Machu Picchu

De flesta som hör talas om Peru tänker nog direkt på Machu Picchu, det gjorde även jag före resan. Tänkte att det skulle vara höjdpunkten och målet för att resa hit, men Peru var så mycket mer än bara Machu Picchu. Landet bjöd på så många fantastiska upplevelser men att få komma till just Machu Picchu har varit en dröm så länge och nu är jag äntligen här.  

Jag kan förstå besvikelsen för de som var på väg hit i januari 2010, då kraftiga skyfall gjorde att vägarna var oframkomliga och många kom aldrig fram hit. De turister som var på plats fick evakueras med helikopter. Att vara nästan vid målet och så få vända kan inte vara kul.

Machu Picchu ligger på 2500 meters höjd så efter att ha varit på närmare 5000 meter känns det nästan som lågland, men höjden gör ändå att flåset inte är detsamma som nere vid havet och här är det många trappor och backar att gå i.

Kommer man hit med bussen från Aguas Calientes så är det så här som man först ser det när man kommer in på området. Så den där ultimata bilden som man ser i alla turistbroschyrer, den får man inte från den här vinkeln. 

Blicken sveper runt och jag vill ta in alla mina första intryck i en bild. Känslan av att äntligen vara här är stor.

Kamerorna smattrar och alla vill ha en bild från första intrycket.

Staden anses ha byggts av inkan Pachacuti omkring 1440 och var bebodd fram till den spanska erövringen av Peru 1532. Spanjorerna kom dock aldrig till Machu Picchu och hade inte heller någon vetskap om stadens existens. Platsen anses ha valts med tanke på dess unika läge och geologiska förutsättningar. Den är byggd på en 500 meter hög bergsrygg, med stupande sidor åt nästan alla håll. Machu Picchu övergavs av inkaindianerna av okända skäl och "glömdes bort", förmodligen på grund av att dess funktion inte längre behövdes efter den spanska erövringen. Men det är inte alla experter som håller med om att Machu Picchu grundades på 1400-talet, det finns en del forskning som visar på att  den ursprungliga planeringen av staden ska ha genomförts mellan 4000 och 2000 f.kr. 

Arkeologiska fynd visar att detta inte var en vanlig stad, utan snarare ett slags lantställe för inkan och hovet, med ett stort palats och tempel. Man uppskattar att det maximalt bara kan ha bott cirka 750 personer i staden och troligtvis bara en mycket liten del av det under den regniga säsongen då ingen av de mäktiga var på besök. Man har funnit 174 skelett, 70 män och 104 kvinnor. Av övriga gravfynd kan man sluta sig till att det var människor av ganska låg status. Med det som eggar fantasin och gör platsen så intressant är nog att man inte vet så mycket mer om staden än det man kan gissa sig till.

Machu Picchu upptogs på Unescos världsarvslista 1983 och nu är Machu Picchu även invald som ett av världens sju nya underverk.

Om man kommer vandrandes via Inkaleden så är det högst där uppe man kommer in, via det som kallas för Solporten.

Där uppe får man en vidunderlig utsikt över platsen och jag kan förställa mig hur Bingham kände sig då han vandrat i flera dagar och kom fram hit. Hiram Bingham och hans sällskap sökte egentligen efter den förlorade staden Vilcabamba, inkakrigaren Tupac Amarus sista fäste. En lokal indian visade Bingham vägen hit upp till staden som med åren kamouflerats av vegetation. Den hade återupptäckts av några lokala bönder när en skogsbrand bröt ut och avtäckte delar av berget 24 juli 1911. Bingham stannade bara några få dagar här för att dokumentera, men återkom några år senare för att röja och gräva ut platsen. Han beskrev Machu Picchu "som en kombination av den stora pyramiden i Giza och Grand Canyon på en och samma plats". Hans bok The Lost City of the Incas blev en bästsäljare. Ännu mer publicitet fick staden då National Geographic  1913 ägnade hela sitt aprilnummer åt Machu Picchu.

