Återresa från Mallaig.
Fortsättning på förra inlägget om vår utflykt från Edinburgh.
Tittar lite på Mallaig efter vår lunch, byn är inte så stor så det går fort.
Fiskebåtarna kommer in och lastar av dagens fångst.
Några är redan igång med att rensa och sortera.
Jag fick en liten pratstund med en mås, den tyckte också att det här var en bra fiskeplats.
Har man lite extra tid på sig här så kan man ta färjan över till Isle of Skye.
På bussen sa vår guide att om det är klart väder så kan man se över till Isle of Skye, men det var inte ofta det hände, men vi hade tur för vi ser alla öarna runt omkring. Det här är Isle of Skye.
Vi har tyvärr inte tid att åka ut och utforska övärlden utan beger oss till vår buss för återfärd. Vi ska försöka hinna tillbaka till Glenfinnan Viaduct innan tåget kommer på sin återfärd mot Fort William.
Vi stannar vid Glenfinnan monument och tar oss först en titt på den ensamma Högländaren som tronar på toppen av det 18 meter höga tornet. Han står där som en påminnelse av de Jacobiter som tågade med Bonnie Prince Charlie så långt söderut som till Derby innan reträtten började, som skulle försegla deras öde.
Sedan är det dags att traska upp på berget för att hinna se när tåget kör över viadukten.
Vi väntar och väntar, men inte tillräckligt länge för att hinna gå ändå höge upp och längre bort för att få den ultimata vinkeln över bron, den som man ofta ser på bilder på nätet. Hade jag gjort det så blev det att lifta hem. Men nu kommer tåget, det som kört från Fort William.
Det tuffar på och försvinner mot Glenfinnan station, där det ska möta tåget vi åkte med.
Vi väntar ett litet tag och strax hör vi ångvisslan och tåget kommer backandes.
Det går inte att vända loket i Mallaig, så det måste backa tillbaka.
Det ser lite kul ut, med det backande loket.
Dags att skynda ner till bussen, men först lite bilder på den vackra stenkyrkan som är så lummigt belägen.
Huset nere vid sjön har väl ett utmärkt läge.
Vi åker vidare, tar en bensträckarpaus i den lilla staden Pitlochry. Det är en stad som växte och utvecklades till en turistort på grund av att drottning Victoria besökte området 1842 och för järnvägens ankomst. Hon tyckte så mycket om området att folk lockades att resa hit.
Många fina byggnader i victoriansk stil finns det här.
En fin liten stad med en lokal och berömd glass.
Någon har visst tappat en kam.
Sedan hände inte så mycket mer än att vi ser ett vackert landskap rulla förbi utanför bussfönstret, solen är på nedgående då vi kommer till floden Forth och åker över på en av de tre broarna.
Tillbaka i Edingburg kör vi, som en extra bonus till Harry Potterfansen, förbi J.K. Rowlings 40-miljonersvilla. Alla fansen kastar sig fram mot fönstren och kamerorna smattrar.
Karlar i kilt går inte av för hackor, speciellt de som har kängor till kilten.
Försökte få maken att gå i kilt i det fina vädret, men av mågon outgrundlig anledning ville han det inte.
Många bilder påminner om värsta sagoböckerna..
Mv/Gunte..
Får ta och slå av på takten då jag blir gammal på riktigt.
Nu gäller det att passa på innan de drar in på pensionen och kräver att bi pensionärer ska börja jobba igen.
Skottland är vackert.
Hinner vara hemma en hel del också.
Men resa är både kul och lärorikt, får passa på innan kroppen säger ifrån totalt.
I det gula huset skulle jag inte ha något emot att bo. Vacker natur runtomkring och nära till den fina viadukten. Skottland är inspirerande.
MvH
Johnny