Njupeskär och tankshinder.

Sista besöksmålet på vår resa är Fulufjällets nationalpark och vattenfallet Njupeskär. Det vattenfallet är Sveriges högsta med sina 93 meter.

Det är en lättgången led fram till fallet och en bra bit är den dessutom rullstolsanpassad. Där på en av gångbroarna kommer en liten individ som naturligtvis har företräde.

En söt liten bofink spärrar vår väg och när vi släppt fram den poserar den en liten stund för en bild.

Vädret är strålande och det är så härligt att höra bäckarnas porlande och långt där borta hörs även bruset från fallet.

Rejäla gångvägar är iordningställda.

Där borta ser vi stänket och dimman från fallet.

Vill man inte bli blöt får man stå på avstånd och fota och filma.

Redan här, en bit ifrån utsiktsplattformen. stänker det en hel del. Tur jag hade putsduk i fickan.

Längst fram på utsiktsplattformen stänker det rejält och både kamera, lins och jag själv blir ganska blöta.

Jag stannar inte i stänket så länge.

Det finns två vägar att gå till fallet,  nu väljer vi den högra leden.

Den går genom gammelskog och vackert vridna torrfuror.

Även taniga men ståtliga granar.

Torrfurorna tycker jag är så vackra.

Vid platsen som kallas för Utsikten kan vi se Nipfjället, Städjan och Fjätervålen.

Märkliga fåglar i den här skogen.

Mer torra träd.

Höghus

Önskar jag kunde förmedla doften från myren, den doftar så gott och påminner om hjortron och sommar från barndomstiden.

Strax före Särna skymtar vi något i ögonvrån. Det finns ingen skylt om sevärdhet eller att det är något historiskt där ute i skogen, men vi tycker oss se något som liknar det vi såg i Finland. Bloggade om det här. Där var det ordentligt skyltat, här var det mer en slump att man såg dem. Väl inne i skogen fanns det skyltar som berättade vad det var. Förr fanns det även en vägspärr här den togs bort på 60-talet. Jag klättar upp mot vägbanken och på en sten för att få en översiktsbild på stridsvagnshindren.

Fast jag vill ha en bild utan skylten och den stenen som passar för att komma upp och fota på är lite väl hög och spetsig för att jag ska klara av att balansera där. Bra att ha en assistent med sig då, min man är modigare och hoppar upp på den spetsiga stenen och tar en bild åt mig. Det ser prydligt ut med stenarna i rader, men då fanns det stora mängder med taggtråd mellan stenarna som hinder för fienden.

Innan dessa stenar till hinder kom på plats tänkte man gräva en vallgrav men kom fram till att det var bättre med stenhinder. I närheten av Särna finns det inga bergartsfyndigheter som var lämpliga för brytning men i Bohuslän fanns det arbetslösa stenbrytare, så då bestämdes det att man skulle använda Bohusgranit till hindren. Ungefär 1.650 st. granitblock fraktades till Särna järnvägsstation och kördes ut till skansen med lastbil. Varje block ska väga minst 3.500 kg.

Här fanns det också 8 st. kulsprutevärn alla byggdes under beredskapstiden 1940.

Alla värnen hade namn som t.ex  Cecilia, Holger, Greta, och Anders.

Mellan värnen ser man fortfarande rester av de långa förbindelsevärnen som går mellan skyttevärn och skyddsrum.

Tur att vi inte behöver sova i dessa krypin utan kan få vila i sköna sängar på hotellet i Mora. Gillade tapeten i vårt rum.

Nu åker vi hem.

2016-07-08 09:20   tomazon

Vilket fint reportage från en plats jag själv besökt. Det är väldigt vackert där och om man går upp på platån och runt fallet så har man en fantastisk utsikt.

mvh Tommy

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-08 09:30

Tack Tommy!
Den rundan upp till platån har jag gått, fast det var många år sedan. Var lite sugen nu i det fina vädret men eftersom det var tidigt på säsongen så var det ganska blött i naturen och med inga vandringskängor på fötterna så valde vi att bara gå där nere.

Svara

2016-07-08 09:31   Khalad

Ni hinner se mkt under era resor! Så dalmas jag är har jag bara varit vid Njupeskär en enda gång. Har också sett och funderat över dom vridna torrfurorna i fjällen. Vrider sig alla tallar när dom växer? Kanske tom alla träd. Och varför, följer dom solen? Fina bilder har du!/ Björn T

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-08 09:35

Tack Björn!
Det var mitt andra besök vid det fallet, fast det första var så länge sedan så det nöstan är preskriberat.😀
Undrade också hur det kommer sig att de blir så vridna, någon här kanske vet.

Svara

2016-07-08 10:00   Ernst Anders Ragnar Nyberg

Mycket sevärd och läsvärd skildring!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-10 08:41

Tack Ragnar för din trevliga kommentar.

