Beauty - den vackra leoparden.
Vi for iväg med bilen på jakt efter en leopard som skulle ha slagit ett byte, men det första vi tvärnitade vid var den här stora varanen som låg vid vägkanten, den var så stor så jag trodde först det var en krokodil, när jag upptäckte den.
Men nu var det leopard som vi försökte få syn på, så varanen lämnade vi efter att ha fotograferat den. Thuto körde in med bilen i terängen, snurrade runt där över stockar och ris, men ingen leopard såg vi. Men spåren av den fanns där, färska också.
Fast plötsligt viskropar Peter "Där är den". Gömd inne i grönskan skymtade vi något gulfläckigt.
Sååå vacker hon är, inte undra på att hon kallas Beauty och så nära vi är. De olikfärgade ögon är en gammal skada.
Hon ligger där så lungt och avslappnande, ser mätt och belåten ut. Bytet har vi inte upptäckt, men ibland släpar de upp det i ett träd, för att få ha det ifred för andra djur.
Hon ger ifrån sig lite ljud, inte jamande som en katt utan mer ett rauw. Hon lockar på ungen får vi veta.
Hon fortsätter att locka och spanar in i buskarna.
Då prasslar det i buskarna och någon svarar henne.
Det är sonen som kommer, en knappt ettårig unge. Han går fram och kelar lite med mamman, har varit iväg och druckit vatten.
Han kommer sedan fram mot oss, är kanske hungrig.
Men det är tydligen bytet som han ska till och med hjälp av ungen så ser även vi var det är gömt.
Han hugger in på det med god aptit.
Som Thuto säager, det är UNREAL! Skulle ha kunnat stanna där hur länge som helst och bara tittat, men de väntar på oss vid Jacana Camp så vi måste lämna Beauty och hennes son. Jag föreslår att han ska få heta Adam, efter vår guide.
Vilken upplevelse det måste varit!
Och fina bilder
Riktigt fina bilder och en fin tråd igenom hela den här berättelsen.
Jag måste få tacka dig för att du så frikostigt bjuder oss alla på din underbara resa. Nästan varje dag lägger du ner en massa arbete o energi på den här bloggen o det är så snällt av dig nu när du också har lite besvär med din arm. Kan förstå att det inte är lätt att skriva bloggtexten med bara en vänsterhand.
Det jag tycker om så mycket i din blogg är att du bjuder oss på en massa fin information kring resan, både på färdsätt, logi o andra praktiska saker, samtidigt som du illustrerar allt med dina egna vackra bilder.
Du skriver på ett behagligt och informativt sätt, inte minst dina egna känslor du får o upplever när du möter leoparderna, lejonen, varanen, strutsarna, ja, allt. Ibland kan jag undra varför inte fler fotografer sätter ett litet avtryck av uppskattning under dina så frikostiga texter o bilder. Men jag känner dig, du är en ödmjuk person som aldrig skulle klaga, det är bara jag som tycker att mer respons skulle visas o ges. Jag vet att du är väldigt glad över att många ändå vill följa dig på din resa och läsa din text och jag önskar att du aldrig slutar blogga, du fina människa så totalt befriad från skryt o högmod!
Tack Maggan :).
Underbart, det känns som att jag har varit med på resan. Samtidigt blir jag mycket sugen på att själv åka....