Golubacfästningen
Golubac var en medeltida stad på södra sidan av floden Donau, men redan under romartiden fanns det en bosättning här. Tiden för när den här fästningen började byggas är ganska osäker, man vet inte heller om det var bulgarer, serber eller ungrare som byggde det. Men man är allmänt överens om att huvuddelen av fästningen byggdes tidigt på 1300-talet.
Det är tidig morgon då vi kommer fram till fästningen.
Trots att fortet funnits här så länge har det inte varit någon turistattraktion eftersom det var i så dåligt skick och vägen gick dessutom rakt igenom fortet. Nu är en tunnel sprängd genom berget och där går biltrafiken nu.
Kanontornet ligger numera delvis under vattennivån efter att vattenkraftverket byggdes under 1960- och 1970-talen.
Före kraftverksbygget fanns här även en ö med ett samhälle på, de människorna var tvungna att flytta. Det enda som nu syns av den ön är lite träd som sticker upp i floden.
Här finns också en mystisk bro. Historien om den vet jag inte så mycket om mer att den började byggas men kriget i Jugoslavien kom emellan. Sedan fick den stå så här.
Så nu finns där en bro utan början och utan slut. Den ser nästan ut att hänga i luften då man ser den på håll.
Från början av 2000-talet har mycket av fortet varit igenvuxet, vilket gör de flesta sektioner högre upp på kullen otillgängliga. Under våren 2005 påbörjades ett offentligt projekt för att restaurera fortet. Nu är det öppet för besök.
Jag och maken är tidigt uppe och går ut en sväng. Ser en konstig byggnad uppe på berget och försöker gå dit. Men där är det stopp och belägg, vakter säger att vi får inte gå utanför området. Får i alla fall reda på att det är en gammal gruva.
Går bort till fortet istället, eftersom jag går så sakta tänkte jag vara förberedd innan de andra från båten kommer.
Kommer över vindbryggan och in en liten bit i fortet.
Inser att där inne kan jag inte gå. Höga ojämna trappsteg och svårforcerade gångvägar. Vänder och börjar gå ut igen.
Hinner inte så långt innan en vakt kommer ifatt och berättar att där får vi inte vara, får bara gå in med gruppen.
Ja, ja, jag hade inte för avsikt att gå in heller. Men maken klarar det galant och kan sedan visa mig hur där ser ut.
Så här kommer några av hans bilder.
Dags för oss att fara vidare mot Järnporten.
Här ser man delar av den gamla vägen.
Du har nog rätt, de vill inte ha turister klättrandes där inne.
Det fortet såg lite ut som ett slott också med sina tinnar och torn.
Jag har försökt få reda på mer om bron, men hittar inget. Kollade på Google maps och där kan man se bron (som egentligen inte är någon hel bro) som en skugga. Är antagligen något som de som byggde den helst vill glömma.
Intressant och fina bilder!
MvH
Johnny
En rejäl fästning hade de där, skulle ha varit kul att kunna se tillbaka i tiden ochse hur det var då.
/N
Vi letade efter riddarna, men de gömde sig när vi Vikingar kom.