Ännu ett år.
Ännu ett år har gått, ja inte ett kalenderår från januari till december för jag kom lite i otakt. Fast det är ett år ändå.
Det började med att mina promenader fick avbrytas med att hitta en bänk att sitta ner och vila på. Ibland bestämmer kroppen för lite annat än vad huvudet och vad jag vill, då är det bara att lyda. Bänken jag hittade var bakom ett böjt träd vid Mälaren.
Så vi börjar med november 2020
Jag gick inte promenader så sällan som en gång i månaden, men det såg ungefär lika ut varje gång i samma månad.
Men solig novemberdag fick jag sällskap av Ronja.
Sedan kom december och den var ganska mörk och dyster ...
...med fortsatt isolering och julfirande utomhus. Prinskorven fick bli grillkorv, det var en högt sagt annorlunda jul, inte lika kul men mysigt blev det.
Så fick vi nytt år och i januari blev det ljusare för då kom snön. Inte så mycket först.
Men i februari då hade vi riktig vinter ett tag och Ronja var på besök.
Hade inte hundsällskap alla dagar, men tog med min glaskula ibland.
I mars var all snö borta, men Ronja på besök igen.
Maj och nu börjar det knoppas.
I juni är alla löv utslagna och någon har flyttat en bänk till trädet. Cykeln ser ut att vara en hyrcykel.
I juni var jag äntligen fullvaccinerad och kan börja träffa folk igen. Fast med förstånd, som min läkare sa.
I juli var bänken kvar men cykeln borta.
Augusti var varm och solig, i alla fall den här dagen.
I september börjar naturen ändra färg.
Och så är vi runt, oktober. Ronja var på besök igen och fick vara med under trädet. Hon hade inget emot att ta en paus där.
Hade nog önskat att jag slapp pausa på bänken där, men nu när det ändå var så.
Tur att i kunde ha hundbesök under den tristaste delen av pandemitiden.
Hälsningar Halina
Åren går fort, känns som fortare då man blir äldre.
Tur det fanns en bänk där vid mitt träd.
Det har varit så samma samma men annorlunda
Toppen och tack för titten
Blir inte så mycket till promenad nu, men tack för att det finns bänkar. ;)
Har ett album här på fotosidan där jag följe några träd, hade en idé om att återvända dit men byggboomen i stan gör att de inte är så lättbesökta längre.
Här var det ganska lätt att välja plats, satt ju på samma ställe på bänken. ;)
Snyggt!
MvH
Johnny
Visst hade jag fint sällskap, hon har förgyllt våra isolerade veckor då vi bara kunnat träffa släkten utomhus.
Ganska härligt ändå med årstider (skriver jag som brukar oja mig över vintern…)
Jag gillar vinter, uppväxt i norr, men då ska det vara riktig vinter så som vi hade på februaribilderna. Inte en massa slask.
Kommer inte så mycket längre på mina promenader nu. Tvingade mig dit ibland och undrade hur jag skulle ta mig hem ;) Men hjälp hoppas jag på inom en snar framtid.
Trädet är fint och ramar in bra.
Hälsningar Lena
Många år har gått sedan du såg henne som liten nyfiken valp. Är ett underbart sällskap nu när on kommer på sina besök. Nosen har grånat tidigt på henne, de labradorer vi hade blev knappt grå alls, trots sina 14-15 år.