Resan i Afrika fortsätter, men nu utan vilda djur.
Så har vi äntligen kommit fram till gränsövergången till Zambia. Vi kommer till Kazungula, det är nästan som vårt treriksröse, fast här är det floden Zambezi som är gränsen och där strålar fyra länder samman. Botswana, Namibia, Zambia och Zimbabwe.
Vid färjelägret är det fullt med folk som väntar på nästa färja och framför allt bilar och långtradare. Känns lite konstig att vara bland så mycket folk efter att ha levt ute i djungeln så pass länge.
Färjan ser väl inte så där väldigt förtroendeingivande ut, men är tydligen stadig eftersom den bär en hel långtradare, men bara en åt gången, så köerna är enorma där vid gränsövergången.
Vi har tur som inte ska ha med bussen över floden, utan får en egen liten båt som tar oss över.
Russel håller utkik i fören.
Det börjar bli kväller nu och med den fina speglingar i floden.
Så är vi över på den Zambiska sidan av floden och där är det inte lika långa köer av långtradare, utan ändå längre köer. Det kan ta flera dagar i kö för att komma över floden. Massor av försäljare är det också som försöker sälja sitt hantverk till oss.
Med en nervös Adam i spetsen skyndade vi iväg till passkontoret för att hinna få våra pass stämplade och visa ordnade innan de stänger. Klockan är nu 17:58 och passkontoret stänger kl. 18:00. Om vi inte hinner så får vi övernatta här.
Vi hade tur och hann in innan de stängde, mycket trevliga var de dessutom. Jag vågade inte fota där inne för att inte riskera att reta någon och inte få något visa. Nu kan vi fortsätt mot det planerade sovstället nära Livingstone. Fast först så blir vi naturligtvis stoppade i en poliskontroll. Ganska sent kommer vi fram till River Club, ett ställe byggt i bästa kolonialstil alldeles vid Zambezifloden.
Vårt rum heter dessutom Livingstone suite.
Måste säga att det var väldigt lyxigt och fint där.
Med eget vardagsrum och badavdelning en trappa ner. Får ta och fota den när det blir ljust.
Det är mörkt ute nu, så vår alldeles egna pool får vi ta och inspektera i morgon.
Spännande!
(uppkoppling ute i bushen... ????)
Jag förstår och det är ju helt rätt... ger den där "på-plats-känslan"! Men bra att veta att du är hemma i trygga Sverige igen! :-)