Rallaren, Viggen och Håverud
När vi är på bilsemester så har vi en tvåtimmarsregel, av hälsoskäl så får ingen körning ta mer än två timmar i sträck.
Sedan är det rast och bensträckare som gäller. På väg mot nästa mål på den här resan så blev det ett stopp i Hallsberg. Eftersom Hallsberg är en knutpunkt i det svenska järnvägsnätet så kändes det naturligt att gå till järnvägsstationen och ta en bild.
Där vid stationen träffade vi på Rallaren.
Nästa bensträckare blev det vid Göta kanal och slussen vid Norrkvarn.
Vid Häljestena, var det plötsligt bilköer i stockholmsformat, när vi kom närmare så såg vi att det var omläggning av vägen. Aha vägbygge, trodde jag. Men lite konstigt att det var så många militärfordon och folk från försvarsmakten där. Brukar det inte vara vid vägbyggen.
En bit in på omläggningen fick vi svaret, ovanligt många människor hade samlats ute i skogen och på ängarna och då upptäcker jag att ute på riksvägen står ett JAS 39 Gripen-plan. Lite tidigare hade vi sett ett som flög omkring och tydligen hade det sedan landat på vägen. Klart vi stannade och jag slet fram kameran för att få en bild. Fast medans jag höll på och bytte till telet så drog det igång med ett öronbedövande dån och planet lyfte och for iväg. Snopet, fast fick ändå se den lyfta. Läste senare om övningen här.
Vi for vidare och tyckte väl att det var lämpligt med ett stopp vid Rastplats Viggen och med lite fantasi och klonverktyg så kan man få även den att lyfta.
Måste få säga att de som sköter om den rastplatsen där måste få en eloge. Så välskött och så fin toalett har jag aldrig sett på en rastplats förr. Blommor och prydnadsföremål var den pyntad med också.
När vi står där och mumsar på varsitt äpple så dånar det till ovanför oss och där kommer Gripen igen, självklart har jag 70 mm på kameran, men slängde iväg ett skott ändå. Pricken där uppe är flygplanet.
Man kan förstås beskära lite och se att det verkligen är ett flygplan.
Dagens mål är Håverud och framme där checkar vi in på Håveruds Hotell , får ett trevligt rum vid strandkanten blir bjudna på lite gofika innan vi tar en promenad ner till Slussområdet.
I Håverud är det naturligtvis akvedukten som är det stora dragplåstret och en stor del av anledningen att vi åkte hit. Den var en genialisk lösning på ett stort problem. Det verkade inte möjligt att bygga kanal och slussar här på grund av den mjuka berggrunden och den djupa kanjonliknande dalen där älven störtade fram. Nils Eriksson löste, det som innan ansågs som en omöjlig uppgift, genom att föreslå och bygga en akvedukt.
Dalslands kanal börjar i Köpmannebro vid Vänern. Engelsmannen Roger Pilkington utnämnde denna kanal till världens vackraste! Den började byggas 1864, och 254 km och 31 slussar senare blev den färdig, år 1868. Ändå är bara en enda mil grävd kanal, resten är naturligt sjösystem.
Kanalmuseet var öppet, men vi undviker trängsel så ett besök där inne får vänta till någon annan gång.
I stället passar vi på att titta och beundra akvedukten. Det var ganska lugnt, men en båt skulle över akvedukten just när vi kom.
Backar man en liten bit från den utsiktspunkten så ser man att det är tre olika färdmedel som kan korsa varandra där. Båt, bil och tåg.
Några personer som byggt och som besökt kanalen. Min autograf var det ingen som var intresserad av.
Vi passade på att gå upp på själva akvedukten och se hur båten fortsatte sin färd ut mot sjön.
Sjön suger sägs det och det stämmer nog, för nu var vi hungriga. Bänkade oss vid kanalen för en rejäl räkmacka. Det enda negativa man kan säga om den mackan var nog att den var i största laget, men så god.
Innan vi lämnar Håverud nästa morgon tar vi oss upp till landsvägsbron och utsiktspunkten där ovanför.
Även från bron har man fin utsikt över akvedukten.
Lilla M är en tuff björn från Alaska så han ville visa sig riktigt modig och posera på vägräcket.
33.000 nitar håller ihop den akvedukten. Den är en fritt hängande bro, som vilar på två murverk och går att lyfta bort för reparation.
Stannade till där för många år sedan och har länge pratat om att åka dit och titta lite mer noggrant, nu blev det av.
Tur om du få lyckats se ett gammalt Viggen i luften. Det är kanske inte var dag. För mig var det nog när ett startade på Bromma 1970 när det var alldeles nytt, när jag jobbade på Linjeflyg. Viggen tillverkades mellan 1970 och 1990 ca så det har tagits ur drift sedan många år.
Om det är planet på rastplatsen Viggen du menar, planet i närbild så är det inte den vi såg i luften på riktigt. Som jag skrev så behövdes det både lite fantasi och klonverktyg för att få den att lyfta.
Det plan jag såg lyfta vid riksvägen var det som är på den inzoomad bilden.
Håller med om att bloggar med bara en bild utan text eller berättelse därtill mer hör hemma i avdelningen bildkritik, hoppar i regel över dem till förmån för de som har något att berätta.
//Conny
Håverud är intressant, vi hade planer på att åka dit förra sommaren, den som mer eller mindre blev inställd, nu fick vi komma iväg istället. Blir nog fler resor den här sommaren.
HaD/Gunte..
Vi var nog där tidigt på säsongen, med tanke på hur lugnt det var.
Ingen trängsel och mest människor i vår ålder som var där.
Tur att det var en båt i rörelse ändå.
Fina bilder fick du med dig
Det var ett trevligt stopp där i Håverud, vi bodde bra och fick se en hel del.
Vi har gjort som du tidigare, varit på väg någon annanstans.
Nu passade vi på att övernatta och titta ordentligt.
Resa i Sverige är trevligt.
Håverud: Verkligen imponerande grundlig avsyning och avfotografering! Jag har varit där ett flertal gånger och sett tredjedelen. Ibland var delar avstängda, ibland var jag för lat.
Akvedukten är ju byggd av järn. Kanalfolket renoverade den hopnitade och blymönjemålade konstruktionen. Bra jobbat att kunna hantera äldre teknik och blymönja, en effektivt rostskyddande men också giftig produkt som man inte ska (och numera inte heller får) hantera hur som helst.
Det är ett imponerande bygge och lika intressanta att Eriksson fick gehör för sin idé om det bygget.
Tänk att den håller än i dag, visst lite reparationer, men nya broar håller inte så länge.
Hälsningar Lena
Tvåtimmarsregeln är både viktig och trevlig, för vi får lite stopp där vi annars inte hade hamnat. Dessutom viktig, märkte det efter en resa då maken hamnade på sjukhus med lungemboli. Viktigt att röra på benen även då man kör bil, inte bara flyget.
Intressant ställe det där Håverud. Äntligen kom vi dit, var tänkt att åka dit förra sommaren.
Räkmackan var mycket god, men vi hade kunnat dela på en så stor som den var.