Doro/Nawas-Noshörningens fot
Vi är nu i Damaraland där folkslaget Damara bor. Deras språk som har ett lite speciell klickljud var väldigt svårt för oss att uttala. Det antas att Damarafolket kom till Namibia på 900-talet och de lever i huvudsak på att föda upp kor och getter. De första innevånarna här var Sanfolket d.v.s bushmännen, det är de som har efterlämnat de berömda klippmålningarna som vi ska se i morgon. Hererofolket kom till Namibia på 1500-talet och de bor också i det här området. Vi stannade där några Hererokvinnor klädda i färggranna klänningar och lite speciella hattar sålde souvenirer. Klädseln är inspirerad av de tyska adelsdamena från kolonialtiden och hattarna ska symbolisera kohorn.
De sålde dockor och stenar.
Barnen var mest intresserade av att bli fotograferade och sedan få se sig själva i displayen på kameran.
En charmig lite kille som ville komma så nära som det bara var möjligt.
En blivande fotomodell?
Få se, hur blev det?
En sista bild innan vi åkte vidare.
Strax passerade vi Ugab River, som är Namibias längsta flod.
Blev lite nyfiken på vad vår guide och chaufför Douw tittade på.
Svaret var dessa fält av den gula blomman ökenböna. Det var tydligen mycket ovanligt att den blommade så här rikligt.
Lite närmare.
Landskapet förändrades och det blev mer dramatiskt med en mängt stenblock, som det såg ut som en jätte kastat runt eller staplat på hög.
Vi började närma oss dagens mål och snart kunde vi skymta en märklig fortliknande byggnad, det var huvudbyggnaden på vår lodge Doro/Nawas (Det där snedstrecket / ska uttalas som ett klickljud). Så här vackert är det i solnedgången. Dara/Nawas betyder noshörningens fot.
Här ska vi sova i natt!
Extra skönt var det nu med en dusch ute på altanen, med utsikt över elefanternas marker.
Före middagen samlades vi på taket till "fortet" för att njuta av solnedgången, med en öl eller drink.
En otroligt vacker solnedgång fick vi återigen uppleva.
I fjärran rasade ett åskväder där himmelen lystes upp av enorma blixtar och jag önskade att jag hade haft stativet med mig. Blir inga bra blixtbilder med kameran på frihand men var tvungen att försöka ändå.
En god middag och sedan i säng. Då var det becksvart ute, så jag var tvungen att få ledsagning tillbaka till vår stuga för att hitta den.
janf
Ser fram emot berättelsen om grottmålningarna...
Allt gott!/Susanne