare har en hel del judiska minnessaker placerats intill det.

Den bilden med skuggorna var väldigt speciell.

Raoul Wallenberg är inte bortglömd här i Ungern.

Nere vid Donaus strand står nog det mest känslosammamonumentet. Här vid kajen står 60 par tidstypiska skor fastgjutna, alla är i brons.

Dessa skor ska vara som en påminnelse om alla de människor som avrättades här.

Människor radades upp här på kajen för att avrättas. De sköts och föll sedan ner i Donau, en del var fastbundna två och två då sköts bara den ena av dem och den drog då med sig den andra ner i floden. Detta bara för att spara ammunition.

Skor var dyra så även om de var slitna skulle de återanvändas, därför måste alla ta av sig skorna.

Många kommer hit och tänder ljus och lägger ner blommor.

Många judar sökte efter gömställen eller skydd. De fick hjälp av den svenske diplomaten Raul Wallenberg och andra utländska diplomater som organiserade falska papper och "säkra hus" åt dem. Dessa handlingar räddade tiotusentals judar. Det är omöjligt att uppskatta exakt hur många som räddades genom Raoul Wallenberg och hans medhjälpares insatser. Men det är obestridligt att det var tiotusentals.

Ganska nära skorna sitter den här mannen, vet inte vad den symboliserar men han ser både ledsen och uppgiven ut.

För oss återstår en spårvagnstur tillbaka till vår båt. Kvinnan jag då ser på spårvagnen visar att alla har det inte så bra nu heller. Önskar jag hade kunnat ge henne ett par skor, men jag hade ju bara en normal sko med mig.

Kvällen sänker sig och vi ska lämna Budapest.

Vi får en tur förbi de upplysta prakthusen. Slottet.

Parlamentsbyggnaden.

De ljusa prickarna som syns ovanför huset, det är inte stjärnor utan fåglar som tyckte om att hålla sig där i ljuset som spreds från husen.

2022-10-07 15:45   Vibybo

Somliga går med trasig skor sjöng Cornelis. Det förvånar mig att det fick finnas judiska områden kvar med tanke på pilkorsarna. Min mor såg judetransporterna och har beskrivit det noga för mig, hon gick i skola i Älmhult och såg boskapsvagnarna.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2022-10-10 09:37

Tack Stefan!
Ja här fick de inte ens behålla skorna in i döden.
En fruktansvärd tid som inte borde upprepas, men tyvärr så händer det gång på gång.

Svara

2022-10-07 16:04   pdahlen

Intressant, skrämmande men nyttigt att komma ihåg hir det var. Fina bilder i skymningen

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2022-10-10 09:39

Tack Peter!
Trots alla minnesmärken och påminnelser om fruktansvärda händelser så upprepas det ändå. Se bara på kriget i Ukraina hur där invasionstrupperna tar sig rättigheter att mörda och våldta.

Svara

2022-10-07 16:56   mojje

Ett känslosamt inlägg men väldigt innehållsrikt både i text och bild. -Vi får inte glömma!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2022-10-10 09:39

Tack Morgan!
Du har så rätt, vi får inte glömma.

Svara

2022-10-07 21:37   Lena Holm

Du visar monument som jag inte hade en aning om att de fanns. Mycket känslosamt med skorna på kajen och din beskrivande text. Ett minnesmärke jag skulle vilja se och uppleva. Fina bilder på de upplysta byggnaderna mot slutet.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2022-10-10 09:41

Tack Lena!
Det med skorna var nog det mest känslosamma jag sett av alla minnesmärken.
Tre såg jag men det finns dessutom ett jättestort med cementklossar, dit kom jag inte låg för långt bort.

Svara

2022-10-07 22:04   Måns H

Tack för omsorgsfullt reportage!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2022-10-10 09:41

Tack Måns för din kommentar!

Svara

2022-10-10 09:25   niniz

Åh smärtsamt med påminnelse men viktigt att aldrig "glömma"
Dina bloggar är intressanta
Tack för din vilja att dela dom
Mvh N

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2022-10-10 09:43

Tack NIni!
Krig är fruktansvärt ändå väljer vissa att starta dem och sedan begå fruktansvärda handlingar.
Minnet är ofta kort så jag använder mina blogginlägg om resorna som minnesanteckningar.
När jag glömt hur det var så kan jag gå tillbaka och kolla.

Svara

2022-10-10 14:11   Katt-Tina

Hej - och tack för fina bilder från Budapest. Det är alltid roligt och intressant att få se bilder från platser där man själv aldrig har varit. Så är det med dina bloggar, som jag läst och följt. Alltid givande att se dina bilder och läsa det du skriver.

När det gäller skorna på kajen förstår jag, att det var känslomässigt att se. För flera år sedan var jag i Polen och besökte koncentrationslägret Stutthof, några mil utanför Gdansk. Ett jämförelsevis litet läger, där "bara" 65 000 människor dog. I en av barackerna fanns en stor hög med skor....och det var synen av denna hög som berörde mig mest under hela den guidade rundturen i lägret. Det var som en explosion i själen, en isande kall invärtes lavin som spred sig i hela kroppen. Än idag blir jag djupt berörd när jag tänker på eller talar om just det ögonblick jag såg högen med skor.
Kanske för att just skor på något vis är mer individuella än andra klädesplagg. De bär på och uppvisar så personliga avtryck av sin ägare.

Man kan bara hoppas, att det inte skapas några nya högar av skor på platser som Stutthof och andra läger. Men i dessa tider skiljs skor och ägare åt i bl. a Ukraina - och det utan att de är internerade i läger.

Mvh Christina

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2022-10-11 12:11

Tack Christina!
Tack för din innehållsrika kommentaren gläder mig.
Många här i bloggen har slutat kommentera mina inlägg eftersom jag skriver om resor. Flugskam gissar jag på.
Men så mycket man lär sig på resor och sådan insikt i andra länders kultur och seder man får.

Skorna var det som gjorde mest intryck på mig så jag förstår att skohögen i Stutthof gjorde det för dig.
Dessa fruktansvärda krig och dess grymhet, undrar nu gång på gång över Putins retorik. Döda så många människor, förstöra och utplåna hus och städer för att tillskansa sig andra länders Mark.
Obegripligt.

Svara