Jag gick aldrig ända upp till Solporten, nöjde mig med att gå upp till vaktstugan som ligger lite längre ner men tillräckligt högt upp för att få den välkända vyn över Machu Picchu. Vaktstugan är det lilla huset som skymtas ovanför alla odlingsplatåerna.

Dit kommer vi senare, nu ska vi först vandra runt i ruinstaden.

Det är vår här och vi hörde av personer som var här dagen innan att de hade varit så kallt och att de frös, men det ser ut som om vi får en solig och fin dag. Fast än så länge täcker molnen bergstopparna i fjärran.

Vi får en fin guidning och vandrar runt i ruinstaden. Ibland känner man sig ganska liten här med dessa svindlande höjder och hur det stupar ner i dalarna runt omkring.

Fascinerande är det att se hur berget och stenarna bearbetats. Ett rejält tålamodsprövande arbete.

En del av de trappor som huggits ut i berget får vi inte gå i, de måste skyddas från nedslitning av alla turister som besöker platsen numera.

Det är troligt att kungligheterna bodde i det här huset. Man kan se att det var flera våningsplan där och i väggarna finns nischer för förvaring. 

Spännande också att se hur dessa stenar slipats för att passa in i varandra.

Sol och fint väder fick vi verkligen den här dagen och solen står i zenit så skuggan hamnar mest rakt under oss.

Solen brände verkligen och kepsar och solhattar togs på, vattnet i våra vattenflaskor kändes som om det kokade. Det gällde att söka svalka där det gick.

Vi letar oss vidare i de vindlande gångarna.

Är på väg upp mot soltemplet.

Passerar förbi stenbrottet, där alla stenar hämtats till bygget av staden.

Allt här har inte klarat sig från tidens tand, jordbävningar har det varit och dessutom så var det ett amerikanskt filmteam här för att filma för ölreklam och en av deras kranar föll och förstörde delar vid soltemplet.Vet inte om det var här som kranen föll och förstörde, men det ser misstänkt ut.

Den här stenen är som en kompass, den visar nord, syd, väst och öst. Vi kollade med en kompass och det stämde.

Inti Watana tros ha utformats som en astronomisk klocka eller kalender av Inkafolket.

Vill man gå upp på berget till höger i bild så går det bra, men det är bara en begränsad mängd som får göra det per dag, bara för att minska slitaget. Man måste söka tillstånd i god tid för det.

Tittar man noga så syns leden upp här.

Zoomar jag in så kan man till och med se att det är några personer där uppe.

Vi har nu gått runt här i den gassande solen, några återvänder till bussen som ska ta oss tillbaka till Aguas Calientes , men jag vill ha den där bilden som man ser i alla turistbroschyrer. Det ser ut som om vi är ganska nära vägen upp till vaktstugan och  tänker gena lite för att spara steg. Men där står en vakt och visar att för att komma dit upp måste vi först gå ner igen.

Det är bara att traska ner till där vi kom in för att sedan börja gå uppför igen. Höjden och värmen tär på orken, men dit upp ska jag och upp dit kom jag. Det här är den lilla vaktstugan.

Och det här är utsikten därifrån. Det var mödan värt.

Tog en bild med fisheye också och nu ser man att molnen lättat och man ser alla bergstoppar runtomkring.

2017-01-03 11:51   ehrsa

Fantastiskt vackert! Det är ofattbart att människor kunde bygga sånt här för så längesedan..
Hälsn!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-05 10:32

Tack Jan!
Kan tänka mig man inte byggde det här på en kafferast.
Imponerande bygge.

Svara

2017-01-03 13:21   Vibybo

Det som främst slår mig, är hur brant det är. Och att det är inte byggt på berg, utan på grus och sten. Hur har det klarat sig så länge trots jordbävningar?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-05 10:33

Tack Stefan!
Brant var det där, men det är nog berg under det som ser ut som grus och sten.
Värsta skadan gjordes nog av den där byggkranen som filmteamet hade.
De verkade kunna bygga jordbävningssäkert förr.

