Högt över marken svävar betongen.
I Tokyo kan man känna sig ganska liten på jorden. Jag når inte så högt över havet med mina 161 cm men ute på gatan bland alla japaner så kände jag mig ganska lång ändå ända tills jag höjde blicken och såg alla hus. Då kände jag mig ganska liten, mer som en myra i storlek. Till exempel vårt hotell det började uppe på våning 25 och fortsatte med rummen uppåt till 34:e våningen. På backen såg det ut som det sträckte sig ända upp till himmelen.
Det var inte något av de högsta husen i området där vi bodde.
Markpriserna är säkerligen dyra och då får man bygga på höjden.
Bor man högt är det bra med brandstege men man bör nog inte lida av svindel om den ska användas.
Det högsta huset vi hittade som det gick att åka upp i hade 47 våningar och på den 46:e våningen fanns det en plats där det gick att beundra utsikten.
Ibland var det inte så lätt att förstå vad japanerna hade för sig, den här mannen åkte upp hit för att fotografera sina skor. Inte några nya skor, utan ett par väl ingångna och lite nötta bruna läderskor.
Jag passade på att ta lite bilder på omgivningen från hög höjd. Bron längst ut till höger kallas för Rengbågsbron.
Här uppifrån ser inte ens de andra höga husen så höga ut.
En lunch med den här utsikten var väldigt trevlig och god mat hade de också. Restaurangen heter /so/ra/si/o/, är du i Tokyo så är det ett "inte-missa-ställe".
Till och med från vårt hotellrum på 28:e våningen såg många hus ut som om de var hämtade från ett modellbygge.
Mitt första intryck av Tokyo var: Högt, varmt, vänligt och rent.
ing-marie
Markpriserna? Mark- och fastighetsbubblan var alldeles enorm för typ 15-20 år sen. Svenska ambassaden sålde luften ovanför huset så att grannarna kunde bygga extra högt, en av de bättre affärer Sverige gjort. Sen sprack bubblan och Japan har egentligen inte hämtat sig. Flitiga hårt arbetande japaner jobbar och jobbar, räntan ligger kring noll procent men statsskulden ökar och ekonomin stampar.
Hörde att arbetslösheten var hög även i Japan, trots att de hade många jobb som är bortrationaliserade här i Sverige.
Mannen med skorna var en gåta, önskar jag hade kunnat fråga honom varför.
/Torbjörn
Funderade länge på mannen, varför han åkte dit upp för att fotografera sina skor.När han var klar så gick han därifrån.
Ha det gott på alla sätt
Gun-Inger
Här är dygnet lite uppochnervänt fortfarande. Lite svårt att hitta den rätta dyngsrytmen efter att ha haft sju timmar tidsomställning.
Brandstegen och bilden efter det blir favoriterna idag.
Vilken upplevelse, jag hade nog gått runt och gapat i förundran. :-)
//Ewa
När det inte får plats på bredden får man bygga på höjden.
Fint fångat! =)