De Flammande klipporna och dinosaurier.
Vi är kvar i Gobiöknen vilket inte är så konstigt eftersom den är så stor. Med sina 1,3 miljoner km2 är Gobiöknen den femte största öknen i världen. Gobiöknen är ett säreget område och skiljer sig delvis från andra öknar Här finns inte bara sanddyner utan också vidsträckta stäpper, bisarra klippformationer, raviner, berg och till och med skog.
Någon skog har vi inte sett till ännu men vi har kommit fram till Bayan zag eller "De flammande klipporna" som de populärt kallas för.
Det är varmt, så varmt så att luften dallrar då vi traskar iväg från vår camp mot dessa klippor.
När vi gått en bit vänder jag mig om och i hägringen där borta ser det ut som om vi har en sjö mellan oss och campen. Det till och med speglar sig i det vatten som inte finns.
De här klipporna som vi nu ska besöka är lite speciella eftersom det var här som Roy Chapman Andrew upptäckte dinosaurieäggen. Han var en förespråkare för teorin om mänsklighetens ursprung i Asien och ledde flera expeditioner till Asien 1922-1928 som kallades "Centralasiatiska expeditioner" för att söka efter de tidigaste mänskliga kvarlevorna i Asien.
De startade sin expedition från Peking 1920, de drog iväg med bil och kameler. De hittade inga mänskliga kvarlevor, men här vid dessa klippor gjorde de stora fynd av dinosaurer. Bland annat ett skelett av en stående Paraceratherium, den tros ha sjunkit ner i kvicksand och fastnat där.
Av en slump så upptäckte han även de berömda äggen, han klättrade runt bland klipporna och föll, rullade iväg en bit och där han sedan hamnade såg han något sticka upp i sanden. Det han hade hamnat på var ett bo fullt med dinosaurieägg, de allra första dinosaurieägg som någonsin upptäckts och dessa fynd visade för världen att dinosaurierna lade ägg. I närheten av boet låg kvarlämningarna efter en tvåbent dinosaurie som man trodde var där för att ta äggen och fick därför ett namn som betyder "äggtjuven som tycker om noshornsödlor". Senare visade det sig att den inte alls var där för att röva äggen utan att det var de egna äggen.
Utgrävningarna varade två år, under vilken många hundra ben grävdes upp. Andrews har kallats för "verklighetens Indiana Jones" och antas vara inspirationen till denne då han bland annat stred mot banditer i Gobiöknen.
Det är inte någon expedition för utgrävning som vi skymtar där uppe på toppen av klippan, utan de bilar som jag var något irriterad över att de parkerat där, visade sig tillhöra både turister (som inte orkat gå dit) och försäljare som ofta kommer i turisternas spår.
Svalka under försäljningsbordet och kalla drycker är inte så dumt i värmen.
Fin utsikt uppifrån klippan och här ser man hur stor den är. Det står några människor längst bort.
Vi traskar tillbaka till vår camp, rejält trötta, promenera i värmen tar på krafterna. Vi vilar lite i skuggan av palmen...
...och ser sedan en mycket intressant film om Roy Chapman Andrew och hans expedition.
På kvällen åker vi tillbaka för att se om klipporna flammar i solnedgången, men vi har lite otur med moln även vid den här solnedgången. Men färgen på klipporna är lite annorlunda på kvällen.
Men se där nere, är det inte en sovande dinosaurie som ligger där. Huvudet ner mot busken och svansen lite böjd. Med en stor dos av fantasi så kan man upptäcka en hel del här.
Det här var all solnedgång vi fick.
Nästa morgon fortsätter vi vår resa, flickan som välkomnade oss och några till av personalen på campen kommer och vinkar farväl. Att vinka farväl och önska lycka till på färden är väldigt viktigt här i Mongoliet. En sed som härstammar från när krigarna drog iväg och de inte visste om de skulle återvända. Vi blir även välsignade med kamelmjölk.
Vi tar svängen förbi klippan och får se den i morgonljus också.
Jag ser något på kanten till klippan och ber att vi ska stanna, tycker nog att det ser ut som skelettdelar från en dinosaurie där uppe.
Håll med att visst ser det misstänkt likt ryggraden på ett stort djur.
Klippan är skyddad numera så vi får inte gräva och undersöka mitt fynd utan far vidare mot nya upptäckter.
föregående --- nästa
/MA
Man lär sig en hel dl av att resa.
En resa som var så otroligt givande, vi lärde oss så mycket och kom i kontakt med så många av lokalbefolkningen tack vare att vi bara var två med egen guide.
Hade inte kunnat prata med så många där annars, ytterst få kan engelska och jag kan inte mongoliska.
Hade nog inte blivit så långvarig där om jag grävt, fast klippan var stor så det fanns kanske någon undanskymd plats att gräva på. Den sovande dinosauren var en bonus. ;)
Klädstilen på den tösen ser lite indiansk ut, men var någon lokal folkdräkt.
Ha det gott /Stig
De böckerna skulle jag vilja ha nu.
Sven Hedin var med och kartlade stora delar av Gobiöknen och han hade rätt, den är stor.
Ett mycket intressant land att resa i, men det är stort.
Tar tid att ta sig runt och vägarna är dåliga eller obefintliga.
/Uffe
Som du säger är det vanligt även i Nepal, vi fick fina sjalar och blev även fotograferade till hotellets hemsida senast vi var där. Även då vi var på Bali blev vi avvinkade fast inga sjalar.
Det var ju synd att man inte fick leta dino-ägg.
Ha det gott
Bob
Tur det, annars vore det nog ingen klippa kvar om alla fick gräva.
Hälsn!
Jag tror nog att det är delar av ett skelett som syns där uppe på klippan, vår chaufför och guide var ganska så övertygade de också. Även lite imponerade över att vi såg det, de hade inte upptäckt det trots att de åkt där förut. Kan nog var ett ägg också.
Jag som snöat in på optiska fenomen tittade lite extra på andra hägringsbilden. Man ser ju precis som du skrev en spegling i vatten som inte finns. Längre bort ser man nåt som ser ut som havet och en horisont - men "horisonten" är taggig, ett tecken på att också den är ett optiskt fenomen.
Du har nog rätt om horisonten också, för där fanns inga berg på den sidan om vår camp bara öken.
Det hände en hel del på den resan.
//GöranR
Ett spännande land.
Vi borde kanske bygga en sådan här på tomten. ;)
Såg ganska ofta hägringar, men bara de här som jag lyckades få på bild.
Ett så fascinerande land detta.