Svara

2017-01-03 14:27   Lars Ove Pehrsson Koll

Wow! det är Perus höjdpunkt, fantastiskt vackra vyer, kultur och äventyr fick du se ditt Machu Picchu. :-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-05 10:34

Tack Lars Ove!
Det är verkligen en vacker plats.

Svara

2017-01-03 14:51   Stican

Tack för en fin guidad visning av Machu Picchu med jättefina bilder, och lagom mycket text till bilderna.
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-05 10:35

Tack Stig!
Kul att du inte tyckte det var för mycket text, lätt att sväva ut när det ligger en varmt om hjärtat.
Har läst så mycket om den här platsen innan och nu var jag äntligen här.

Svara

2017-01-03 17:04   Ingela Ring

En av mina drömplatser också. Risk är att jag aldrig kommer dit. Så tack för det fylliga reportaget och bilderna. Nu har jag ju nästan varit där ;-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-05 10:36

Tack Ingela!
Även jag hade drömt i många år om att få komma dit, var en speciell känsla av att äntligen vara på plats.

Svara

2017-01-03 18:25   Lena Eriksson

FANTASTISKT vilket ställe!!! och väldans fina bilder.
Tack för guidningen.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-05 10:37

Tack Lena!
Du har så rätt, det är en fantastisk plats och inte så konstigt att så många vill dit.

Svara

2017-01-03 18:43   Tyri

Vackert och fina foto passar fint samman med du berättar och berätta det är du mycket bra på Margareta :-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-05 10:39

Tack Synnöve!
En inspirerande plats är det.

Svara

2017-01-03 20:04   DanneWest

Roligt att få resa med er till det intressanta landet med alla dessa fina resebilder!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-05 10:40

Tack Dan!
Peru var så speciellt och så många intressanta plaster att besöka.

Svara

2017-01-03 20:43   Mirja Hallia

Helt underbara bilder! Fantastiska, rent ut sagt! Den som kunde se detta i verkligheten, men du kommer ju med verkligheten till oss! Tack!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-05 10:44

Tack Mirja!
Din kommentar gläder mig mycket.

Svara

2017-01-03 22:19   Khalad

Instämmer gärna i kören, fantastiskt vackra bilder från en helt fantastisk plats!/ Björn T

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-05 10:45

Tack Björn!
En fantastisk plats som jag kommer bevara i minnet länge.

Svara

2017-01-04 10:56   Bjarne

Ett magiskt ställe! Skulle vara kul att komma dit någon gång, både för det mäktiga landskapet och historien.
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-05 10:46

Tack Bjarne!
Håller med, där känner man tidens vingslag och förundras över vilket enormt bygge det är.
Att man dessutom bara kan gissa varför det byggdes där eggar fantasin.

Svara

2017-01-04 15:54   aaake

Fint berättat och fina bilder, intressant!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-05 10:46

Tack Åke för din fina kommentar.

Svara

2017-01-05 16:19   Kenneth Norstedt

Fantastiskt ställe Margareta! En upplevelse till kan jag tänka mig, ett sånt här ställe måste förmodligen besökas i verkligheten för att förstå vidden av allt. Tack för reportaget och alla bilder!

Kenneth

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-07 14:19

Tack Kenneth!
Kul att du tittade in.
Det var en fantastisk känsla att äntligen få vara på plats.

Svara

2017-01-15 13:27   Lena Holm

Ett fantastiskt bildreportage som jag äntligen bläddrat mej fram till. Trots att det är välkänt är det oerhört kul att se dina bilder och läsa om hur du upplevde besöket där. Vi har inte sett detta men det finns på önskelistan, som så mycket annat tyvärr. utsikten på näst sista bilden är otrolig men man behöver alla bilderna för att få någon sorts uppfattning om storheten på denna plats.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-15 13:43

Tack Lena!
Det var mäktigt att äntligen vara på plats. Önskade resa dit då jag fyllde 50 år, men fyller man i februari så går vissa platser bort, som Macau Picchu och även vandra kungsleden. Det fick bli vandring i Anapurna (Nepal) istället. Inte så dumt det heller, men det tog lite tid för att få till stånd den här resan. Klart väder fick vi också.

Svara