och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Historien om en melon.

Det var en gång en melon som hette Tsama. Den växte i Namiböknen och skulle bli mat till en elefant, när den blev stor, om det inte varit för en Land Rover som kom körande på den ensliga vägen.

Här växer den.

Lite närmare.

Föraren Douw hoppade ut och plockade den. De här vilda melonerna är lite annorlunda än de som vi kan köpa i butikerna, men hjortdjur och elefanter äter dem gärna och får då i sig viktig vätska.

Två spjuvrar i framsätet av bilen har bestämt sig för att skoja lite så Douw delar på melonen och låter Adam smaka. Mmm så gott, säger Adam. Är det någon mer som vill smaka och det är det. Peter är väldigt sugen. Han ser inte glimten i ögat på Douw.

Den melonen var fruktansvärt bitter i smaken. Douws ögon glittrar av busighet under hatten.

Den melonen får gå tillbaka till naturen.

Då var vår "lunch pack" desto mer uppskattad. Så här glada blev vi när den plockades fram.

En lång och ödslig väg låg framför oss.

Med jämna mellanrum stod det bord eller tunnor med stenar och lite hantverk på, det var öknens "snabbköp". Ta det du vill köpa och lägg pengarna i burken.

Vi fick också veta vad djuren i öknen får sin vätska ifrån, det är den här växten som heter dollarbusken. Den är så vätskerik så man kan krama vatten ur bladen.