Jakten på leoparden

Dagens chaufför och guide i vår bil är Russel, när vi före soluppgången beger oss iväg.

Startar med en bedövande vacker soluppgång. Alla vill ut och njuta av den.

Extra fin med akasiaträdet som förgrund.

Även blåkråkan har vaknat, men i gryningen ser man inte hur vacker fjäderdräkt den har.

Det ljusnar och fåglarna syns lite bättre. I ett träd sitter en näshornsfågel.

En Red-billed Francolin springer på vägen och varnar för något. En lustig fågel som tydligen varnar de andra djuren för analkande fara.

Strax efter ser vi leopardspår i sanden på vägen. Färska är de också.

Russel följer spåren och visar oss var leoparden gått, ibland försvinner spåren in i gräset och snåren för att strax komma ut på vägen igen. Den är nära och vi ser alldeles färsk spillning. Vi följer spåren in bland snår och buskar, inte för att jag ser så mycket av spåren där, men Russel visar på små tecken på att här har leoparden nyss gått. Bilen med oss i, kör fram och åter ute i terrängen och spänningen stiger, doften av stor katt är påtaglig. Ja det luktar faktiskt leopard. Russel säger att den är mycket nära, men hur vi än spanar och letar så är den som "Gäckande skuggan" och vi får inte se en enda skymt av den.

Vi återvänder till vägen och spanar efter andra djur.

Nu när det blivit ljust så kan man se hur vacker blåkråkan är. Det riktigt skimmrar om den.

En Khoran bustard kommer riktigt nära bilen.

Strutsarna springer med graciösa steg.

Det är tur att vi har Peter med oss som spanar efter orm för annars kanske vi inte hunnit med att få syn på Rikki Tikki Tavi och hans kompis. Röd mungo alltså.

De är så söta och kärleksfulla mot varandra, lite svårt att tro att de lever på  skalbaggar, skorpioner och kobror

Sedan såg vi några märkliga djur, de såg ut som en korsning mellan häst och älg tycker jag. Red hartebeest heter de. Alla  står och stirrar åt samma håll. Russel förklarar att de anar fara från det hållet.

Mycket riktigt också, för strax efter träffar vi på två tjusiga lejonhanar, det är två bröder och har liksom ingått i en pakt och lever tillsammans.

Nu är det inte bara ståtliga rovdjur och vackra hovdjur som vi ser,  även små kryp som fästingar och som den här tusenfotingen  korsar vår väg.

Fler djur är på jakt, fångar den här rovfågeln på bild och ser då att den har ett byte i klorna.

På håll ser vi hur dammet yr och undrar om det är jakt på gång, men tydligen är det lek. Oryx och gnu far runt i vild gallop fram och åter utan att något rovdjur syns i närheten.

En sekreterarfågel spatserar på andra sidan av vägen. Den är släkt med örnen och borde heta den Vandrande örnen istället. Den lever i huvudsak på ormar,  som den jagar genom att springa ifatt och sedan stampa ihjäl.

Vår ormspanare har ögonen med sig igen och jag har turen att få en svart mamba på bild. Skönt att det blev bara på bild för den är extramt farlig.

Pufformen som alla försöker få en glimt av här, var så snabb så jag fick nöja mig med att se den och fota folksamlingen. Ser att inte alla vill komma alltför nära för även den är väldigt farlig.

Här får ni inte vara...............visar den bleka duvhöken.

Så vi tar en välbehövlig siesta.

2009-04-21 16:58   Arne Bivrin

Arrrghh! Jag biter mig i tungan och läppen och korsar mig och räknar sakta baklänges till en miljard - men det hjälper inte: JAG ÄR AVUNDSJUK!!! ;-)

Må din arm bara bli bättre.

Besvara

2009-04-21 17:14   Margareta Cortés

Tack Arne, både för kommentar och lite skratt...:)
Armen blir bättre och jag räknar dagar och timmar tills jag slipper armlåset( läs pinoredskapet).
Bitit sig i tungan ser lejonet här uyt att ha gjort också för den är kluven, synd bara att bilderna inte går att förstora här så att det syns. Även råttan i fågelns klor försvinner i den lilla bilden.

Besvara

2013-04-22 17:32   Robin Eriksson

Riktigt vackert! Nu blir man ressugen igen :) Har läst snart hela din blogg och den är riktigt bra måste jag säga.
Mvh Robin

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-23 13:28

Blir faktiskt riktigt imponerad och glad över att du läst nästan hela min blogg.
Även jag blir ressugen då jag blickar bakåt i inläggen.
Tar tid innan jag kan resa igen, men i september om allt går bra så kommer jag iväg igen.

Svara