Järnporten
Då är vi på väg in i det som kallas för Järnporten. Den smala sprickan i berget vidgade sig och vi kom sakta in i det som kallas för Järnporten.
Det blev brantare på båda sidor om floden.
Någon ville verkligen förmedla att de gillar naturen och bosatt sig på den smala remsan nere vid floden.
Många grottor kantar klippväggarna på den här sträckan. Den största grottan, Ponicova har två ingångar och man kan besöka den med en auktoriserad guide.
Ingen uppfiffad grotta som man som vanlig turist kan besöka utan man behöver vara riktig utrustad för att besöka den.
Vi fortsätter in i Järnporten.
Nu börjar vi spana efter ett konstverk "Ägget" som ska finnas på den serbiska sidan. Se, där har vi det! Det har tydligen stått där länge och börjar vittra sönder.
Vi har också kommit fram till platsen där det var ganska så dramatiskt att passera innan kraftverket och slussen byggdes. Flodbäddens klippor och tillhörande forsar gjorde ravindalen till en ökänd passage för sjöfarten, även för de mest rutinerade båtsmännen. I vakttornet här bevakades det om det gick att åka eller ej.
Om kulan som sticker ut frånhuset var i vågrät ställning så var man tvungen att vänta, stod den lodrätt var det fritt fram. Kulan stod vågrätt nu när vi kom, men eftersom det nu finns en sluss längre fram behövde vi inte bry oss om den signalen.
Det fanns ett kloster på den här platsen på antingen 1300- eller 1400-talet (det exakta året är okänt) men byggnaden förstördes under striderna på 1600-talet. Försöken till återuppbyggnad stoppades efter att det stigande vattnet på 1960-talet placerade ruinerna helt under vatten. Men 1993 byggdes ett nytt kloster här.
Det är byggt i sten och ovanpå ruinerna av det gamla klostret.
Det som jag tror är mest känt här vid Järnporten är nog det enorma ansikte som är uthugget i berget.
Ansiktet är 40 m högt och 25 m brett. 12 skulptörer gjorde ansiktet på uppdrag av en rumänsk affärsman och en historiker vid namn Dragan. Prislappen var "bara" på 1 miljon dollar. Detta enorma ansikte som är uthugget i den rumänska sidan av floden Donau, firar den rumänska hjälten Decebalus, som utkämpade många strider med romarna. Decebalus ledde sin armé i strid med romarna många gånger. Han tog sitt eget liv efter att den romerske kejsaren Trajanus erövrat Dacia år 106 e.Kr.
Texten under ansiktet lyder. Decebalus rex, Dragan fecit.
Dragan hade hoppats på att någon skulle ha skapat ett liknande konstverk på den serbiska sidan av kejsaren Trajanus, men så blev det inte. En bit längre bort finns däremot Tabula Trairana, den är av betydligt äldre datum.
Tabula Trairana är från år 101 e. Kr. Den markerar var den romerska truppen drog fram.
Vattennivån i Donau har stigit i samband med kraftverksbygget och 1972 flyttades tavlan upp 35 meter.
I väntan på att komma till slussen längre fram på floden så gick vi in och hade glassfest.
Alla blev som barn på nytt och njöt av glassen.
Ibland såg det trångt ut och jag undrade om vi skulle komma fram där med vår lilla flodbåt, men större fartyg tog sig fram så då borde vi även komma förbi.
Vi var inte så många på den här båten så oftast var det ingen guidning alls, men i det här partiet berättade vår reseledare om det vi passerade. Bra att läsa på innan också.
På de ställen där det var guide på stan hade vi sändare med snäcka i örat och kunde gå i vår egen takt och titta. Gjorde inget om man kom på efterkälken , man hörde ändå. Mycket praktiskt och speciellt bra om man inte hör så bra längre.
Glassen var god, även för mig som inte är så där förtjust i glass.
Fina foton
/N
Det var ett behagligt sätt att resa på.
Har hänt mycket i det här området genom åren.
Fint landskap var det.
Hälsningar Lena
Tror inte det går att simma så långt in i den grottan. Det mesta är visst ovanför vattennivån. Men grottan är djup så det lockar många att besöka den.
Glassen var god.
Tack för att du delar med dig.
MvH
Johnny
En trevlig båtresa var det verkligen. Fick se så mycket.