Svara

2016-07-08 10:52   Wolfgang

Margareta, sådan fin och lång brygga fanns inte 1985, när jag var där och det är långt att gå till vattenfallet.
Vid bodde i Idre några gånger då och vandrade även upp på Nipfjället och Städjan.
Dina torrfuror är fina!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-10 08:45

Tack Wolfgang!
Kommer inte ihåg när jag var där förra gången, måste ha varit runt 84-85 minns att det fanns något byggt för att gå på men minns inte om det var så här mycket som nu.
Kändes inte så långt att gå nu, men det underlättade säkert med att det var breda spänger och även bryggor lite här och där, speciellt på den vägen vi gick dit.
Den andra som vi tog på återvägen var vackrare med sina torrfuror och smala granar.

Svara

2016-07-08 11:05   präntare

Spännande att följa er på era resor.
😊

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-10 08:45

Tack Hans-Åke för din trevliga kommentar!

Svara

2016-07-08 12:02   Håkan Eklund

Intressant! Jag har varit i Fulufjällen en gång, det blir en andra gång i oktober, i höst alltså.
- hawk

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-10 08:51

Tack Håkan!
Då kommer du få en härlig vistelse, det är vackert där.

Svara

2016-07-08 14:27   Lena Holm

Det ser ut som att ni fick en strålande avslutning på resan och vilken cool tapet. Välkommen hem. Vi ger oss av ett tag.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-10 08:52

Tack Lena!
Det var en mycket fin resa, även avslutningen.
Blir nog mer Norge och även norra Sverige. Det är där i norr jag trivs allra bäst.
Tapeten i rummet var kul.

Svara

2016-07-08 16:57   Marianne Bengtsson Rosander

Vid Njupeskär har jag stått många gånger. Det häckar jaktfalkar uppe på klippan vid fallet och ett år såg vi dom flyga i ravinen och mata ungar. En fick en hare .
Om man går den högra stigen kommer man till en ravin med en bäck. Där var för många herrans år sen ett skred, som finns avbildad på en stor vävd bonad på museet i Falun.
Bra att dom gjort det så tillgängligt.
Kul historia om dom där stridsvagnshindren. Det ska jag kolla någon gång när vi åker till grövelsjön
Trevligt reportage
// Marianne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-10 08:55

Tack Marianne!
Vi såg inga falkar vid fallet, det måste ha varit fint att få se dem.
Får ta ett besök på museet i Falun någon gång.
Stridsvagnshindren var inte utmärkta med någon sevärdhetsskylt och man får vara uppmärksam då man kör förbi för att hinna se dem.

Svara

2016-07-08 17:30   Mikael Jakobsson

Det var ett riktigt maffigt vattenfall. Har inte varit där, men ser ut att vara en plats man kommer besöka, kanske redan i år.
Ha en bra helg!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-10 08:55

Tack Mikael!
Ett besök vid Sveriges högsta fall kan jag rekommendera.

Svara

2016-07-08 22:57   Stican

Tack för nya fia bilder från en del av Sverige som jag aldrig besökt. Det är ett magnifikt vattenfall du visar och likaså de torra och förvridna torrfurorna (eller törrakorna som min far kallade dem) är det också fina bilder på.
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-10 09:01

Tack Stig!
Vi har ett vackert land som vi ska vara rädda om ;) till och med de döda träden är vackra.

Svara

2016-07-09 08:22   blj

Bra bilder med text från Nationalparken och lite beredskapshistoria från ww II.
Läste lite i SkogsSverige om en besvarad fråga om varför torrfuror är vridna.
I princip är veden, i alla träd mer eller mindre vriden.Det syns tydligt hos
torrfurorna där veden skruvar sig uppåt.Vridenheten ser olika ut hos olika
trädarter och är till en del genetiskt betingad men även träd som står nära
kanter och luckor i skogen blir mera vridna,
Vridenheden har negativa konsekvenser för det sågade virket
med minskat hållbarhet och skevt virke.
Uppfattningen om att bara gamla träd är vridna beror på att
det är lättare att se när torrfurorna saknar bark.

Besvara

Måns H 2016-07-09 09:51

Troligen klarar vridna stammar blåst bättre. Rakvuxet virke är bäst för många ändamål. Men i träbåtar användes vridet virke ibland för vissa bord i bordläggningen. Då behövdes vänstervridet på ena sidan av båten och högervridet på den andra.

Svara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-10 09:03

Tack Bo-Lennart!
Intressant med de vridna träden och jag kan tänka mig att virke från dessa inte är så lätt att bygga hus med.
Efter det här besöket och din kommentar så har jag börjat titta på träd utan bark och ser att inte alla är vridna.
Så vridningen är intressant, kan bero på ett mer utsatt läge.

Svara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-10 09:04

Tack Måns för din förklaring om de vridna träden.

Svara

2016-07-09 10:49   Heléne Alklid

Underbara bilder Margareta! =)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-07-10 09:04

Tack Heléne för din fina kommentar!

Svara

2016-07-14 13:10   1kej

Vilken tur mannen var med och beredd på våghalsigheter på lite högre höjd :) Tack för att du delar med dej av promenaden - det lockar att åka dit efter din reseberättelse!

Ha en bra torsdag :)
/L

Besvara