Åter till UB och transibiriska.
Vi lämnar lantlivet och återvänder till storstadslivet. På vägen åter ser vi järnvägsspåren för transibiriska järnvägen.
Vi stannar med bilen vid en liten järnvägsstation, för vår guide tror att det ska komma ett tåg snart.
...och inget från Moskva heller.
Så vi beger oss in till centralstationen i UB i stället.
Ganska tyst och lungt även där.
Ett stort lok finns det här, det är från 1949, en fin gammal årgång.
Men när vi är på väg att gå därifrån så kommer i alla fall ett lok tuffandes.
Efter besöket på järnvägsstationen beger vi oss till Gandantegchinlen klostret istället. Det tibetanska namnet på klostret betyder "Great Place of Complete Joy" och har ungefär 150 munkar boendes där.
Det här klostret har även ett eget universitet.
Vår guide Solongo ville gärna hit för att tända ett ljus, för sin mor på hennes dödsdag.
Solongo visar oss också listan över vad man kan be munkarna att be för, vid en disk lämnar men in sin önskan om bön och betalar efter tariffen på den här tabellen.
Mongolisk variant av food truck.
Duvorna på torget utanför klostret också lite heliga och man gör en god gärning då man ger dem lite mat.
Dags för lunch och så här fin är lekhörnan på den restaurangen vi åt på.
Lekhörnan så gullig, en noga modell av en idealiserad Ger.
Mongoliet är stort, tre gånger så stort som Sverige.
Ulaanbaatar (UB) är både modernt och det gamla Mongoliet på samma gång. Höghus blandat med koleldade Ger inne i stan. Kommer lite mer om stan sedan.
"All religion förbjöds under kommunisttiden, 1921–1990. Tusentals munkar slogs ihjäl och de flesta klostren raserades. Under 1990-talet öppnades buddhistklostren igen och många människor sökte sig till religionen. Idag är omkring 50 procent av befolkningen lamaister och 4 procent muslimer.
Efter kommunismens fall har fler än 60 000 människor anslutit sig till olika trossamfund som erkänner Bibeln som helig skrift."
Såg du några kyrkor där?
Om du läst de föregående inläggen så såg du att det är många förstörda kloster där. Så många munkar dom dödades. Men under Chinggis Khaans tid var det religionsfrihet, vilket komunisterna satte stopp för på 20-talet. Jag såg någon kyrka inne i UB, men det är inte så många som är kristna. Tror också att det är fler Buddister än hälften av befolkningen. Ute på landsbygden så är det närapå alla.